Salladen och vattnet

Jag odlar sallad i år, för första gången, med avsikt att sälja till en restaurang. Eftersom det är till en restaurang och vi har egen brunn så får jag inte vattna, det skulle kräva alldeles för mycket provtagning för att försäkra om att det inte är någon ehec-smitta i vattnet.

Därför har jag sått frö i diskade plantkassetter för skogsplantor som jag har ställt i min drivbänk. Där har de stått på jorden för att få fukt underifrån. Salladen har vuxit bra och närmade sig skördemognad förra helgen. Då upptäckte jag att rötterna hade vuxit ner ganska långt i jorden och dragit med sig ca en decimeter jord.

Dessa rötter skar jag av med spaden, och ett par timmar sedan slokade salladen sorgset. Som livsuppehållande behandling så ställde jag den i regnvattentunnan, i de ynka centimetrars djup som var kvar. En vecka senare hade en åskskur passerat och släppt av 32 mm, då såg salladen ut som Atlantis!

Där nere slokade den minsann inte! Men en kvart efter att jag hade tagit upp den såg den tråkig ut igen. Jag betraktar numera denna plantkassett som lärpengar, hur man inte ska göra med sallad.