onsdag 24 oktober 2012

Svensk honung i butik

I en kommentar hos Cornucopia? undrade en person om bristen på svensk honung, då framför allt sådan med SBR-etikett, i butikerna berodde på att svenska bin har drabbats av bidöd? Som biodlare har jag inte fått några indikationer på sådant. Mina bisamhällen lever alla och har hälsan, jag har inte hört om någon katastrofal bidöd hos anda biodlare jag känner heller.

Vanlig syn i livsmedelsaffären, många
sorter men ingen svensk honung, även om
endel försöker att luras med färgen på etiketten.

Orsaken till att det är så dåligt med svensk honung i mataffärer får helt enkelt sökas på annat håll, här är några orsaker som jag ser:
  • Den kalla och regniga sommaren har varit långt ifrån optimal för honungsproduktion. De flesta blommor producerar mindre nektar om det är kallt och bin flyger inte om det regnar.
  • De flesta biodlare väljer att sälja den egna produktionen direkt till slutkund då det ger minst dubbelt så bra betalt per kilo jämfört med att sälja i bulk till Svensk Honungsförädling i Mantorp, som för övrigt inte längre ägs av SBR och därför inte har etiketten längre, dock en väldigt snarlik.
  • Många matvarubutiker väljer att inte ta in små lokala producenter, dels för att de åläggs av sin kedja att saluföra ett visst antal av kedjans egna produkter och dels för att varje ny leverantör innebär mer administration. Biodlaren måste också leverera burkar med egen EAN-kod mm om de ska sälja i butik.
  • Svensk livsmedelshandel fokuserar på högsta vinst för sin egen verksamhet (naturligtvis!) och lågt pris till kunden vilket gör att många svenska leverantörer varken kan eller vill sälja till dem.
Där har du några av förklaringarna till varför det är dåligt med SBR-märkt honung i svenska matvarubutiker.

Idel fina burkar, men bara den i mitten är svensk SBR-honung!

En fördel med importerad biodling måste väl ändå vara att man genom att befrämja biodling i andra delar av världen så hjälper vi i alla fall deras egen ekologi. Det finns nämligen väldigt få, om ens några, dåliga bieffekter av biodling!

tisdag 23 oktober 2012

Fårens dramatiska helg

Denna helg har i stort gått i fårens tecken. I lördags var jag och hämtade fåren, mina 13 Äsenfår, från Orrholmens gård. De stod lastade i en hästtransport när jag kom dit, alla papper fylldes i och sedan började en försiktig färd hem. Jag har aldrig kört en djurtransport tidigare så jag var angelägen om att inte de skulle fara omkring som vantar där inne. Väl hemma igen stod lunchen i ugnen, och frågan var ifall vi skulle lasta ur djuren innan vi åt. Det kändes lite elakt att alla får skulle stå och trängas i en hästtransport i en timme till, så vi försökte arrangera en bra mottagning, trots att andra arbeten pågick i ladugården. Djuren skulle passera fotbad i zinksulfat innan de kom in i en box för fottorkning medan vi drog färdigt stängseltråden till hagen där de skulle gå.

Det är lätt att vara lite naiv om man inte har handfast erfarenhet...

När vi öppnade hästtransporten såg de inte ut att lida av att trängas. Åsenfår är små får. Endel låg ner helt lungt och idisslade. Vi satte för en lastpall och så var det meningen att en person skulle stå där och släppa ut ett får i taget som vi skulle ta igenom fotbadet. Det var bara det att alla trängde sig åt andra hållet då. Det var inte så lätt att "bara släppa ut" ett i taget, de gick knappt att få tag på! Starka var de också, för att vara så små som de är. Plötsligt bestämde sig två får för att satsa på friheten och lyckades klämma sig ut innan vi kunde täta till.

Helt plötsligt inser man att man borde ha förberett sig lite mer... Bättre stängslad mottagningsfålla, havre i en hink, mat i magen på oss människor och tålamod hade gjort förutsättningarna bättre. Nu var vi utan alla dessa faktorer. Vi följde de två rymmarna runt gårdscentrum, försökte locka och mota dem mot ladugården där vi nu hade lastat in ett par får i boxen. Rymmarna passerade där, och vi kunde fånga den ena, men en var fortfarande fri. Vi satte sonen på att följa henne på avstånd, för att inte jaga henne utan bara hålla reda på var hon uppehöll sig och tänkte att hon håller sig i närheten. Det visade sig vara ett falskt antagande.

Jag valde Åsenfår för att de var tysta, små och mindre känslig för exakt vilken mat de fick. Att de var tysta kanske var en delfaktor i efterföljande händer. Varken rymmarfåret eller de andra lät nämligen något nämnvärt. Tackan drog iväg. När vi hade lastat i de andra fåren (fotbaden blev högst summariska, de var bara en försiktighetsåtgärd eftersom jag hade ett friskintyg på djuren), så visade det sig att hon hade gjort en stor lov runt gården och nu befann sig ca 1 km bort. Utom hörhåll för får som inget låter...

Det som sedan följde var både komiskt och tragiskt. Vi fick hjälp av en granne som hade en hink med havre och tre hjälpande tonårstjejer. Vi försökte att locka tackan med havren, men kom aldrig tillräckligt nära. Och när vi försökte valla henne åt andra hållet så verkade hon se det som en utmaning att trotsa detta. Hon var fantastisk på att finta när hon sprang förbi, vilken fotbollsspelare som helst hade blivit djupt imponerad!
Där i mitten syns tackan!

Efter ett tag passerade hon E22:an. Lyckligtvis lyckades vi få trafiken att hejda sig så hon kom över helskinnad. Sedan var hon i storskogen. Där jagade vi henne fram och tillbaka i flera timmar, försökte hindra henne från att helt komma bort i storskogen och samtidigt hålla henne borta från E22:an. Tillslut hände dock det som inte fick hända. Hon gav sig ut på vägen, fångades mellan vajerräcken på 2+1-vägen, träffades av en stor BMW-suv, som i sin tur träffades av en Citroen C5. Hon var döende med krossat bäcken och inre blödningar. Inga människor skadades i krocken, men tackan var jag tvungen att avliva på platsen.

Efteråt lastade vi henne i hästtransporten igen, på en grusväg så visar det sig att den har sett sina bästa dagar då en skiva i framänden lossnar och ramlar in i transporten. Vilken tur att inte detta hände när jag hade levande djur där inne! Att sedan stödhjulet gick sönder och elen i hästkärran fick säkringarna att gå på bilen var bara ytterligare bulor på vägen.

Klockan 18 var vi hemma igen och åt vår lunch, som Calle lyckligtvis hade plockat ut ur ugnen innan vi drog iväg efter tackan.

Denna erfarenhet fick oss att inse att djuren nog måste stå installade ett tag så att de lär sig var de bor och vilka vi är. Vi fick färdigställa deras vinterutrymme i en hast, detta arbete hade inte varit högprioriterat iom att de skulle vara ut enligt ursprungliga planen... Ett dygn senare så var de i alla fall nöjda med sin nyhalmade vinterfålla. Endel djur låter sig numera klias med viftande svans, de flesta äter hö ur hande på oss, så det går åt rätt håll. Nu håller vi på att sätta upp deras vinterrasthage så att de kan vara ute lite också.
Barnen inne hos de 12 kvarvarande fåren i vinterfållan.

tisdag 16 oktober 2012

Gammal och ny el

Vid besiktningen av gården så uppskattade vi värdet på flera delar till noll, däribland elinstallationerna i ladugård och hönshus. Man ser att det går matning dit, det finns installationer som t.ex. belysning, men det fungerade inte och säljaren sade att det inte var inkopplat. Jag drog slutsatsen att man inte brytt sig om att koppla när man fick en ny elstolpe vid gården. Men vid närmare inspektion visade det sig vara både bättre och sämre än så. Elmatningen var det inget fel på. Men man hade "saboterat" elanläggningarna lokalt i ladugården genom att bara skruva ut säkringarna lite grann. Där var faran stor att det kunde ha blivit kontakt ändå med och orsakat brand eller stötar pga obefintligt underhåll av elinstallationerna inne i ladugården. I hönshuset var det ännu värre. Där hade man bara klippt av jord-kabeln. Om jordning skett på annat sätt vore katastrofen ett faktum... Den goda nyheten var dock att vi slipper att dra nya ledningar fram till dessa hus. Alltid något.

Den märkliga ledningen inne i huset, som indikerade el via ett sådant där instrument som man använder för att leta elledningar inuti väggar m.m., visade sig sluta i tomma intet, matningen var avklippt. Märkligt att det indikerade över huvud taget!

På fredag (måtte det inte regna) så ska jag färdigställa stängslet för att kunna ta emot fåren som ju kommer i helgen. Vi kommer att ha elstängsel på tre sidor av hagen och traditionellt fårnät på den fjärde. Frågan är hur man gör då, för att stängslet ska fungera bra. Elen kommer ju inte att gå runt hela stängslet. Räcker det med att koppla samma trådarna som ett spindelnät och spänningssätta dem? Jag tänker, det är ju djuret som står för jordningen vid kontakt när det ska få en stöt.
Och hur är det egentligen med jordningen av stängselaggregatet? Jag har lånat ett Olli 1000 som jag får köpa om jag är nöjd med det. Märkningen på aggregatet säger att laddningsenergin är 9,25 Joule, innebär det då att jag ska ha 10 meter jordspett? Eller är det stötenergins 5 Joule som är avgörande? Räcker det då med 5 meter jordning? Jag har beställt jordspett, men de var restade så jag vet inte om de hinner fram innan helgen. Ett alternativ på jordning som jag läst om är sådan där naken kopparledning som brukar finnas här och där på gårdar, några millimeter tjock. Om jag gräver ner erforderligt antal meter sådan, är det tillräckligt? Det är många frågor att söka svar på!

måndag 15 oktober 2012

Snart redo för får!

I helgen har det varit mycket jobb utomhus på gården. Huvudsysslan har varit att bli redo för fåren som jag räknar med att hämta nästa helg. Innan de kommer måste följande göras:
  • Röja undervegetation för stängsel
  • Sätta stolp för stängsel
  • Plats i ladugård röjas ur
  • Skruva i isolatorer i stolpar
  • Dra tråd
  • Gräva ner jordspett
  • Montera el-aggregat
  • Avlastningsfålla sättas upp, inkl fotbad

Staketstolpar på rakt led, ännu utan tråd.

Av dessa punkter är de första tre gjorda i helgen, inklusive shoppingrundor för att köpa material. I lilla orten Gamleby finns det två handlare av produkter till lantbruket, Granngården och Frödingemaskiner. I den heliga konkurrensens namn kan man ju inte köpa allt på ett ställe, dels för att priserna skiljer sig, dels för att inte båda har alla produkter jag behöver.

Städfynd i ladubården, gammal DDT-spruta!

Jag planerar att ta emot fåren med fotbad i zinksulfat för att minska risken för fotröta, därav iordningsställandet av ladugården, där de ska få gå in och torka fötterna efteråt.

När vi ändå var ute hade vi tid att gå en liten sväng i hemskiftet. Strax utanför den nu stängslade hagen ligger en frodig skogsmark fullständigt igenväxt av olika former av lövsly av asp, rönn, ek, björk och sälj. Detta planerar vi ska få bli lövskog och troligen bete. I detta skifte hittade vi också en gammal brunn vilket kan komma väl till pass när vi ska vattna djuren.

Brunnen i skogen.

Från gårdens absoluta närhet till den bortre änden av hemskiftet (Qvistrum) går vad jag tror är en urgammal stig/väg. Den innebär en natrulig sammanbindning av gårdarna i närheten, samtidigt som den går på höjderna i stället för idag, när alla vägarna går i svackorna (på åkermark).

Gammal stig/väg mellan gårdarna i Hässelstad.
Stigen är fortfarande väl upptrampad, framför allt av grannen som har sitt promenadstråk här. Här har jag funderingar på en fä-gata till de planerade hagarna i bortre änden. Möjligen så räcker det med att gå före med en hink med kraftfoder. Jag lär väl märka!

Utsikt nerför uppfartsvägen. Man ser långt!

torsdag 11 oktober 2012

Nytt "stort" oljefynd...

Återigen kan man i media, den här gången SvD, läsa om ett "stort oljefynd". Det är verkligen ironiskt att de kallar det stort, för dess beräknade produktion, ca 100 tusen fat per dag, skulle inte ens räcka för att täcka Irlands egen oljekonsumtion, än mindre vara mer än en droppe i havet (haha!) för världens oljekonsumtion av ca 80 miljoner fat per dag. Faktum är att hela det "stora fältet" skulle endast kunna täcka världens oljetörst i 3,5 dagar! Det går åt i runda slängar 100 sådana här fynd om året, för att täcka vår konsumtion, något som inte sker.

onsdag 10 oktober 2012

Höstbetraktelser

Smhi varnar för nattfrost långt ner i södra Sverige, löven gulnar och faller. När jag öppnade dörren i morse kunde jag höra hur löven från den stora vårdlönnen lossnade och föll ett och ett för att samlas i drivor framför huset. Det är hög tid att leta reda på alla grejer som riskerar att drunkna i lövmängderna.

I media kan man läsa om bönder som inte kan skörda, framför allt potatis pga det myckna regnandet Hos mig är också potatisen kvar i jorden, i alla fall den som inte har ätits upp redan, vilket gäller knappt halva potatislandet. Tiden för att skörda har helt enkelt inte funnits nu denna flytt- och renoveringshöst. Men jag behöver i alla fall ingen tung traktor för att köra ut i mitt land, och även om det är lerkladdigt så är det inte så vattensjukt att potatisen ruttnar i märkbart högre omfattning än den skulle ha gjort om jag hade tagit upp den, så ännu hamnar det lågt på prioriteringslistan.

I bigården är det tyst och lungt. Jag gjorde ett kort besök i mitt samhälle med elaka bin i går kväll, och för en gång skull skulle jag ha klarat mig utan skyddskläder, i alla fall vid det korta besök jag gjorde. Jag tog nämligen bara bort min Tedblads-burk och gav kupan en annan täckning inför vintern. Bina var i alla fall där nere och surrade lika ilsket som vanligt. Känns inte som läge att leta upp och försäkra sig om att drottningen mår bra, har hon motstått mina försök att byta ut henne så lever hon säkert nu med. Det var den sista kupan som därmed blev klar för vintervilan. Spänningen är stor att se vilka som kommer ur den!

I hagen utanför bigården går det får och där var det minsann inte tyst och lungt. Det bääades både här och där av lamm! Jag har svårt att tänka mig att får-ägaren planerade för lamm nu på hösten utan gissar att det berodde på att några av årets bagglam har gjort vad de kunnat för att spida sina gener vidare, och tackorna har uppenbarligen samarbetat!

Lamm i hagen på Adelsnäs.

måndag 8 oktober 2012

För en lagom stor tomte

Nu i helgen har det varit fint väder, soligt och inte alltför blåsigt. Vi har tagit tillfället i akt att ställa taket på bostadshuset i ordning för vintern.Taket har tvåkupiga pannor som är lagda rakt ovanpå det gamla taket av tunnspån. Lyckligtvis på både bär- och ströläkt, men det fanns i alla fall ett ställe där det hade läckt tillräckligt länge för att mossa skulle börja växa på spånet, där var det också ganska gojsigt, men inte hål rakt igenom. Att lägga om hela taket står på att-göra-listan först på ett par års sikt. Det var kanske ett 40-tal pannor som byttes ut, så det var inte så farligt.


Passade på att mäta lite på skorstenen. Nere i huset är murstocken väldigt bred, men inte så tjock. Man kan se att det har funnits åtminstone fem eldstäder. Nu är det tre kvar och en ventilationskanal från köket kvar. I skorstenstoppen är det tre pipor. Men vilka pipor! Den största, den som kökspannan går i skulle med lätthet kunna släppa ner en lagom stor tomte! Själva pipan mäter 30*50 centimeter! De mindre piporna var ca 25*25 cm, även de stora, men inte gigantiska.


På insidan av huset fortsätter vi med de två sovrummen på ovanvåningen. I det västra håller vi på att rensa väggarna från mängder med gammal spik, som har hållit fast spännpappen som tidigare täckte även väggarna. Här ska det upp renoveringsgips och sedan tapetseras.



Vi har också nystat vidare i den mystiska gamla elledeningen och funnit att den får sin matning inifrån väggen. Vi kommer att fortsätta rota där, men inte just nu.Gissningsvis kommer ledningen från vindsutrymmet, och där ligger det 50 cm lösullsisolering, så det lockar inte att gå upp och leta där...

I det västra rummet drog vi ner de gamla tapeterna så gott vi kunde, delvis ner till tretexen, och har dragit på en omgång spackel. Vi gör inte sådant här oftare än vi köper hus, (7 år sedan förra gången) och är därmed inga experter, så det återstår att se om underarbetet varit tillräckligt, eller om mer måste bort. Det rummet ska målas, så det måste ju bli slätt! Idag känner jag mig ganska mör.

Katten Lisa var med på inspektion.
Grannen på kullen skymtar till vänster i bild.

fredag 5 oktober 2012

Framtidens jordbruk - del 5 - Ekosystemtjänster och skogsbete

Detta är den sista delen i serien som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
  • Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
  • Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
  • Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
  • Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
  • Risken för frostskador har ökat
  • Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
  1. Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
  2. Uthålliga växtföljder
  3. Biologisk bekämpning
  4. Hur ska vi bli fossilfria?
Den sista forskningsfrågan har handlat om ekosystemtjänster och skogsbete. Man gjorde en undersökning gällande hur biologisk mångfald korrelerade med storleken på gården och fann, föga överraskande, att mindre jordbruk hade större bilogisk mångfald än större. Det var fler örter, fåglar och fjärilar på mindre gårdar. Rapporten hänvisar till en vetenskaplig artikel som skulle publiceras, men som jag inte har hittat. Jag antar att den ökande biologiska mångfalden beror på ökad andel kantzoner och möjligen att en mindre gård inte behöver skötas lika rationellt som en stor.

Man har låtit hönsen hjälpa til vid markberedningen (åta upp parasiter och ogräs) av trädgårdslandet men inte bedrivit någon forskning på det.

Man har gjort forskningsansökningar om skogsbete, men fått avslag och lämnat in nya ansökningar.


Avlutande avnitt

På slutet av rapporten har man samlat erfarenheter man gjort och velat dela med sig av till andra. Här kan man läsa om bland annat:
  • I trädgården har man haft demonstrationsodlingar av ca 100 sorter, viss forskning har utförts här, som den om kålens nytta av samodling, samt att många ovanliga arter har testats, däribland sojabönor (Fiskeby V) och jordmandel. Varma somrar hade dessa klarat sig bra, men tyvärr ingår ju inte 2012 års regn i forskningsrapporten.
  • Man har experimenterat med olika typer av vattenreservoirer, allt från stora blå tunnor till kasserade pooler av plast. Resultatet från dessa var att det lätt blir algsoppa, men om man har en rejäl damm/pool och tillsätter vatten från lokala vattensamlingar så kan man få ett fungerande ekosystem. Genom placeringen på dammen/poolen intill växthuset så har man också ökat solinstrålningen till det, vilket gjort att man kunnat skörda tomaterer ända in i november utan extraljus. Viss tillskottsvärme har man fått från det intilliggande pannrummet, genom att helt enklet öppna dörren och släppa in spillvärmen.
  • Det växthus som byggdes är man mycket nöjd med, både ur kostnadssynpunkt och underhåll. Bärande idé var att inte kitta fast några rutor, utan som jag förstod det, så klämdes de fast mellan lister och står på en bockad metallfals.
  • Man har provat att höstså många köksväxter, som grönsaker av sallater, dill, spenat, rödbetor, grönkål och morot. Dessa har fungerat mycket bra och gett tidig skörd.
  • Man redovisar här att man lämnat in forskningsansökningar för att ta fram moderna hästredskap som passar i vår miljö och med färre hästar (än t.ex. Amish-redskap) men fått avslag på detta.
I den avslutande diskussionen kan man ana en viss besvikelse över att projektet inte fått fortsätta, framför allt vissa delar av forskningen är för krävande för att kunna bedrivas på privat basis, däribland växtodlingsförsök i större skala och framavling av nya raser:
Vi kom överens om att, om vi ska välja ut de delar av projektet som är speciellt viktiga att fortsätta med, så är det växtförädlingsbiten och husdjursaveln. Dessa områden måste fungera den dag oljan tryter. Idag sker all växtförädling av stora privata företag och lantbrukarnas och företagens intressen överensstämmer inte alltid med varandra. Att få till stånd ett lokalt deltagardrivet växtförädlingsarbete sågs som oerhört viktigt, och dessutom möjligt. Att starta upp ett husdjursavelprogram för exempelvis kor, är lika behjärtansvärt men kräver enorma resurser. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar.
 Detta får bli slutordet för denna serie. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar!

måndag 1 oktober 2012

Nu börjar gårdsäventyret!

I fredags fick vi äntligen tillträde till gården, så nu väntar en månad med intensivt arbete för att bli färdig för inflyttning, som ännu så länge är planerad att ske vid nästa månadsskifte.

I helgen har vi börjat att bekanta oss med vårt nya hem. Vi har träffat grannar som både är vänliga men kan bjuda på ett rått skratt när vi säger att vi ska ta hit fåren inom två veckor. Jag uppskattar den typen av humor! Vi har också mötts av frågor om att sälja mark, skriva långtidsarrenden och att låta folk fiska kräftor gratis på vårt fiskevatten. Hittills har vi hanterat dessa frågor med att skjuta dem på framtiden. Man vill ju gärna ha en uppfattning om vad man äger innan man lovar bort det på olika sätt.

Överraskningar så här långt:
Otroligt breda plankor dolde sig bakom spännpappen på väggarna i vårt sovrum. De bredaste var ca 50 centimeter breda och visade tydliga spår av att ha varit använda som golv tidigare.
Gamla elledningar som indikerar att de har el utan att ha matning. Stänger man av huvudströmmen så slutar de att indikera. Kan det uppstå induktiva strömmar i gamla utanpåliggande elledningar med metallhölje?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...