torsdag 31 maj 2012

Äntligen gård!

Då har vi då äntligen funnit en gård och kommit överens med säljaren! En liten gård med bra försvarsläge mot zombieapokalypsen (obs, skämt!) ska bli vår vad det lider! Den ligger på en höjd och vätter mot sydsydöst och kallas Hässelstad Solhöjden. 40 hektar varav lite drygt hälften skog och resten inägomark. Det var där jordkällaren med de gamla konserverna var, så nu ska de också bli våra! Återkommer (förhoppningsvis!) efter provsmakning!

Gården har en nära granne och flera inom synhåll, precis som jag vill ha. Uthusen var i hyggligt skick och även boningshuset är inflyttningsbart utan alltför stora renoveringsinsatser. Det bästa med den är att den ligger bara 3,5 kilometer fågelvägen från vårt (hyrda) fritidshus, vilket innebär att vi redan är rotade i bygden och har både släkt och nätverk nära.

onsdag 30 maj 2012

Kurs i drottningodling

Igår fick hugade medlemmar i Åtvidabergs Biodlarförening en snabbkurs i drottningodling. En drottningodlare från Boxholm kom och föreläste och tillsammans satte vi igång en snabbkokare som skulle dra upp det omlarvade ynglet. Vi fick alla pröva att larva om, men det var svårt att se det yngel som var lagom stort och ännu svårare att fiska upp det och stryka av det.

Därför var det tur att vi fick hjälp av ett proffs. Allt går dock inte alltid som man har tänkt sig, även om man är proffs, utan när vi skulle sätta in drottningkopparna i snabbkokaren som stod inne i vaxrummet, så visade det sig att det hade varit ett litet hål i snabbkokaren så att alla bina nu istället satt i fönstret i stora klungor. Lyckligtvis är ambina fredliga varelser och lät sig bli sprutade på med en blomspruta och sedan utan vidare prut sopades upp på en skyffel och hälldes tillbaka i den nu tätade snabbkokaren.

Jag fick en egen liten kopp som jag lyckades få ner en larv i. I ett ögonblicks fullständig inspiration beslöt jag mig därför att göra en avläggare även på mitt svagare samhälle, det med drottningen Inga-Lill. Den här gången blev det ingen drottningavläggare, utan drottningen fick vara kvar i modersamhället medan ett par ramar med yngel av olika ålder, pollenkakor, honungskakor och lite outbyggda kakor hamnade i en låda bredvid. I en av yngelramarna stoppade jag in den omlarvade koppen och hoppas att den antas. I annat fall får jag väl sätta in en ram med utbyggda drottningceller från det andra drottninglösa modersamhället.

tisdag 29 maj 2012

Olika bisamhällen - olika förhållanden

Drottningavläggaren, med drottningen "Inga" besökte jag i söndags. För en gångs skull mitt på dagen under optimala förhållanden (för bina i alla fall, själv undrar jag varför jag envisas med sysselsättningar som kräver att man är fullt påpälsad mitt i sommaren, mc-ställ eller biskyddsutrustning...) och vilken skillnad det var! Samhället som jag har ställt på en enslig vändplan i skogen med närhet till slutavverkningar på mellan 2 och 10 års ålder med förhoppningsvis mycket hallon, samt mycket blåbär och lingonris i skogarna.

Bina var mycket fredliga. För en gångs skull kunde jag över huvud taget överväga att inte ha på mig skyddsutrusning, men jag lät den stanna på för den säkerhetskänsla det ger mig. Samhället har fortfarande inte dragit in någon honung att tala om, och ingen är täckt ännu. De har inte heller byggt ut drönarramen utan lägger drönaryngel i nederkant av yngelkakorna vilket gör det svårt för mig att skära ut drönarvax som varroabekämpning. Jag flyttade drönarramen ett steg längre in i yngelklotet under antagandet att den hade hamnat för långt åt sidan.
Drönarramen flyttades från 2:a till 3:e bakifrån

Jag flyttade också samhället en meter och vände det 90 grader för att få mer sol på flustret. Först efter flytten insåg jag att jag kanske borde ha gjort det när det var kväll, för det var många dragbin som hängde och surrade i luften på kupans ena sida för att leta efter flustret. Jag stod och tittade en stund och det verkade som om de hittade in till slut ändå.

I går kväll besökte jag det drottninglösa modersamhället. Inte heller de har dragit in någon honung att tala om. Här petade jag bort merparten av de drottningceller som bina dragit upp när de blev drottninglösa. Jag förstår nu varför man bara skulle lämna en kaka med spätt yngel vid delningen, i mitt fall däremot var det drottningceller på i stort sett varenda kaka! Även dessa var hyggligt fredliga, trots låg temperatur, blåst och tidigare nederbörd.

Värre var det med det odelade samhället med drottningen "Inga-Lill", och det berodde nog egentligen inte på binas humör, utan på att bina hade byggt fast spärrgallret både uppifrån och nerifrån så pass att jag när jag skulle lyfta undan översta lådan fick med mig även andra lådan, men tappade ned denna från ca tio centimeters höjd, ner på den understa lådan. Sedan var de alla på alerten skulle man kunna säga! När jag närmade mig med handen så flög det upp bin och studsade mot handskarna, andra surrade runt slöjan och letade efter blottor. Under sådana förutsättningar är det viktigt att man kan lita på sin skyddsutrustning för att kunna behålla lugnet!
Här skar jag bort drönarvax som var till hälften insprängt med honung. Varför gör de så? Detta samhälle satte jag in en ny låda under de två som var vinterlådor, och det känns inte som om det var en bra strategi, för den är bara till hälften utbyggd

torsdag 24 maj 2012

Drottningavläggaren

Drottningavläggaren jag gjorde med drottningen "Inga" har flyttat. Jag körde samhället från Åtvidabergs Biodlarförenings bigård i går kväll i min kombi ner till landet. I och med att jag har blandat kupdelar från olika leverantörer så är det lite dålig passning, jag oroade mig för att delarna skulle glida isär och fylla bilen med arga bin, så för säkerhets skull körde jag hela vägen (ca 6 mil) med hela munderingen på. Jag är inte allergisk, men det kan vara svårt att behålla lugnet om det är många bin som inte är på gott humör.
Drottningavläggaren i min bil.

I samband med flytten så passade jag på att byta botten. Jag köpte två stycken "Flexi"-kupor med tillhörande bottnar, men är inte imponerad av framför allt deras bottnar.  Bland annat så kunde man inte använda  mina flusterfodrare vilket var en besvikelse. Drottningavläggaren fick nu en flusterfodrare med vatten för säkerhets skull, honung hade de när jag tittade i tisdags. Då passade jag också på att riva de påbörjade drottningceller som fanns i drottningavläggaren. Det var bara en som var bestiftad, men den var å andra sidan täckt och med inte alltför långt kvar till ny drottning. Ett annat år gör jag nog flera avläggare om jag hittar sådana drottningceller, men i år skar jag ut den istället. Jag har helt enkelt fullt upp att hålla reda på, så nybörjare som jag är.
Påbörjad med obestiftad drottningcell.

Själva samhället har sedan delningen förra söndagen suttit i princip stilla. Jag har inte sett några flygbin ute över huvud taget. Det är dock ingen brist på bin, det var helt fullt i den lådan jag lyfte av. Jag hade räknat med att en stor mängd skulle flyga hem till modersamhället, men så har inte skett. Nu när jag skriver detta undrar jag om de har brist på ambin i modersamhället istället om nu de flesta följde med till avläggaren. Det får jag undersöka nästa tisdag. Det jag har sett är att där fanns flera påbörjade drottningceller, så jag hoppas att det ska gå bra.
Drottningen "Inga" syns i den nedre vänstra
kvadranten av bilden.

söndag 20 maj 2012

Drottningens nära frånfälle

Idag hade jag planerat för att göra drottningavläggare som svärmningsförhindrande metod. Båda mina samhällen har drottningar från förra året, den ena en köpedrottning, den andra är en avkomma från köpedrottningen. Jag har döpt dem till Inga och Inga-Lill, där Inga-Lill är den omärkta avkomman till Inga.
Inga har hela tiden haft ett starkare samhälle. Så även nu, huvudplanen för Inga-Lill var inte att göra avläggare idag utan att skära ut drönarvax och skaffa mig en översikt över samhället. Jag skar ut två rutor med drönarvax som var täckt. Jag lade vaxet åt sidan i avsikt att ta med det hem och frysa det få att dissekera det senare. Sedan letade jag igenom samhället i jakt efter drottningen och eventuella svärmceller. I detta samhället satte jag den nya lådan underst med till hälften utbyggda ramar. Dessa var fortfarande inte utbyggda, trots att samhället är byggvilligt, drönarramen byggdes till exempel snabbt ut.

Jag hittade varken drottning eller svärmceller, däremot en hel kaka med bara späda larver och ägg och flera med täckta larver, så uppenbarligen fanns hon och jag nöjde mig med det. När jag har lagt på locket efter att ha plockat ihop samhället igen, skulle jag bara borsta av de bin som satt kvar på det utskurna drönarvaxet. När armen redan är påväg att borsta så inser jag att det är drottningen som sitter där! Armen är dock redan på väg, så drottningen borstas ner på marken. Jag låter henne krypa upp på min hand och släpper av henne på flustret där hon snabbt kryper in. Hoppas att hon blev väl mottagen! Annars lär jag väl hitta nöddrottningceller närsta gång... Så nära att hon blev kvar där ute! Det var för övrigt första gången jag såg henne, det är så mycket svårare att få syn på en omärkt drottning.

I Ingas samhälle hittade jag både drottningen och svärmceller. Där delade jag samhället. Dock har jag fortfarande svårt med att skapa mig en översiktlig bild av samhället, med nylagda ägg, späda larver och täckt yngel, så jag känner mig säker på att fördelningen inte blev optimal. Dock blev drottningavläggaren stark, med många bin som följde med. De fick också med sig drönarramen eftersom den drottninglösa delen inte kommer att lägga nya ägg på någon månad. Här har dock byggivern varit betydligt mer återhållsam hela tiden. Trots att drönarramarna sattes in samtidig är det först senast veckan som de har börjat bygga ut den. Nu rev jag inte heller några av de tänkta drottningcellerna, det tar emot att riva något som är så speciellt, så det kan hända att en svärm gör sig redo för att avgå. I annat fall funderar jag på att göra ytterligare en avläggare nästa vecka med en täckt drottningcell i. Fortsättning följer...

torsdag 17 maj 2012

Nybörjarmisstag - biodling

Som med så mycket annat, så handlar biodling om ett hantverk. Man kan läsa på hur mycket som helst, men i slutändan handlar det ändå om erfarenhet och om att skaffa sig ett öga för vad som händer.

Jag har under vintern skaffat mig mycket boklig kunskap men av naturliga skäl inte så mycket praktisk. Men nu under våren har jag jobbat på att komma ifatt. Då har också nybörjarmisstagen radat upp sig. Jag skrev i ett tidigare inlägg i mina missriktade insatser mot fåglar, det var medan jag ännu höll mig på utsidan av kupan.

Nu har jag flyttat min uppmärksamhet till insidan av kuporna och här är vad jag har lärt mig hittills:

Hela vintern har jag gått och varit orolig för att bina inte ska ha foder så att det räcker hela vintern, jag köpte ju mina samhällen in höstas, invintrade och varroabehandlade. På alternativ.nu kunde jag följa andra biodlare som gav extra foder på vårkanten för att förhindra svält. Själv vågade jag inte gå i mina eftersom det var så kallt (missade de verkligt varma dagarna) och kunde därför inte försäkra mig om att de hade foder kvar. Dock lutade jag mig mot att den jag köpte av hade invintrat på två lådor LN (låg-normal) och att det därför borde finnas foder kvar.
När jag sedan väl öppnade kuporna och började gå igenom dem, så fann jag att de var fulla med mat! Det var till och med så att jag började bekymra mig över att de hade för mycket utav vinterfodret kvar. Vinterfodret är ju socker som biodlaren ger bina i ersättning för honungen man tar, så den vill man ju inte ha kvar när det är dags att slunga honung, för då blir det ju socker i honungen!
Lärdom: Se till att ta vara på de tidiga varma dagarna och gå igenom foderförrådet och notera hur många ramar foder som finns kvar, och vilka det var.

Jag funderade över det här med maten de hade i kuporna. Kunde det vara så att det var nyindragen honung som låg i cellerna? I ramarna var merparten av cellerna öppna och halvfulla, det var bara en liten halvcirkel längst ner på ramarna som var täckt. Vad jag har sett på bilder så brukar bina börja med att täcka honungen i överkant av ramen först. Kunde jag ta detta som intäkt för att det var vinterfoder de hade kvar?

Hur det nu var så flyttade jag upp den låda som hade så mycket mat i, över spärrgallret, tänkte att det som inte var täckt var väl honung, resten var ju så lite i förhållande till det andra. När jag så besöker kupan en vecka senare, så ser den "täckta honungen" märkligt likt ut något helt annat, och den tidigare otäckta honungen hade börjat täckas med start uppifrån.
Det ljusa täckta som syns i överkant är honung.
Det som är lite mörkare täckt i nederkant är täckt yngel.



Det var alltså inte täckt foder jag hade sett, utan helt enkelt översidan av yngelklotet. Man lär sig så länge man lever! Just det samhället hade jag satt in en ny låda på undersidan yngelklotet, i någon slags tanke att det skulle bli nya fräscha ramar att vintra in på.
Lärdom: Nu ser jag skillnaden på täckt foder och täckta yngel. Var man ska sätta de nya lådorna är jag ännu inte säker på var som är bäst. Jag gjorde tvärt om på det andra samhället, tiden får utvisa!

Nu står jag i begrepp att dela mina samhällen för att få avläggare så att jag kan flytta modersamhällena till landet. Här finns hur många nybörjarmisstag som helst att göra!
Här kan man se inte mindre än tre påbörjade drottningceller, ett tydligt varroakvalster
på ryggen på ett bi och ett bi med förkympta vingar, sk "deformed wing virus".

tisdag 15 maj 2012

Täckodlingsmaterial

Vid fritidshuset är det prima lerjord, det finns till och med ett gammalt talesätt om hur kletig leran i Lofta är, om man har varit ute och gått på en blöt åker så får man "Lofta-lerskank", uttalat med den speciella sorts småländsk östgötska som pratas just här.

En morgon efter en särskilt blåsig natt så såg vi något konstigt ligga i buskarna i en åkerholme mitt i åkern som ligger närmast. Jag och barnen gav oss ut på en upptäcksfärd som gav mig två nerlerade barn där alla hade stövlar som vägde ett par kilo extra, de fastnade i leran, fick inte upp fötterna, ramlade och råkade därtill kliva ur stövlarna... Och det konstiga vi sett? Det visade sig vara förpackningsmaterial till plåttak.

Med sådan lerig jord så måste jag naturligtvis göra vad jag kan för att öka mullhalten i trädgårdslandet. Markägaren har ju specifikt undanbett sig halm som täckmaterial, så vi måste använda annat. Jag tar det som finns i överflöd, och som gör en nytta om jag så att säga tar bort. Jag tar kirskål.

Utanför landet växer det av samma saker som där landet var innan jag tog det i bruk, nämligen kirskål, brännässlor, pepparrot och kvickrot. Jag slår runt landet med lie, samlar ihop materialet och lägger det mellan raderna i landet. Det är fantastiskt i vilken omfattning det försvinner! Jag råkade se ett stort maskhål i bland bondbönorna förra året, där en stjälk kirskål bokstavligen var neddragen.

Det man får akta sig för när man tar sådant täckmaterial som jag gör, är att man inte får med frön till odlingen. Därför är det viktigt att inte det som jag täcker med har gått i frö, eller ens blom. Därför är det viktigt att slå redan nu, innan de verkligt stora behoven av täckning har infunnit sig. Just nu slår jag därför  kirskålen för att den inte ska gå i blomning och lägger sedan materialet i  hög på en avdelning av trädgårdslandet som jag ännu inte hunnit gräva. Jag tänker att den kommer att vara bördig och lucker när jag väl sätter igång, samt att ogräset i alla fall inte kunnat få solljus att växa av, så problemen kan inte vara värre än om jag hade grävt den innan jag täckte. Lurar jag mig själv? Kanske det.

måndag 14 maj 2012

Hemkonservingens hållbarhet

I en jordkällare jag besökt nyligen, stod det på hyllorna fullt med flaskor och konserveringsglas. De hade datum som varierade mellan 1967 och 1973, de var alltså i runda slängar lika gamla som jag själv. De flesta flaskorna innehöll saft och i dem hade nivåerna sannolikt sjunkit, för de var bara fyllda till 3/4-delar och de hade ett mögellager överst. Enstaka flaskor däremot var fulla med saft utan mögel och det var de flaskor som hade en ordentligare kork, t.ex. av typen Heinz Chilisås.

Konserveringsglasen var av en helt slät typ där locken hölls på plats endast av vakuumet Här såg de flesta burkarna bra ut. Inte ens de glas som stått på en hylla som ruttnat sönder och glasen numera låg halvvägs upp och ner hade släppt in luft. Vad man kunde se i burkarna föreföll det vara körsbär, plommon och kantareller i dem. Jag hade ingen aning om att hemkonservering kunde hålla så länge! Dessutom måste det vara ett gott betyg på jordkällaren som måste ha hållit sig någorlunda frostfri under alla dessa år. Om jag får möjlighet så ska jag provsmaka någon burk.

fredag 11 maj 2012

Vädret försenar odlingarna

Odlandet går segt i år. Det är väl delvis en effekt av att jag har lagt mig till med biodling som delvis inkräktar på tiden, men framför allt på vädret. Landet är ännu inte färdiggrävt. Jag har en del kvar som jag fick väldigt mycket ogräs i förra året. Men potatislandet iaf klart nu. Förra året blev potatisen satt en vecka tidigare, i år en vecka senare. Det är så totalt olika väder denna våren jämfört med förra att jag undrar hur sommaren ska bli.

Potatisland med handdragen kup 
Det nya i årets potatiodling, förutom vissa sorter, är att jag ska prova att samodla den med bondbönor. Jag har satt bönor och potatis tillsammans i två rader, med varsin sort vinterpotatis. Det finns dessutom rader av de potatissorterna satta som har bönor med, för jämförelse.

Nytt för i år är också att jag förhoppningsvis ska kunna hålla reda på vilken sort jag har satt var någonstans, vilket brukar vara ett återkommande problem. Till hjälp har jag i år Biltemas mest felmärkta produkt, trästickor av bok som uppges vara bra att tända eld med (vilket de är urusla på) men är förnämliga att skriva på eller att röra runt i färgburken med.

"Wooden fire starter"

torsdag 10 maj 2012

Gårdsmäkling för 50 år sedan

Av en händelse hittade jag i ett uthus ett gammalt kuvert som visade sig innehålla prospekt på gårdar till salu som min numera sedan många år avlidna hyresvärd varit intresserad av att köpa. Det är en underbar skillnad på ett prospekt då och nu vilket gör att jag vill visa ett av dem här som perspektiv.
Fasighetsbeskrivning

Stamräkning i olika diameterklasser och längd

Stamräkning inkl längduppskattning


Det är ju några saker som sticker ut ganska tydligt, förutom det faktum att papperna är skrivna på skrivmaskin så att säga "för hand":
  • Vilken skillnad på standard! Här har man tydligen ansett sig föranledd att ange att gården är elektrifierad, vilket får mig att undra hur många som inte var det på den här tiden.
  • Vilken noggrann genomgång av skogen, man har här alltså bokstavligen räknat varenda träd som var grövre än tio centimeter i diameter i brösthöjd. Tydligen var det intressantare att veta hur många träd av olika sorter det fanns, än hur de var grupperade i bestånd, som är det förhärskande idag. Man kan också notera att det är noll (0) vindfällen!
  • Man kan också slås av de många byggnader som fanns i ett lantbruk för 50 år sedan. Man kan väl anta att torpen var mer eller mindre aktiva och inte bara sommarställen som nu för tiden.
  • Taxeringsvärdena var en bråkdel av dagens. Priset idag, på höjden av fastighetsbubblan, skulle vara i det närmaste 100 gånger högre än taxeringsvärdet (osäker på hur taxeringsvärdet förhöll sig till försäljningsvärdet då).

Till sist, en kuriosa. Bland de gårdar som fanns med i prospektet var en som jag har varit och kört på som skotarförare och som har flera tråkiga minnen förknippade till sig. För det första så körde vi här den kalla vinterdag då ett par syskon gick ut i den mörka skogen från flyktingförläggningen i Valdemarsvik och försvann. Jag minns tydligt morgonen efter, hur kallt det var, hur polisbilarna kryssade runt på småvägarna. Det var så kallt att vi hade avsevärda problem att få igång maskinerna, när de väl kom igång var hydrauloljan så kall att den blev stel och pös ut genom packningarna istället för att gå i retur. Flyktingbarnen hittades efter 7 månader, döda, några hundra meter från där vi kört. De hade sannolikt redan varit döda på morgonen.
Åsvedal, Valdemarsvik
De andra tråkiga minnena handlar om den totala skövling som genomfördes på gården när jag var där. Fastigheten hade nyligen förvärvats av grannen som valde att avverka all skog som inte klassades som förstagallring, för att kunna göra detta och slippa att återbeskoga så taxerades marken om till "bete". Det kändes inget bra, minns en morgon när en ekorre hoppade ner från en kvarlämnad ung ek till min skogsmaskin. Jag funderade på vart den skulle ta vägen sedan, tittade mig runt omkring för att konstatera att det var långt till skogen.
Det var dock inte bara skogen som skövlades, utan alla lantbruksbyggnader som inte passade in i nuvarande produktion revs och såldes som energiflis.
Jag minns hur jag under ett tillfälligt uppdrag med en annan maskingrupp uttryckte min känsla av skövling på denna gård, hur jag såg i ansiktena på de andra att de tänkte: "en tjej, hon tycker att vi ägnar oss åt skövling, höhö...". Senare fick även denna maskingrupp komma och hjälpa till, då kom de till mig och sade att nu förstod de vad jag menade...

tisdag 8 maj 2012

9 av 10 har inte nödvändigtvis rätt

Svenskt Näringsliv, Holmen och EON har slagit sina påsar ihop och beställt en Sifo-undersökning på temat "som man ropar får man svar", eller "hur frågar vi svenska folket frågor som stärker våra intressen. De har presenterat resultatet i en debattartikel i SvD: "Maktspel i politiken ett hot mot basindustrin". De har valt att inte låta Sifo publicera rapporten därför kan vi inte granska vad de har ställt för frågor.

I debattartikeln presenterar de att 9 av 10 svenskar tycker att Sverige bör satsa mer på basindustrin. Det är ju dock högst intressant hur frågan ställdes. Vilka alternativ gavs man till exempel? Fick man välja om pengarna skulle satsas på basindustri, skola eller sjukvård? Eller skulle pengarna tas in som extraskatt? Undrar hur många svenskar som skulle svara ja då?

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om demokratins problem, som i korthet går ut på att för verklig demokrati så måste väljarna ha tillräcklig utbildning och information i frågorna de ska bestämma i. Annars får man en demokrati som i Grekland, där väljarna premierar politiker som lovar dem guld och gröna skogar. Det är lite ironiskt med den ilska som väljarna visar samma politiker nu.

Det Svenska folket inte vet när Sifo ringer och ställer försåtliga frågor med en lobby-grupp som avsändare är att t.ex. turistnäringen också har en mycket stor andel av exporten, och den leder till ett mycket trevligare land, med arbetstillfällen både i glesbygd och städer. Från tillväxtverket kommer följande siffror:
Under 2010 ökade turismens totala omsättning i Sverige med 3,2 procent till nästan 255 miljarder kronor. Turismens exportvärde, mätt som utländska besökares konsumtion i Sverige, ökade med 1,7 procent till drygt 87 miljarder kronor, vilket var drygt 50 procent mer än järn- och stålexporten och mer än dubbelt så mycket som värdet av den svenska personbilsexporten under 2010. Efter en kraftig nedgång under 2009 (-12,8%) ökad Sveriges totala export av varor och tjänster igen under 2010 (+10,3%), vilket var mer än turismens exportvärde under 2010. Mellan 2008 och 2010 har dock turismens exportvärde ökat med cirka sju procent, samtidigt som Sveriges totala export av varor och tjänster minskade med cirka 3,9 procent. 
Utan ledande frågor hade nog inte svaren i den beställda Sifo-undersökningen blivit de samma, för vem väljer kalhygge, kärnkraft och uppdämda älvar när man kan välja dalahästar, röda stugor med vita knutar och sightseeingturer i Stockholm?

Med resurskriser i allmänhet och oljetoppen i synnerhet i åtanke så kanske det heller inte är bästa valet att förstöra vårt land snabbast möjliga för att få hög BNP nu, alltså bygga ut fler älvar, bygga nya kärnkraftverk och bruka skogen med större intrång än vad som är hållbart osv. Turister som kommer till Sverige gör det oftast för vårt rena land med mycket natur och kultur, det kan inte vara fel att bygga på!

En politiker som har civilkurage borde inte sänka sig till simpelt röstfiske utan med den experthjälp man har till förfogande försöka styra landet på ett sätt som är mest fördelaktigt för landets innevånare i det långa loppet. Inte som nu, ett "klia mig så kliar jag dig"-system mellan lobbygrupper, politiker och andra maktkonstellationer. Folkets vrede kan bli kännbar den dag de upptäcker att de har svikits av individer mer kortsiktiga personliga intressen.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...