onsdag 29 augusti 2012

Premiär för slåtterbalk

Förra året kom vi över en slåtterbalk till ett överkomligt pris. Men eftersom inte behovet varit påtagligt samt våran egen traktor fortfarande konvalecent, så har den fått sova sin törnrosasömn. Nu däremot när vi ser djurhållningen närma sig på horisonten så kändes det intressant att pröva om vi kunde få igång den.



Det är en Arvika Herkules TKT som vi har köpt. Det är en modell som har en rörlig kniv och fasta fingrar. Det var lite pyssel med att få på drivaxeln på kraftuttaget och lyckas få armarna på trepunkten att träffa fästpunkterna på slåtterbalken, men till slut satt den där den skulle.



Att slå gick också över förväntan. Detta trots att knivarna lämnade en del övrigt att önska. Alla knivar var oskarpa, vissa hade bruten spets och den sista kniven saknades helt. Detta fick till följd att balken efter ett tag slutade klippa i det förvuxna gräset med gammalt fjolårsgräs under, och bara plattade till det istället. Den saknade kniven längst ut gjorde att det samlade på sig en mindre höstack där, som fick lyftas av med jämna mellanrum. Men med lite översyn på knivarna så kan den nog fungera finfint!


måndag 27 augusti 2012

Får i verkligheten

I går gjorde jag ett besök i får-verkligheten genom att besöka kompisen som jag ska köpa Åsenfåren av. Dagens övning var att skilja slakt och livdjur åt. Kompisen har Åsenfår och Gotlandsfår med viss inblandning av Texel, om jag förstått det rätt.
Först skulle de tas in från hagen. Ulrika trodde att det skulle behövas en hink med havre, eftersom de nyligen släppts på detta bete som var frodig vall-återväxt. Frågan är om det inte hade gått lika bra utan, för när hon började ropa på fåren så kom de springande under ljudligt bräkande, ja inte Åsenfåren då, som oftast är tysta. När fåren kom närmare så sprang Ulrika i förväg med hinken, och fåren sprang efter.



När det gäller Åsenfåren, så är de som sparas till liv de som jag ska ha. Jag valde en bagge med lovande horn och lagom skygg. Det är ett av årets lamm, därav är inte hornen så stora ännu. Jag gillade också att han var fläckig, möjligen är det inte fler än jag som anser att det är snyggt...



Skiljningen var en ganska bökig historia där fåren trängdes ihop i en allt mindre fålla för att ett och ett kontrolleras mot protokollet och sedan slussas vidare till rätt grupp. Fåren själva var inte alltid alldeles övertygade om att de skulle gå dit vi ville, särskilt inte eftersom det innebar att skilja dem från den grupp de gick i och skicka in dem till en ny grupp. Åsenfåren är små, de känns närmast som dvärgar jämfört med de stora Texel-blandningarna! Det känns som om man måste ha andra metoder om man har sådana bestar! Åsenfåren var behändiga och kunde lätt lyftas över grindarna om man inte hade tålamod att få dem genom rätt öppning. När vi var klara var vi svettiga och fårdoftande!

Idag har jag träningsvärk!

Fårplanering

Vi har varit och planerat hagar för fåren. Som helt ny med får är det mycket att tänka på. Helst vill jag sikta på en ekologisk uppfödning på sikt. När man då inte kan avmaska rutinmässigt måste man lägga ner större möda när det gäller betena för att via växling av dem förhindra att fåren smittas med mask. Just nu har jag följande tanke:

  • Nära gården blir det en hage på ca 1 hektar, där det är relativt mycket berghällar med frodigt gräs mellan.
  • I andra änden av hemskiftet vid det gamla torpstället Qvistrum, ca fem hundra meter bort, blir det troligen två hagar i mark som tydligt varit gammal betesmark, på vardera drygt ett hektar. Det skulle vara önskvärt om det går att få till ett samarbete med arrendatorn som har köttdjur, om de kunde gå på våren och beta av dessa två hagar. 
  • Runt ladugården tänker vi oss en vinterhage som ska vara klar till nästa vinter, den är nu helt förvuxen med löv i olika stadier från sly till stora lövträd däribland mycket körsbär. 
  • Den närmaste vintern får de nöja sig med en liten rasthage framför ladugården. Som välkomstbete för lammen i vår tänker jag mig trädgården, som är ganska stor. En stor fördel är att den redan är stängslad med gunnebostängsel till största delen, vilket borde vara ogenomträngligt även för små lamm.
Exakt hur dessa beten ska skiftas har jag inte riktigt klart för mig ännu, det är också svårt att få en tydlig uppfattning om hur mycket marken kan ge. De två hagarna vid Qvistrum går möjligen att åtminstone delvis slå och putsa med traktor. Mellan dessa hagar skulle man också kunna tänka sig en stor hage med skogsbete, men det blir då stora mängder med stängsling som måste göras och det är nog inte gjort i brådrasket.

torsdag 23 augusti 2012

Odling vid Qvistrum

På marken finns spår av ett övergivet torpställe. En torpinventeringsskylt talar om att torpet hette Qvistrum. Det man kan skönja är grunden efter ladugården, en liten åker och en inrasad jordkällare. Åkern ligger runt jordkällaren och en granne har använt den till potatisodling och lekstuga för veterantraktor med redskap. Det har till följd att åkern nu är väl harvad och det finns inte ett rotogräs så långt ögat kan nå, knappt något annat heller förresten. Nästa säsong hoppas jag kunna bedriva lite mer storskalig och lite mindre arbetsintensiv odling här. Åkern är uppskattningsvis några tusen kvadratmeter stor och jorden är ganska lätt och bemängd med små stenar i potatis-storlek. Grödor jag kan tänka mig är potatis, bondbönor, morötter, palsternackor, röd- och gulbetor. Lite kål av någon sort vore pricken över i:et, men eftersom jag har lyckats så dåligt med det i mitt nuvarande trädgårdsland, så har jag litet hopp om att det skulle gå bättre här.

När det kommer upp på lite större arealer som dessa, så blir det ju också helt andra mängder med utsäde. En del har jag eget, som t.ex. bondbönor av sorten "Imperial green longpod" som jag har fantastiskt trevliga erfarenheter av, enda problemet är att de är ganska höga och lägger sig ner om de inte har stöd. I år har jag förresten odlat dem i raderna med potatis, vilket hittills gått rätt bra. Nu har i princip all potatisblast vissnat ner och kvar står de ännu gröna stänglarna med bondbönor. Och vad jag ska med alla dessa bondbönor till? Om jag inte hittar annan avsättning så blir det som proteintillskott till fåren.

Jag har också en påse med midsommarråg som jag ska pröva att så här. Det ska bli väldigt spännande att se om jag får så där långa strån som man har sett på bilder! Lite solrosor och jordärtsskockor blir det också, det har jag ju gott om utsäde till! I den mån att jag inte lyckas fylla hela åkern med grönsaksutsäde, så blir det gröngödsling på resten. Det finns ju en mängd sorter man kan så, som dessutom gör bina och andra pollonisatörer glada, bland annat honungsört och bovete, som skulle vara intressant.

tisdag 21 augusti 2012

Lång lista...

Tillträdesdagen till gården närmar sig med stormsteg och i omvänd proportionellt förhållande till antalet dagar kvar så växer listan med vad som ska göras, helst innan vintern!

  • Se över taken på byggnaderna och byta spruckna pannor, det gäller framför allt boningshuset och ladugården.
  • Tillse att det finns el i ladugården vilket innebär att antingen skaka liv i den gamla elinstallationen eller installera nytt.
  • Rensa ladugården från gammalt hö och annat skräp.
  • Se till att det finns tillfredställande vatten i ladugården.
  • Bygga inredning som fungerar för ett tiotal tackor samt en bock, därmed ett antal lamm i vår.
  • Skaffa hö, halm och kraftfoder - efter att ha ordnat förvaring för detta.
  • Sätta upp staket för den hage som ligger närmast gården.
  • Skicka in vattenprover från de brunnar som finns i markerna
  • Ta hem fåren!
Sedan har vi ju insidan av huset också, med målning av kök, tapetsering eller målning av två sovrum och en större renovering av ett sovrum med flytt av vägg, golvslipning, golvbehandling och nytt gips på väggarna.


Det vår tankemöda stannat vid på senaste är dock något helt annat, nämligen ett tänkt uterum/växthus mot boningshuset. Det skulle skapa en välbehövlig groventré. Men frågan är ju hur högt prioriterat det är jämfört med allt annat vi har att göra...

fredag 10 augusti 2012

Varroa i samhällena

Nu denna första sommar har det varit intensivt, både med allt nytt med biodling och fyra samhällen men också pga att vi har flyttat samt inte har bina hemma på tomten. Att räkna varroanedfall är därför något jag inte hunnit med, eller prioriterat att göra. Min enda fingervisare om hur mycket varroa jag har i samhällena har varit förekomsten av bin med deformerade vingar och förkrympt bakkropp (deformed wing virus DWV) som anses vara en följd av högt tryck av varroa. I tre av mina samhällen har det varit uppehåll i yngelproduktionen i väntan på att ny egenuppdragen drottning ska bli äggläggande, vilket förhoppningsvis ska ha minskat trycket av varroa. I dessa samhällen ser jag inte heller särkskilt mycket, om ens några bin med DWV. Men i mitt enda samhälle med köpt drottning (Inga) och yngelproduktion hela sommaren ser jag åtminstone ett par stycken krakar med förkrympta vingar varje gång jag besöker kupan, vilket jag gör ca en gång i veckan. Detta samhälle är jag mest orolig för. Det har också haft en botten som gjort det svårt att räkna nedfall, då det inte går att sticka in ett helt varroainlägg med mindre än att plocka av alla lådor ovan. Därmed har det inte heller blivit gjort.

I går ägnade jag mig dock åt den kontroll som står mig till buds, nämligen att undersöka det utskurna drönarvaxet. Jag plockade ut drönarramen med två kartor med täckt drönaryngel för två veckor sedan, med tanken att eftersom de inte har byggt något nytt vax i den tredje, så kommer de inte heller att lägga några nya drönarägg. Om jag har rätt i det antagandet kan bara bina veta. I går tog jag dessa frusna kakor och dissekerade dem. Jag undersökte en stor del av de täckta cellerna och det var bara enstaka celler i kakans utkanter som jag inte hittade några varroakvalster i. Vissa celler hade så mycket som 4-5  eller kanske fler kvalster i dem! Det fullkomligt drällde ut kvalster när jag bröt sönder kakan. Förhoppningsvis har min noggranna utskärning av drönarvax i sommar ändå hjälpt samhället att hålla ner trycket till en nivå som de kan hantera tills jag behandlar samhället med myrsyra i samband med slutskattning och invintring vilket jag planerar till slutet på augusti. I värsta fall har jag genom min feghet gett dem dödsstöten. Framtiden kommer att utvisa.

fredag 3 augusti 2012

Elbilsbranchen måste skyhöga subventioner för att sälja!

SvD har läst en studie från Roland Berger som har undersökt elbilsmarknaden runt om i världen. Enligt denna studie krävt det subventioner på inköpspriset på ca 100 000 kr per bil och utöver detta extra förmåner i form av gratis parkering, gratis laddning och inga trängselavgifter för att elbilarna ska slå i någon större omfattning.  Och då pratar vi ändå vara om en andel av någon procent av de nysålda bilarna.

I Sverige har till exempel endast 16 privatpersoner  fått ta del av regeringens supermiljöbilspremie sedan den infördes för ett halvår sedan. Av årets totala bilförsäljning har ca 1 promille varit supermiljöbilar.

Är det då rimligt att man ger så stora subventioner till att ytterligare hålla liv i det absurda fenomenet personbil trots alla de nackdelar den medför? Regeringens mål är 5000 supermiljöbilar i Sverige till 2014, med dagens subvention är det 200 miljoner. Om det nu istället krävs 100 000 i subvention för att uppnå målet så blir det istället 500 miljoner kronor. För ynka 5000 bilar! Är det inte rimligare att försöka stimulera folk till att använda bilen mindre?

Här är några förslag av positiv art (morot):
  • Högre avdrag för resor med kollektivtrafik
  • Avdrag för användning av cykel till arbetet
  • Fördelaktiga avdrag för samåkning
  • Om man absolut vill ha eldrivet, varför inte gynna el-assisterade cyklar
Här är några förslag av negativ art (piska):
  • Mindre avdrag för resor med bil
  • Högre krav vid avdrag för bil, t.ex. större tidsvinst, längre till kollektivtrafik
Minskad biltrafik innebär vinst på många plan, för samhället genom mindre kostnader för att bygga ut vägar och mindre underhåll, längre kostnader för olyckor och annan ohälsa från vägtrafiken. För individen skulle det framför allt vara en vinst för hälsan och plånboken om man övergick till att cykla, men över huvud taget är bilen en dålig affär även vad det gäller restid om man väl börjar räkna på det.

onsdag 1 augusti 2012

En sommar med nybörjarmisstag

Här tänkte jag redovisa för de nybörjarmisstag jag har gjort så här långt och vad de har fått för följder.

Jag var för ivrig rent generellt samt hade dålig timing. Min plan var att göra en drottningavläggare som svärmförhindrande åtgärd. Jag var så orolig för svärmning att jag gjorde den redan i slutet på maj när jag troligen borde väntat ett par veckor till då huvuddraget var över. Istället blev det för få bin, både i drottningavläggaren och ursprungssamhället. Den dåliga sommaren gjorde ju också att det dröjde länge innan den nya drottningen var äggläggande, men det var ju inte så mycket mitt fel.

Drottningavläggaren flyttades ju ner till landet, där jag av oro för besprutning satte samhället inne i skogen. Dels var själva flytten några veckor sen, då det var en formidabel blomning av maskros på alla vallarna runt i socknen som jag missade, men å andra sidan, bor de inne i skogen så är det inte troligt att de flyger så långt (ett par kilometer). Nästa år ska jag vara noggrannare vid min placering av kuporna. En bigård ska bli hemma på gården, som är omgiven av vall men även av skogsdungar och hagar och en bigård ska stå på Hula gård som odlar ekologiskt och har mycket vall samt även en alle med lind. Något samhälle får eventuellt stå kvar i bigården i Åtvidabergs Biodlarförening, för det trevliga sällskapet och bra materialmöjligheterna.

Jag gjorde ytterligare en liten avläggare för att testa lite drottningodling. Den gjordes i hast och klarade inte av att dra upp en ny drottning. Senare flyttade jag drottningen från modersamhället dit, då den (Inga-Lill) hade ilskna bin, men jag hade inte hjärta att ha ihjäl henne. I modersamhället tillsattes istället en kläckfärdig cell från föreningens drottningodling, men här bet bina ihjäl den nya drottningen genom att öppna upp drottningcellen från sidan, och sedan drog de upp en ny drottning trots att jag försökt rensa bort vise-cellerna. Även hon drar upp elaka bin verkar det som, möjligen är jag lite snabb med omdömet här då hon inte rimligen har gett upphov till så många bin ännu. Vi får se.

Jag har varit dålig på att drivfodra för att bygga upp samhället, både vad det gäller bin och vax. Jag borde nog ha drivfodrat i våras när draget var så dåligt, detta inverkade också menligt på både bimängd och honungsskörd.

Återstår att se hur det går med varroan, jag har ganska högt varroatryck i mina samhällen pga förra ägarens bekämpningsmetoder. Jag har skurit ut drönarvax som besatt i sommar och det är mycket kvalster där. Frågan är om det räckere eller om de är i för dåligt skick innan jag gör höstbekämpningen.

Jag ympade inte honungen, det borde jag ha gjort. Nu verkar den kristalisera på ett rätt så trevligt sätt ändå, men det är bara tur!

Kontentan är att jag har framför allt två utmaningar, att bättre se till själva bina så att det får de stimulanser när de behöver för att vara produktiva till min andra utmaning, dragväxterna! Att bedöma vilka drag som kan vara aktuella och se till att ha de bästa förutsättningarna när det är dags.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...