måndag 17 december 2012

Baggen vill inte vara ensam

Jag har under ett tag upplevt vår bagge som ett problem. Först för att han stångade de tre tacklammen så snart han fick syn på dem. Det har han slutat med, men nu springer han runt och stångar vem som helst som han kommer åt. Jag tycker det verkar jobbigt att ha honom med de andra och bestämde mig för att flytta honom till egen box. Han är ganska kelig, så att fånga in honom var inte så svårt, det kräver dock att man står utanför boxen, för är man inne i den, så är det bara ett fåtal kelgrisar som kommer fram. Är man på utsidan verkar fler tycka att man är mindre läskig.
Jag hade förberett med material för att avbalka en naturlig del av det gemensamma utrymmet som jag föste in  honom i och stängde till. För att vara så liten är han stark och smidig! Även baggen är ett av årets lamm men med en rejäl påse med kulor i!
Medan jag höll på att stänga till öppningen så inser han att han är avskiljd från de andra, vilket han inte gillar. Inför mina förbluffade ögon tar han sats och hoppar, mot den högsta väggen i boxen, ca 1,30 och kommer sånär över! Han hänger och balanserar mitt uppe på väggen några sekunder innan han glider tillbaka. Han försökte en gång till med samma resultat. Det blev raskt till att höja väggarna runt om i boxen under baggens desperata hoppande och lågmälda bräkande. Bräkandet var i själva verket så lågmält att jag undrar om det är något fel på hans stämband, eller om de bara är otränade.


När jag kände mig säker på att han inte skulle ta sig ut så lämnade jag dem över natten. På morgonen var han i alla fall fortfarande kvar i boxen och kanske något lugnare. Men när jag lät tackorna gå ut i rasthagen så blev han ännu mer orolig och stressad. Han sprang omkring och försökte hoppa mot alla väggar, nu även mot den med fönster. Det är träribbor framför fönstret upp till en höjd av ca 1,40, men det började kännas farlig nära att han skulle få igenom ett ben genom glaset med katastrofala följder. Han började flämta med uppspärrade näsborrar och det hela blev tillslut ohållbart. Jag kunde inte ha honom kvar i boxen utan att riskera att han gjorde sig själv allvarligt illa, så jag släppte ut honom till de andra. Han blev påtagligt lättad och med ens helt lugn. Återstår att se om det fått någon effekt på stångandet. Om inte så är det bara slakt som gäller. Han kommer i så fall att slaktas hemma, dock är jag beroende av att få hjälp av någon som slaktat förut som kan visa mig hur det går till.


Det är alltså den vägg som jag filmar över som han nästan lyckades hoppa över.

2 kommentarer:

  1. Stångande unga baggar kan vara ett problem. Föreslår att du slaktar bagglammen innan könsmognad (smaken) och anlitar en lämplig bagge från en annan besättning när det är dags att betäcka tackorna.

    SvaraRadera
  2. En sån lite kämpe, klart han vill vara med sin flock! Det bästa (för oss) är att alltid ha två eller tre baggar, gärna av olika linjer, då kan man använda dom i många år. En tjänstgör och de två andra har sällskap av varandra. Det här kräver ju utrymme och betesmark förstås men hos oss med många långa mil till närmsta fårbesättning av samma ras så är det enklast (körde 140 mil t o r när jag hämtade första avelsbaggen). Du slipper ta in eventuella sjukdomar också. Men söderut har ni närmare till andra fårgårdar förstås. Betäck och slakta är väl en fungerande metod också. Det kan inte förnekas att baggarna kan vara lite *hmm* krävande ibland men mest bara trevliga och sociala med rätt urval och hantering.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...