tisdag 19 juli 2011

Dramatisk början på vägen mot biodling

Förra året hade jag som mål att börja med biodling, minst två kupor stod det på min lista. Så blev det inte, men skam den som ger sig.
I år såg jag anslaget om "Honungens dag" hos Åtvids biodlarförening innan den avlöpte, så jag gjorde slag i saken och besökte dem. Så snart jag klev ur bilen blev jag väl omhändertagen av en medlem som undrade hur de kunde hjälpa mig. När jag sa att jag ville börja med biodling blev jag om möjligt ändå bättre omhändertagen! Jag fick guidad tur av föreningens domäner samt lite och läsa och uppmanades att komma på tisdagar mellan 17 och 19 för att introduceras i verksamheten av en fadder.
Fridfulla bin på väg in i kupan med last.
Detta var vid "Honungens Dag", inte dagens besök...
Sagt och gjort, i eftermiddags dök jag upp med mina barn i släptåg. Det fanns väl ett tiotal medlemmar där, samt en annan familj med nybörjare på sitt första besök. Man höll redan på och tittade i en kupa. På med skyddskläder för mig och sonen. Dottern (som är yngre) fick följa med fikapatrullen istället.

Kupan var tydligen i trängsta laget, det var fullt nästan över allt. Det var också åska och dito regn i luften vilket tydligen gör de små gynnarna lättirriterade. Det var onekligen lite läskigt att stå så nära och känna dem surra kring huvudet. Jag hittade till och med en rackare på insidan av min huva, men lyckades dock få ut den utan att den stack. Annars tror att det bara var sonen som inte blev stucken, samt de som hade heltäckande skyddsoveraller som de inte öppnade förrän de kommit inomhus, utan bin i sällskap. Själv fick jag bara ett stick, rakt igenom jeansen. En man som tog av sig skyddskläderna för tidigt fick sig ett tiotal stick runtom i huvudet, samt på magen där tröjan inte riktigt räckte till.

Men nu är jag fast besluten, bin ska det bli! Det känns rätt så enkelt att börja i en bigård hos den lokala biodlarföreningen. Då behöver jag varken skaffa alla saker som man annars behöver, samt att jag får hjälp och stöd. Mina första egna kupor antar jag att jag kommer att skaffa till våren, det blir bra det!

3 kommentarer:

  1. Välkommen i gänget. Jag och en vän starta upp i fjol med två kupor med hans pappa som mentor. När man tappar sin egen honung är den lite sötare och godare än allt annat!

    SvaraRadera
  2. Grattis.

    Du har gjort helt rätt som tagit kontakt med en biodlarförening! Varje biodling är unik och du kommer att utveckla dina egna rutiner som funkar för din biodling. Dock för att komma dit så är det mycket värdefullt att ta hjälp av äldre bioldare, gå kurser och läsa mycket litteratur.

    Många biodlarföreningar har en nybörjarkurs/studiecirkel under vintern. Denna brukar vara mycket uppskattat och ofta hålls kursen till självkostnadspris. Fördelen med att gå kursen är att det är fler nybörjare och fler "dumma frågor". Således kommer du få svar på många frågor som annars hade uppkommit senare.

    Vidare så rekommenderar jag att du går med biodlarna så att du får Bitidningen. Där finns det mycket matnyttigt.

    När du väl köper dina första kupor så rekommenderar jag att du köper minst två samhällen av en odlare som har erkännt snälla bin. I valet av kupor så tycker jag att du skall prova minst en cellplast-kupa. De må vara fulare men när du väl flyttar runt lådorna så kommer du märka hur mycket lättare de är jämfört med traditionella trälådor.

    Slutligen, välkommen som blivande biodlare!

    /Nybörjare sedan 2002

    SvaraRadera
  3. Vad trevligt att bli så välkomnad!

    Min biodlarförening är så liten att de inte räknar med att få tillräckligt många för en nybörjarkurs, därför var det bara att komma och bli "faddrad". Det var ju tur ändå att vi var två nybörjare på samma gång, som dessutom hade ungefär samma idéer om vad biodlingen har för syfte för oss.

    Jag antar att vi kommer att börja med ett par kupor som står hos biodlarföreningen till våren.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...