fredag 18 januari 2013

Halvvägs till första lamningen

Baggen kom till fåren och oss den 20 oktober, vilket gör att vi nu är lite över halvvägs till att lamningarna kan börja. Enligt lamningskalendern är första tänkbara datum 11 mars. Jag har inte skannat tackorna så jag har ingen aning om läget, det kommer att bli övverraskningar hela vägen. Vi vet har sett endel klöver i ensilaget också, vet inte var gränsen för rödklöver ligger, innan det blir problem med beteckningar och ev framfall och kastningar. Dock är det andra får som äter samma ensilage vilket borde borga för att det är en acceptabel nivå. Jag har börjat fundera på allt som måste förberedas innan lamningen, ännu så länge som en osorterad lista i mitt bakhuvud. Här är vad jag tänker:
  • Det finns en avskiljande vägg i fårboxen som jag tänkte ta bort och ersätta med tre bås. De kommer att ha tillgång till foderbordet på ena sidan och möjlighet att sätta för en grind i andra änden så att en tacka kan få vara i fred om det verkar finnas orsak till det. Det skulle i så fall bli tre lamningsboxar vilket verkar vara väl tilltaget för 9 tackor och 2 tacklamm. Mina erfarenheter så här långt är annars att fåren blir oerhört stressade om man sätter en vägg mellan ett (eller två) djur och de övriga, möjligen är det en annan situation i samband med lamning.
  • Det börjar dra i hop sig till klippning, i alla fall om man ska följa regeln 4-6 veckor före lamning. Det känns hårt, eftersom det är mitt i vintern, kallaste perioden har ju inte ens passerat. Det får nog bli lokal klippning kring juver och vulva om en månad eller så.
  • Selen ska de ju ha, måste skaffa.
  • Måste bygga grindar, både för att kunna hantera dem i samband med klippning och lamning.
  • Snart dags för lite mer havre, måste täta foderbordet så att inte kornen rinner ut.
  • Måste se till att skaffa lite lammnäring och annat bra att ha inför lamningen. Förslag mottages gärna.
Känner jag mig själv rätt så är risken snarare att jag lägger mig i för mycket än för lite när det väl är dags, och att jag gör det för tidigt, så det gäller att sitta på händerna och försöka låta tackorna vara i fred tills det att de verkligen behöver hjälp. Det blir nog svårt...

En bra sak så här i dessa tider av Schmallenberg-rapportering i media, med så pass sen lamning så fanns det väl i alla fall inga svidknott efter betäckningen, därmed är risken för lamm skadade av viruset betydligt mindre än för dem som lammar nu.

onsdag 16 januari 2013

Thailand - eller att leva som man lär

På senaste tiden har det varit endel politiker som varit i Thailand. Först ut var Annie Lööf (c), som avbröt sin semester för att komma hem och ta de partimedlemmar som arbetat fram idéprogrammet i örat, de har tänkt fel!

Idag kunde man läsa att ordföranden för försvarsutredningen, Cecilia Widegren (m) valt att åka semester i Thailand hellre än att delta på årets största mingelträff i försvarsfrågor. Man kan ana att hon gör det för att undvika kritik, men jag ser framför allt signalerna som dessa ledande partiföreträdare sänder ut, nämligen att de skiter i att ta sitt personliga ansvar för våra höga koldioxidutsläpp per kapita i väst.

Genom att flyga till Thailand har dessa två höga politiker i ett slag ökat sina personliga utsläpp med ca 50%! Jag undrar hur de får det att stämma med partiernas klimatprogram?
c: "Klimatutsläppen måste minska här och nu"
m: "Sverige ska vara ett föregångsland för god miljö och hållbar utveckling", "Vårt mål är ett Sverige utan klimatutsläpp 2050."

Jag tror på personligt ansvar och att leva som man lär. Självklart är inte alla människor perfekta och alla kan inte göra allting, men de mest flagranta missarna måste man som ledande politiker undvika om man vill behålla sin trovärdighet! Att åka på solsemester till Thailand hör inte till det som är ok för en politiker vars parti vill hålla klimatpolitiken högt! Moderaterna gillar ju visserligen att slå sig för bröstet och skryta med hur lite koldioxid per person vi producerar jämfört med dem som producerar mer, men våra ca 5,1 ton per kapita är långt mindre än det enda ton som anses vara den hållbara nivån!

tisdag 15 januari 2013

Kattbesök hos fåren


Vi har två katter. En gammal katt, Lisa, som fyller 17 år i mars. Hon har flyttat med oss fem gånger, oräknat när hon flyttade hem till oss. Hon gillar inte snö och kyla och vill helst vara inne på vintern. Ladugården och fåren verkar vara det läskigaste som finns enligt Lisa. Sedan har vi katten Smulan som flyttade hem till oss på julafton, från grannen 700 meter bort. Hon är ett halvår gammal och är mycket lek och bus i.

Igår hade vi med Smulan till ladugården för första gången. Förhoppningen var att hon skulle få syn på någon av de möss som brukar frekventera foderbordet. Men inga sådana syntes när vi kom in genom dörren, Smulan krängde sig ur min famn och pep iväg som en pil. Hon fick se sig omkring medan jag ordnade med ensilage till fåren. Det märks att hon är nyfiken, hon går och kikar genom springorna i staketet.

Lagom brett mellan spjälorna för en rätt liten katt!

 Eftersom hon inte hade gått för egen maskin ner till ladugården tänkte jag ta med henne in igen, men när jag tagit ut henne och stängt dörren ville hon in igen. Enklaste vägen var då genom fårens öppna dörrar. Att det var får där verkade inte bekomma henne särskilt.

Smulan vänder när baggen blir för närgången.

Inte förrän de nyfikna fåren kom för nära, då vände hon om. Men det gick ju att komma in i ladugården via en saknad ruta också, så snart var hon inne igen. Hon skulle absolut in i fårboxen igen. Fåren verkade tycka att hon var mycket spännande, men när de kom för nära hoppade Smulan ut igen.

Det verkar lovand, vi har nog fått oss en ny jägare i ladugården!

måndag 7 januari 2013

Livsfarligt äppleträd

Vi har fåren gående i en hage med fri tillgång till ladugården, eller om det var tvärt om, och de verkar trivas bra med det. Jag slänger in ett par grenar åt dem då och då som de gnager av barken på. Tallgrenar verkar vara mest populärt. Det är inte barren de äter, utan bara barken. Det ser rätt så märkligt ut där de ligger, alldeles gröna och fina men utan bark.


I hagen finns ett gammalt äppleträd också. Jag hade inte tänkt att såga ner det, därför bevakade jag trädet ganska noga i början för att se om de började käka upp barken på den, men inte mer än på de smågrenar som de kan nå vilket jag tycker är en acceptabel nivå.

Vissa individer är dock mer envetna än andra och då särskilt vår bagge. Han är den enda individen som reser sig mot saker och ting. Det kan vara mot foderbordets spjälor för att nå stråna som hänger ut längst upp, eller mot staketet inne i ladugården för att bli kliad. Eller mot äppleträdet för nå smakliga kvistar. Det höll på att sluta med en olycka!


Jag hade just varit ute och gett fåren mat när grannen kommer och ringer på. De hade varit på promenad och när de gick förbi hagen så såg de att baggen låg så konstigt vid äppleträdet. Vid närmare anblick hade han klättrat mot trädet, fastnat med benet i sprickan och ramlat runt. Han låg upp och ner hängandes i sitt ben som satt fast i sprickan. När jag kom ut så hängde han som en död, men lyfte på huvudet när han hörde oss. Tack vare att han är så liten, född i år, så var det inga större problem att lyfta upp honom och få loss benet ur sprickan, men när vi släppte honom så hoppade han iväg på tre ben, in i ladugården där de andra var. Vi stängde in alla fåren för att han skulle få så mycket lugn som möjligt och inte stressas av att de andra gick i från honom. Vid kvällsmatningen visade han sig dock vara ungefär som vanligt, sprang och stångade de andra, hoppade/skuttade och sparkade bakut i luften och klättrade på staketet för att bli kelade! Då hände det igen! Han fick in ena benet mellan två av de tre SJ-pallar som vi har haft som stomme i avbalkningen i ladugården när han skulle gå ner. Den här gången blev han inte hängandes upp och ner, utan drog i sitt ben så mycket han förmådde. Lyckligtvis så stod jag ju precis bredvid och kunde lyfta upp honom och få loss benet direkt. Den här gången haltade han inte efteråt.

Hammaren och spik fick komma fram och numera är både sprickan i äppleträdet och mellanrummet mellan pallarna förspikade så att inte dylika olyckor ska kunna hända igen.

Tur att man har grannar som råkar gå förbi ibland. Annars vet jag inte hur länge baggen hade blivit hängandes vid äppleträdet. Som jag har förstått det kan får dö om de blir liggandes på rygg förlänge.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...