måndag 21 oktober 2013

Vad tycker landsbygdens folk om varg?

Vad tycker landsbygdens folk om varg? Om det vet vi föga. Framför allt vet inte Svenska Rovdjursföreningen det, trots att de slår sig för bröstet och hävdar att "Få landsbygdsbor upplever problem med rovdjur"

Svenska Rovdjursföreningen har via Sifo frågat människor boende på landsbygden om vilka faktorer som påverkar deras vardag mest negativt
Redan på denna punkt far de med osanning. Eller i alla fall glider betänkligt på definitionerna. Jag har länge försökt att få fram svar om vilka de har ställt den här undersökningen till, och har idag, mer än en månad efter att de publicerade sin pressrelease äntligen fått det något urvattnade svaret:
Och här kommer svar på dina frågor: De tillfrågade är ett tvärsnitt av människor på landsbygden, alltså folk med olika yrken, både anställda, egna företagare och arbetslösa. Bönder och kontorsnissar blandade. De har olika utbildningsnivå och bor både i mindre tätorter och i landsbygdens mer glesa områden. Den övre gränsen för vad sifo (och flera andra instanser) räknar som landsbygd är en tätort med högst 3000 invånare.
Enligt den vidlyftiga definitionen skulle till exempel mina barns skolort, Gamleby,  som är centralort i den här delen av kommunen, vara landsbygd. Det är då en sannerligen välutrustad "landsbygd", med vårdcentral, köpgalleria, brandstation, ålderdomshem, hyreshus och skolor, inklusive gymnasieskola och folkhögskola. Om man säger att man ska flytta ut på landet så är det inte direkt ett sådan samhälle som man tänker sig.
Nu kanske du tycker att jag är hård mot Svenska Rovdjursföreningen som kritiserar att de kallar Gamlebybor för landsbygdsbor, men då kanske man kunde titta på definitionen av "tätort" så som den beskrivs hos wikipedia:
En tätort definieras i Sverige,Norge, Danmark ochFinland om ett tättbebyggt område med minst 200[1] invånare där avståndet mellan husen är mindre än 200 meter samt där andelen fritidsfastigheter understiger 50 procent (se definition för Småort).
Tätortsindelningen beräknas i Sverige vart femte år av Statistiska Centralbyrån (SCB)
Jag skulle inte ens kalla dem som bor i småorter för landsbygdsbor, även om det är mycket närmare och mer sannolikt att de har någon verksamhet som gör att de påverkas negativt av närvaron av rovdjur. I stället så väljer Svenska Rovdjursföreningen att uttolka det som att:
-  Att alla människor på landsbygden skulle lida svårt av rovdjuren är en myt som sprids av jägarkåren, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen. De politiker som låter rovdjursfrågan skymma sikten för landsbygdens verkliga utmaningar gör majoriteten av sina väljare en stor otjänst.
Nu är ju som sagt inte landsbygden utan problem, men man brukar säga att man inte kan ställa olika grupper mot varandra, eller olika budgetar mot varandra, så varför då blanda ihop närvaro av rovdjur med tillgång till arbete, affärer, vård, kollektivtrafik och bredband? Denna undersökning används som underlag för att i diverse tidningar debattera för att fårrivande vargar inte ska skjutas med mera.  Nej, Svenska Rovdjursföreningen, den här undersökningen säger inget om vad landsbygdens folk tycker om framför allt varg! Ni borde skämmas som försöker utmåla det så!

Vill man veta var landsbygdens folk står i vargfrågan kan istället titta på den återkommande undersökning som SLU har gjort om attityder till varg. Där står i sammanfattningen bland annat:

"Vargen intar en särskild roll i den svenska faunan. Förutom att den påverkar de ekosystem den lever i, råder delade meningar om förekomsten av varg, utbredning och förvaltning av varg. Starka intressegrupper, där en del vill se fler vargar och där andra vill minska antalet rovdjur, präglar debatten om vargens vara eller inte vara i det svenska landskapet. I den här rapporten är det ett proportionerligt urval av Sveriges befolkning som helhet, och invånarna i 25 kommuner i fem olika län, som får ge uttryck för sina attityder till vargrelaterade frågor.
  • En majoritet (55 %) av svenskarna tycker om att ha varg i Sverige. Mest positiva till varg är personer i storstäderna, minst positiva är invånare i kommuner på landsbygden i vargområdet. I likhet med tidigare svenska studier finns en stark polarisering i åsikter mellan stad och land
  • Fyra av tio svenskar bryr sig inte om hur många vargar det finns. Nästan lika många tycker att det är bra som det är. Endast 17 % vill se fler vargar jämfört med nuläget, de personerna återfinns främst i storstäderna. På nationell nivå accepterar hälften att ha varg i sin närhet, medan knappt 40 % är av motsatt uppfattning. Sverige är delat i frågan
  • En stor andel vill ha varg i hela landet, men helst i Norrland, i nationalparker och i skyddade områden. Få vill se vargar i Götaland. Samma mönster sågs redan i den första attitydundersökningen om varg 1976 – men då fanns inga vargar i Sverige. 
  • Bland åtgärderna för att minska inavel så rankas stödet 1) vargrevir längs norrlandskusten, 2) att det skapas en korridor längs norrlandskusten, så att vargar kan vandra ner 3) flytta vargar som vandrar in i norra Sverige till Götaland och Svealand, 4) flytta vuxna vargar från ett annat land, 5) flytta vargvalpar från annat land eller 6) från djurparker till vilda svenska vargars lyor.
  • Det finns ett starkt stöd för jakt på varg, nationellt och i de kommuner som undersökts. I det nationella urvalet accepterar 62 % jakt på varg, medan endast 16 % säger ”nej” och drygt 20 % svarar ”vet inte”. 
  • De starkaste motiven för att jaga varg är om de kommer in i tätbebyggda områden, om de tar tamdjur och om människor är rädda. 
  • Problemvargar kan hanteras på flera sätt i syfte att minska skador. Respondenterna föredrar stängsling, märkning för övervakning, flyttning av vargar och skrämselåtgärder. Acceptans för att döda varg som angriper hund är en vattendelare mellan stad och land i vargfrågan. Det finns ett mycket starkt stöd för att ersätta lantbrukare, renägare samt husdjursägare för förlust av boskap och husdjur. 
  • En minoritet av respondenterna uttrycker tillit till Länsstyrelsen (37 %), Naturvårdsverket (44 %) och Riksdagen (27 %). Även här finns en tydlig stad-landdimension. "

8 kommentarer:

  1. Det finns mängder av undersökningar som tagit reda på folks inställningar på landsbygden. Läs "Illegal jakt på stora rovdjur" BRÅ-rapporten SOU 207/22. Där redovisar man tre utredningar där alla utmynnar i att landsbygdsborna vill ha kvar vargen, och Rovdjursföreningen har frågat SIFO, den mest välrenommerade av alla opinionsundersökningsinstitut. Min mamma sade att det är fult att ljuga, men inte din?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan-Inge: Du antyder att Ylven skulle ljuga - var i detta inlägg anser du isåfall att Ylven ljuger?
      Jag ser det som bra att hon förtydligar vilken definition av "landsbygd" som gäller för den sagda undersökningen - och säkerligen för de andra också. För som hon påpekar så är kanske denna definition inte riktigt bra för undersökningens ändamål.
      Man kan anlita ett välrenommerat opinionsundersökningsinstitut, men det borgar mest för att undersökningen utförs på ett bra sätt. Vilket urval man gör och vilka frågor man ställer kan ändå vara ledande för resultatet.

      Radera
    2. Tack Flute, du tar orden ur munnen på mig.

      Framför allt är inte de slutsatser man drar av undersökningen dåligt underbyggda.

      Radera
  2. Rovdjursföreningen har inte någon koll på vad vare sig folket i allmänhet eller folket på landsbygden tycker.
    Det finns många försök att fånga upp attityderna till varg. De intressantaste försöken att komma åt folks inställning till varg tycker jag att SOM-institutet gjort. Då har man bakat in några frågor kring varg i ett större frågematerial vilket gör att man får fler svar från sådana som kanske inte är så engagerade i frågan. Man får även möjlighet att analysera svaren mot en hel rad med andra intressanta parametrar. Kolla t.ex. följande artiklar som sammanfattar resultaten från ett par Riks-SOM undersökningar:
    http://www.som.gu.se/digitalAssets/1339/1339087_169-180-solevid-o-berg.pdf
    http://www.som.gu.se/digitalAssets/1351/1351264_145-162-berg-o-solevid.pdf
    Men riktigt intressant skulle det vara att se en purfärsk undersökning med inriktning på landsbygden, speciellt nu när vargvärnarnas överklaganden gör att det inte går att planera och genomföra skyddsjakt på varg längre på samhällets initiativ. Kvar blir nödlösningen §28, dit man vid en vettig förvaltning aldrig skulle behöva hamna.
    mvh Älgflugornas Herre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var intressanta undersökningar.

      Radera
  3. Vid valet 2006 gjordes en folkomröstning vid Älvdalen, Orsa, Mora samt Rättviks Kommun... Resultatet blev 30% för Varg 70% emot, detta i vargtäta kommuner.... Att fråga folk i kommuner som inte har varg är ju inte relevant....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att fråga invånarna i hela kommunerna vad de tycker om varg säger ingenting om vad *landsbygdsbefolkningen*tycker om varg, den säger bara vad de som svarat på frågan tyckte. Nu är väl även folkomröstningar indelade i valkretsar som brukar följa de gamla socknarna, så då kan man se ned på den detaljnivån vad folk tycker om den aktuella frågan. De som *inte* röstat vet man dock fortfarande inget om. Ifall valdeltagandet är lågt så kan ju det förta hela legitimiteten av omröstningen. Är det här något du har problem med?

      Radera
  4. Att fråga personer som inte på något sätt är berörda av vargens skadeverkningar för många människor i vårt land blir ju ett helt annat resultat än fråga de berörda.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...