måndag 12 december 2011

Naiva professorer

Herrarna Björn-Ola Linnér och Steven Rayner breder ut sig i ett inlägg SvD, "Förnyat Kyotoavtal är fel väg att gå" där de menar att miljövänlig energi kommer att flöda och populasen överge de fossila, om vi bara slänger pengar på problemet. Och fort kommer det att gå också! Kyotoavtalet må ha varit tämligen tandlöst, eller verksamt, jag har faktiskt ingen större insikt i det, däremot så vet jag att;
Sverige bör gå i bräschen för att EU i stället prioriterar ett avtal om investeringar i innovation och spridning av koldioxidsnål energiteknik.
definitivt inte kommer att lösa några problem med ökande koldioxidutsläpp. Det finns flera fel i resonemanget:
  • Euroländerna är i ekonomisk kris, de kommer inte frivilligt att dra på sig extra utgifter.
  • Tiden: avtalet skulle enligt förslag presenteras om ett år, därefter ska pengar ösas in, idéer utforskas och tillslut metoder utvecklas för att producera miljövänlig energi. Till det ska dessa byggas. Allt detta tar tid! Omställningen, oavsett vilken form den tar är gigantisk!
  • Det finns helt enkelt inte de mängderna miljövänlig energi att utvinna, för att ersätta de fossila bränslena, särskilt inte i form av lätthanterliga och energitäta former.
  • Hela diskussionen grundar sig på en feltanke, att man kan ha kakan samtidigt som man äter upp den! Vi ska ha vårt högenergisamhälle och evig tillväx, allt blir bra bara vi inte förstör klimatet...
Men det är värre än så, för enligt alla mänskliga erfarenheter så kommer inte mera energieffektiva metoder att innebära att vi använder mindre energi, snarare mer faktiskt! Det kallas Jevons Paradox. Läs gärna det väldigt grundliga inlägget på Energibloggen om Jevons Paradox.

Det problem som professorerna hoppas lösa, är att om det finns billigare miljövänliga bränslen, så kommer vi frivilligt att överge de fossila. Verkligheten säger oss att vi kommer istället att använda de fossila och de miljövänliga! Kommer det att innebära några fördelar för miljön?

Nej, det är dags att vi biter i det sura äpplet och inser att högenergisamhället har nått vägs ände, tillsammans med tillväxtsamhället. Nu väntar andra tider! Om inte annat för att vi kommer att tvingas att sluta använda fossila bränslen pga kommande brist.

fredag 28 oktober 2011

Energifällan

Läste ett intressant blogginlägg: http://physics.ucsd.edu/do-the-math/2011/10/the-energy-trap/ som satte strålkastarljuset på något jag bara sett i ögonvrån fram till nu.

Många som man försöker prata med om tillväxtparadigmet i allmänhet och oljetoppen i synnerhet brukar nöja sig med att säga att när oljan blir dyr så kommer vi att börjar använda andra bränslen.Marknaden kommer att ordna andra bränslen för oss för att de blir lönsamma när oljan blir dyr.

Det finns en stor brist i ett sådant resonemang, det är att när oljeproduktionen på allvar börjar få problem att hålla jämna steg med oljekonsumtionen så kommer det att svida desto mer när man behöver avstå ytterligare, inte bara kapital utan också energi för att bygga denna nya infrastruktur för de bränslen som ska träda in.

I ljuset av detta blir det extra viktigt att har relationen mellan den investerade energin i förhållande till hur mycket energi man får tillbaka på olika typer av energiinverseringar, alltså EROEI i åtanke. För att bygga en biogasanläggning, solcell eller passivhus så krävs det energi. Och den energin måste vi investera innan vi får nytta av investeringen!

Här är ett räkneexempel för att visa på problemets vidd.
Låt säga att vårt land förbrukar 100 enheter av fossil energi i dagsläget. Om vi antar att oljeflödet minskar (decline) med 2% per år när oljetoppen har passerats på riktigt, så innebär det att vi varje år måste bygga ersättande energi motsvarande dessa 2% per år för att inte mängden energi i samhället ska minska.
Om vi då tänker oss att bygga en energikälla som:
  • har en EROEI på 10:1
  • kräver i stort sett hela energiinvesteringen i förväg (vindkraft, kärnkraft eller vattenkraft till exempel
  • har en livslängd på ca 40 år
så innebär det att vi måste sätta in 4 års totala energiproduktion som investering för att över huvud taget kunna få ut någon energi, dvs 4 enheter. Men vi behövde inte bara en utan två enheter ny energi och måste därmed investera 8 för att få detta. Så av de 100 enheter vi har från början så är bara 92 kvar för normal användning eftersom 8 måste användas för att investera oss bort från det fossila.Dvs om vi lutar oss tillbaka och gör ingenting så kommer vi bara att ha två procent sjunkande fossilkonsumtion, medan om vi investerar i ny ersättande produktion så blir det effektivt 8% sjunkande fossilkonsumtion per år!
 Detta är energifällan! Den ursprungliga bloggposten innehåller mer exempel och diskussion, läs den!

torsdag 20 oktober 2011

Nya inkomstkällor i liten skala

I väntan på att vi faktiskt köper en gård så har jag så smått bygga upp inkomstkällor till den. Som bas har jag då i första hand lantstället som vi hyr.

Något jag har drömt om sedan det började dyka upp lunchrestauranger som köpte in direkt från odlare och uppfödare är att själv bli en av dessa leverantörer. Glädjen var därför stor den dag jag via ett forum på  alternativ.nu fick kontakt med just en sådan restaurangägare. Denna höst kan jag naturligtvis inte leverera särskilt mycket iom att jag inte hade planerat odlingarna för detta, men till våren blir det förhoppningsvis utvidgning. Det som är särskilt bra i det här upplägget är att jag slipper laga till maten, något som jag varken brinner för eller är särskilt bra på, men ändå får avsättning för min skörd.
För att inte denna odling ska bli ytterligare en minuspost både för resor, oljeförbrukning och klimatet, så har jag som mål att inte åka extra, vare sig till lantstället eller till stan där restaurangen ligger. Jag sitter till exempel i detta nu på bussen som vanligt påväg till jobbet, men med mig har jag 5 kilo vardera röd- och gulbetor. När mängderna blir större måste jag naturligtvis ordna transporterna på något annat sätt.

En annan inkomstkälla är biodling. Jag började ju i somras med att gå med i Biodlarföreningen i Åtvidaberg. Där får jag hjälp och handledning med att lära mig grunderna samt tillgång till ovärderliga kontakter. Jag har nu köpt mina två första bisamhällen och även extra kupmaterial för att kunna utöka samhällena nästa säsong. Ännu så länge står de hos biodlarföreningen, men kommer så småningom naturligtvis att flyttas till egen gård eller fritidsstället. En annan fördel med min biodlarförening är att man inte måste göra de dyrare investeringarna själv utan kan använda föreningens slunga till exempel.

tisdag 11 oktober 2011

Kort sommar för kokbönor

Förra året hann en del av störskärbönorna bli färdiga torkade bönor pga mitt trasiga knä, därför tänkte jag att det kunde vara idé med kokbönor i år, som ändå inte ska skördas förrän de är torra. Resultatet är dock inte någon succé. Jag satte bönorna i rätt tid, när jorden blivit varm, ändå hade vissa sorter svårt att gro. Av 10 planerade plantor Stella (två utsädesbönor per plats) var det bara två som kom upp. Skörden per planta var docka mycket bra. Äkta Tranbär och Rödhakeägg klarade sig bättre, med ca 75% lyckad uppkomst per frö.
Stella som ska eftertorkas under tak.

Störbönor är fantastiska i sin växtkraft, de verkar bara begränsas av hur höga stöd man sätter upp. Tyvärr blir de också ett betydande vindfång vilket fick till följd att den stödet för de Rödhakeäggen har fällts till marken, med följd att plantorna vid två av benen drogs upp ur marken. Frågan är hur det påverkar bönornas mognad. För de är inte mogna ännu!
Tungt lastat bönstöd som vält för Rödhakeäggen.

Särskilt de Äkta Tranbären ser väldigt omogna ut, saknar nästan helt sin röda färg. De är väldigt stora, undrar om de krymper mycket under torkningen? Så frågan är hur man gör med dessa bönor, ska man låta dem sitta kvar ute tills de har torkat tillräckligt och hoppas att inte frosten tar dem innan, eller ska man rycka upp även dessa plantor och fortsätta torkningen inomhus? Blir de ordentligt mogna då?
De Äkta Tranbären är inte röda ännu.

fredag 7 oktober 2011

Potatiskörden fortsätter

I år blev det mycket potatis, då är det ett angenämt problem att det tar tid att ta upp den. Lyckligtvis måste inte allt göras på samma dag. Nu är lite drygt hälften av potatisen upptagen. Min potatisskörd går till som så att jag kombinerar höstgrävning och ogräsrensning med själva potatisupptagningen vilket gör att det tar lite tid.

Potatisarna kastar jag i backen som så lämpligt fått hjul via ett gammalt underrede till en barnvagn. Dessa backar är stommen i min potatishantering, där de används både vid upptagning, tvätt och vinterlagring. För efter upptagningen kör jag iväg dem till regnvattentunnan så att jag kan tvätta bort leran från dem. Oftast räcker det att några gånger hälla i vatten så att det täcker potatisarna, vicka backen ordentligt från sida till sida, samt hälla av hastigt för att de ska bli nästan helt rena. Därefter lägger jag in dem i jordkällaren. Nu är den gamla soppåsehållaren definitivt full med potatis, så jag provar med att stapla in dylika backar utan ytterligare skydd mot gnagare än ett rejält lock som sticker ut ordenligt över kanterna, ca en decimeter åt var håll. Återstår att se om detta är tillräckligt, men jag hoppas det.

torsdag 22 september 2011

Dåligt år för squash

I år satsade jag stort på squash, en planta sommarsquash, (Lebanese White) Bush och hela tre plantor med vintersquash (Golden Hubbard, Kroshka och Buttercup) Jag hade till och med skämt bort plantorna med att hämta brunnen hästgödsel att göda dem med. Men resultat uteblev.
Fr vänster, Kroshka, Golden Hubbard, Buttercup
och Lebanese White Bush

Total skörd:
Tre Lebanes White Bush
Två Buttercup
Två Kroshka
En (liten) Golden Hubbard

Förra året fick jag uppemot 10 från min då enda och ogödslade Golden Hubbard-planta. Sommarsquashen som förra året hette Yellow Straightneck gav fantastiska mängder från likaledes ogödslade två plantor. Den stora skillnaden med i år var att jag satte plantorna utanför trädgårdslandet, på gräsmarken, med förhoppningen att de skulle kväva gräset och ge mig utvidgningsmöjligheter till nästa år. Nu verkar det ha blivit tvärt om, squashbladen har nätt och jämt stuckit upp ur gräset. Honblommorna har inte alls stuckit upp. Jag har handpollinerat endel, kanske är det bara de som har satt frukt? Förra året var marken där jag satte plantorna nyplöjd, så plantorna slapp konkurrera om ljuset, åtminstone fram till sensommaren innan kvickroten tagit ny fart.Möjligen planterade jag också senare i år, samt att bladen verkar ha drabbats av bladmögel och vissnat.

Nästa år ska jag:
-Plantera tidigare, under miniväxthus
-Inte låta dem konkurrera med gräs

Och hoppas att de ger en större skörd då!

måndag 19 september 2011

Bättre sent än aldrig

Just nu håller jag på att uppfylla ett av förra årets mål, nämligen att börja med biodling och skaffa mig minst två samhällen. Via Biodlarföreningen i Åtvidaberg fick jag kontakt med en medlem som skulle sälja sina bin pga allergi. Det var två samhällen, den ena var "svagt" och det andra hade ilskna bin. Som nybörjare lade jag in ett anbud på det svaga samhället och skulle på kuppen få kupmaterial som var nytt för året. Igår var det meningen att jag skulle hämtat mitt samhälle, men vid kontrollen av bitillsyningsmannen (som var en kvinna) visade det sig  sakna drottning och var därmed dödsdömt. Bina fick därför flytta in till det andra samhället, som en annan medlem i min biodlarförening skulle köpa. Så med mig hem fick jag en i princip komplett utrustning för biodling, saknas endast bin. Men jag har en chans till redan på tisdag då en annan medlem i biodlarförening vill minska på antalet kupor.Där ska jag få köpa två starka bisamhällen med snälla bin. Så nästa säsong drar det igång med honungsproduktion!
"När du får oväntat besök"
Vad bjuder bina en gästande groda på?
Eller är det bina själva som står på matsedeln?
Gårdagens köp:
Benstativ till kupa
Botten
Två frigolitlådor, Låg-Normal
Fyra skattlådor i trä Låg-Normal
Ett spärrgaller
En bitömmarbotten
Ett isolerat tak med plåt på
44 ramar
En rökpust
En kupkniv
En biborste
**************
Summa 800 kr

onsdag 14 september 2011

Potatisodling - för den snåle?

I helgen började jag att gräva upp min potatis. Jag har väntat några veckor sedan blasten definitivt vissnade, har läst det någon stans att det skulle vara bra att vänta, kanske för att bladmögelsporerna redan skulle göra sin skada så att man inte fick in potatisar som skulle ruttna i jordkällaren? I alla fall verkade det nästan så när jag började ta upp mina Highland Burgundy Red, en inte obetydlig del var ruttna. De flesta var också mer eller mindre kraftigt skorviga. Men skörden var ändå stor. Det var inte ovanligt med 40 potatisar per planta. För den snåle kan ju tipset att dela sättpotatisen i två (eller fler) bitar och förodla dem inne vara intressant. De plantorna hade ännu fler potatisar, dessutom var det ju dubbel utdelning per sättpotatis. Jag har förresten även sett potatisskal gro, så är det riktigt eländigt kan man ju både äta potatisen och ha den kvar som utsäde... Men då vill det nog till att man förodlar i tid.
Highland Burgundy Red potatisar från en och samma planta.

När Highland Burgundy Red var färdigupptagen, tvättad och lagd i sin plastback för vidare transport till gnagarsäker vinterförvaring gick jag vidare till nästa sort, Orla, som liksom Highland Burgundy Red är skotska potatisar med utsäde levererat av Larsviken, så väntade en glad överraskning. Orla skulle enligt etiketten på utsädespåsen vara extra tålig mot bladmögel och var tillsammans med sin landsman en av de sista vars blast dukade under, men den stora glädjen väntade under jord. Här var det stora fina potatisar, utan röta och utan skorv. Drygt 10 potatisar i 200-gramsklassen under varje planta. Den totala skörden blev ungefär dubbelt så stor som Highland Red Burgundy, och det trots att en tredjedel av plantorna redan ätits upp tidigare i sommar. Om potatisen även står sig bra under vinterförvaringen så ska jag definitivt odla mer av den nästa år!

Skörden då? Det blev ca 20 kilo Highland Burgundy Red och 30 kilo Orla, båda av en liten utsädespåse, är det två eller tre kilo i dem? 

Kvar att skörda i landet är fortfarande Maria, Fakse och Asterix, undrar vilka överraskningar som väntar mig där?

onsdag 7 september 2011

Sviterna efter en brusten blindtarm

Den brustna blindtarmen satt inte på mig, utan på min son som fyller nio nästa månad. Fort gick det, från att ha varit synbarligt frisk på söndagen men kommenterade att han kände sig bubblig i magen, till en brusten blindtarm när han blev opererad vid 22-tiden på måndagen. Jag visste inte att det kunde gå så fort, eller att förstadierna kunde passera så obemärkta. Efter operationen låg sonen och en förälder inskrivna på sjukhuset med intravenös antibiotika som han kräktes mycket av. Inte kul för någon att kräkas efter en bukoperation, inte kul för en förälder att inte kunna hjälpa sitt barn.

Sedan i fredags är han dock hemma, men fortfarande med antibiotika, dock i sväljbar form. Vi får väcka honom en gång per natt för att han ska kunna få doserna jämt utspridda över dygnet,  han har två sorter som ska ges med olika intervall.

Som den stressade nutidsmänniska man är så rasar hela planeringen av vardagen ihop vid en sådan här händelse. Bisamhällen har inte blivit inköpta, grönsaker inte skördade, taket inte omlagt och fönstren inte färdigmålade. Dessutom har vi inte provseglat vår nya segeljolle ännu. För att inte tala om att jag inte har orkat tänka på bloggen. Så nu gäller det att hinna ikapp med allting.

fredag 26 augusti 2011

Tyst hav

Havet mår inte bra, det är tydligt när man vistas nära det. Vi fiskar, seglar och badar i det som kallas Tjust skärgård, norr om Västervik. Sedan vi började fiska i mitten på 90-talet har det skett en markant minskning av förekomsten av fisk, som har fått mig att börja undra. Vad är det som sker?

För ett par år sedan skrevs det en del i media sjöfåglar som dog, de blev helt enkelt förlamade och svalt till sist ihjäl. Man fann att det berodde på en B-vitaminbrist, tiamin. Det är en skrämmande stor störning av miljön om så stora mängder fåglar påverkas av en av en omfattande vitaminbrist hos sin föda. Vad det beror på vet man så vitt jag vet ännu inte, men det finns flera teorier. Tiaminbrist började först att ses hos lax som dog i sjukdommen M74, där M står för miljö och 74 är året när man först upptäckte den. Det finns dem som har kopplat samman detta med att mängden död ved minskade kraftigt i älvarna strax före denna tidpunkt i och med att flottningen upphörde på våra älvar.

Det finns andra teorier som knyter an till förändringen av alger och att det skulle vara orsaken till bland annat förändrat klimat och utarmningen av av våra hav pga utfiskning av de större rovfiskarna. Det är tydligt att vi människor sågar av den gren vi sitter på genom framför allt vår storskaliga påverkan på vår miljö, inte sällan stött av skatter och subventioner. Det är inte alltid som det är regelrätt förstörelse, utan helt enkelt den massiva påverkan i sig som får oönskade effekter på ett sätt som vi inte kunde förutse. Men vad värre är så verkar vi inte kunna sluta ens när vi vet vad vårt handlande får för effekter.

Under tiden blir skärgården tyst. De få fåglar man ser har inga ungar.

Allmogebåtar från Rågödagen

tisdag 23 augusti 2011

Bloggens bakgrund

För den som är nyfiken har jag just lagt till en sida om bloggens bakgrund. Klipper in innehållet här så att även "gamla" läsare kan få den till del.


*****************************************************************

En dag vaknade jag upp. Såg världen omkring mig med nya ögon. Och då såg den helt annorlunda ut. Strax efter det började jag skriva på den här bloggen. Här ska jag förklara vad jag såg.

Alla vet vi att oljan är en ändlig resurs. Man börjar utvinningen, flödet ökar till den dag man nått toppen, varefter produktionen kommer att minska. Oljetoppen är alltså den tidpunkt när oljeproduktionen är som allra störst. Många fakta talar för att den globala sammanlagda oljetoppen utspelar sig precis nu. Produktionen av råolja har varit konstant de senaste åren. De små ökningar som har redovisats är i själva verket andra sorters olja som man numera räknar in i oljeproduktionen, bland annat olja från bioenergi. Varför kan inte produktionen stiga igen då? Jo, för att man varje år hittar mindre och mindre olja. De fynd som utropas som stora i media är visserligen en bra affär för inblandade parter men är bara små fält jämfört med de stora gigantfält som håller på att tömmas nu. Det som just i skrivande stund figurerat i media skulle i själva verket räcka till max två veckor av världens oljetörst.

Och vad kommer att hända när oljetoppen passeras och produktionen sjunker? Det mest tydliga är att priset kommer att stiga. Sedan 2005 har priset stigit utan att produktionen har ökat ytterligare. Detta är första steget. Redan har de stigande priserna varit delorsak till finanskrisen 2008. Men hur kommer det att bli den dag som produktionen börjar sjunka på allvar? Räcker det med högre pris för oljan då? Eller kommer det att bli krig? Och då är risken ännu större för att det ska bli störningar i oljetillförseln. Det är svårt att tänka oss idag vad oljebrist skulle innebära för vårt samhälle, då vi som är födda på 70-talet eller senare knappast minns oljekriserna på 70-talet eller bristerna under 2:a världskriget. Det var illa då, men nu är det ännu värre. Att kunna ta oss till jobbet är det minsta problemet, att få tag på mat kommer att vara det största. Det var därför jag började odla våren 2008. För att minska risken att tvingas se mina barn gå hungriga.

Men vad händer om det inte blir en oljekris? Utan bara ökande knapphet och därmed högre priser. Jo har de inte hänt förr så kommer världen att gå in i en permanent recession. Detta eftersom energi och framför allt olja är en bärande ingrediens i ekonomisk tillväxt. Recession innebär ökande arbetslöshet, deflation och minskande offentlig aktivitet pga minskande skatteintäkter. Många kommer att bli arbetslösa och bland annat  inte kunna betala för sina högt belånade villor.

Om du vill veta mer om oljetoppen så läs på länkarna nedan.

Svenska:
Energikris: Problemet
Flute tankar: Energi och råvaror
Globala Energisystem, instution vid Uppsala universitet med flera publicerade artiklar om Peak Oil

Engelska:
Energybulletin - Primer

Bondbönor

Bondbönor är en av mina favoriter i trädgårdslandet, i alla fall i år. Förra året råkade jag ju ut för sjukdom på dem, jag tror att det var bladmögel, som gjorde att alla plantorna dog och de bönskidor som ändå hade bildats förstördes på samma gång. Sorten förra året var också en annan, nämligen Super Aquadulce.

Bladmögel på bondböna karaktäriseras
av att de yngsta bladen far illa först

Inga bönor att skörda...

Men i år är det annorlunda, "this time is different"...

Jag satte tre rader, drygt fyra meter långa, alldeles för tätt, ca 15 cm mellan fröna och tre decimeter mellan raderna, med två år gamla egenodlade frön av sorten Imperial Green Longpod. Jag hade låtit fröna ligga i vatten över natten innan jag satte dem. Det var endast en handfull frön som inte grodde.
Tät plantering, alla tog sig.

Jag täckte mellan plantorna med avslagen kirskål i ett 5-10 centimeters tjockt lager när plantorna var ca 15 centimeter höga för att hålla undan ogräs, hålla jorden fuktig och långsiktigt öka mullhalten. När plantorna hade växt sig metern höga så var allt täckmaterial borta, neddraget av maskar. Tack vare den täta planteringen var det för mörkt för att det skulle bli något nämnvärt med ogräs trots detta.
Nästan inget täckmaterial kvar,
inte mycket ogräs heller!

För några veckor sedan började man se tecken på att plantorna tappade bladen, dessa skördade jag först. Varje frö för hade oftast gett upphov till ett par tre stänglar och med en handfull eller mer bönskidor per stängel och mellan 5 och 7 frön per bönskida så blev det en betydande återbäring per satt frö.

I helgen skördade jag matbönorna, har endast sparat de finaste plantorna för att låta fröna mogna för att få bästa utsäde till nästa år, ca en femtedel av plantorna. Det finns med andra ord utrymme för att utöka odlingen även då.
Bönor som får mogna till utsäde.

När jag skördar så har jag både torkat bönor med skinn på av de bönskidor som börjat svartna, samt förvällt och fryst in av de som ännu var gröna. På grund av den stora mängden har jag inte orkat dra skinnet av alla utan endast gjort det på dem där skinnet ändå var trasigt. Resten får jag väl skala när de ska användas, om jag vill det då. 
Dem i grytan ska förvällas, i den genomskinliga
hinken torkas, lila hinken är tomma bönskidor
och plastbacken den ospritade delen av skörden.

Det enda som saknas nu är bra recept på bondbönor. Har du några får du gärna dela med dig!

Kampanj för Peak Oil-tidning

Det finns specialtidningar för alla smaker, i vårt hem har det passerat bland annat sådana för traktorer, skogsbranschen, byggnadsvård och odling. Men det finns bara en tidning som behandlar Peak Oil, de ekonomiska problemen som vår värld står inför nu och dessutom klimatproblematiken, och den tidningen är förstås tidningen Effekt. Jag har ju till och med själv förekommit i den, när en journalist och fotograf kom ut till mig på landet i rykande snökanon. I nästa nummer ska man till exempel syna teknofixarna.

Jag har som kanske någon har sett en liten annons uppe i högra hörnet, klicka på den så kommer ni till ett formulär där ni kan fylla i era uppgifter för att få ett provexemplar. Eftersom jag själv brukar köpa tidningen i lösnummer (för att den ska finnas i tidningsaffären) ska jag lyxa till det och få den i postlådan den här gången nu!

måndag 22 augusti 2011

Köparens marknad

Vi hjälper en kompis att som vill köpa båt och har i och med detta fått upp ögonen för marknad där botten verkar ha gått ur. Flera av säljarna har självmant sagt att marknaden har frusit ihop totalt och att det är omöjligt att sälja en segelbåtar, åtminstone i den klassen vi tittar. Ett exempel var en segelbåt som förra sommaren köptes för 330 000 och som nu inte går att sälja med prislappen 250 000. Ägaren ligger döende i cancer och det är ett av barnen som försöker sälja båten. Flera av båtarna är annonserade för ca 2/3 av det pris som hade ansetts normalt för något år sedan men blir ändå inte sålda. Att köpa ny större båt utan att ha sålt sin gamla är något man drar sig för nu när det är så svårt att sälja, enligt en säljare som gjort just detta. Det var tydligen flera bryggkompisar som drabbats av detta.

Cornucopia gjorde ett inlägg om antalet blocketannonser i vissa grupper, däribland båtar. Han resonerade att antalet både kunde gå upp och ner. Jag tar härmed över stafettpinnen och redovisar samma siffror ungefär ett kvartal senare:

Båtar: 23593 varav 13693 privata och 9900 från företag
Hästar och ridsport: 10093 varav 8529 privata 1564 och  från företag
Bilar: 131262 varav 53032 privata och 78230 från företag

Så, vad är slutsatserna av detta?

söndag 21 augusti 2011

Lantbruksauktion!

Idag har jag tillbringat hela dagen på en lantbruksauktion, något jag sett fram emot hela sommaren. Gården där det hela utspelade sig var bara fem kilometer från vårt fritidshus, så det passade mycket bra. Det var också fint väder och en massa bekanta människor, förutom alla intressanta grejor man kunde lägga vantarna på. Gården däremot var inget för oss, så det gjorde inget att den redan var såld.

Auktionsutroparen var väldigt duktig på att få auktionen framåt och det ödslades inte mycket tid på att vänta på folk som velade. Många utrop blev inte heller sålda, vad som händer med dem sedan vet jag inte, det passerade en del intressant i det facket också.

Några fynd blev det för egen del också. Bland de nyttiga återfinns blåa tunnor (rödfärg) med lock för 60 kr. Den ena visade sig dessutom innehålla kräftmjärdar... Ett knippe trädgårdsredskap med bland annat potatishacka, handdragen potatiskup, handdragen plog, korp, högaffel, barkspadar, rensjärn mm för160 kr. Det största fyndet var nog ändå en potatisorder i fint skick från det närbelägna Överrums bruk för endast 60 kr som jag är särskilt nöjd med.

Denna hjulhacka av lite modernare snitt ingick i ett större utrop där jag helt enkelt köpte den av den nye ägaren som inte egentligen ville ha den, 50 kr.

På nöjessidan köpte jag en segeljolle av äldre snitt i fin lackad plywood, liknande optimist men större och med spetsig stäv, komplett och i fint skick för 290 kr. Passade ypperligt då familjen återupptagit seglingen med barnen men finner att just optimisten är liiiite trång numera. Jag köpte också en liten pigtittare som min dotter ville ha, för relativt dyra 160 kr.
Sambon i optimisten, ser lite trångt och tungt ut.

Slutsats, en trevlig och givande dag, men jag kommer nog att gräma mig länge för den där tvåskäriga plogen någon fick för 200 kronor...

måndag 8 augusti 2011

Perspektiv

Ibland kan det vara svårt med perspektiv, som till exempel när man ska sätta fastighetspriser i relation till om de är dyra, billiga, rimliga, köpvärda osv. Då kan det vara bra att spara lite hållpunkter under åren som går.

Vi var nyligen och tittade på en gård ca 2 mil från Linköping, 17 hektar stor som vi kunde tänka oss. Vi lade ett som vi tyckte rimligt bud på 2 miljoner, men det verkar som om säljaren får någon/några 100-tusenlappar mer.

Som jämförelse kan man då se på den här gården, tyvärr har jag inte sparat vilket datum jag klippte ur den ur tidningen, men det borde ca 10 år sedan, möjligtvis något mindre.
Vad ska man säga? Är det rimligt att en väldigt likartad gård kostar mer än dubbelt så mycket ca tio år senare? Som ytterligare perspektiv så låg räntan då på cirka 5 till 8 procent beroende på bindningstid. Det skiljer sig ju inte så rasande mycket från dagens läge. Och tycker man att det är dyra räntor så beror det bara på att man saknar perspektiv, och inte minns dem som gällde på 80-talet och början på 90-talet. Nu vet jag ju för övrigt inte vad gården ovan såldes för, men gården ovan, som vi lagt ett bud på har som jämförelse utgångspriset 2.5. Säljarna hade nog förväntat sig att få betydligt mer dock.

lördag 6 augusti 2011

Fyra sorters squash

I år planterade jag fem sorters squash/pumpa men en av dem blev det inget av med, det var nakenfröpumpa med frö köpta på ICA. De övriga fick var sin hög med halvförmultnad hästgödsel och en bit kartong som skydd för ogräs till att börja med. Jag placerade allt detta utanför det egentliga trädgårdslandet då jag minns från förra året hur långt "Triffiden" aka Golden Hubbard skickade ut sina revor. Numera är det inte ogräset i gödselhögen som är problemet utan det höga gräset/nässlorna/kirskålen som revorna växer fram igenom som är bekymret, hanblommorna sticker upp men honblommorna är ju tunga med sina stora fruktanlag och ligger på marken, under all växtlighet, de verkar ha svårt att bli pollinerade. När jag har tillfälle så handpollinerar jag, men det är ju inte varje dag, hela dagen som honblommorna finns tillgängliga. Hanblommor finns det gott om dock.

Golden Hubbard har jag satt med egna frö från förra årets odling
Golden Hubbard gömmer sig i gräset


Förhoppningsvis en befruktad
honblomma på Golden Hubbard

Kroshka satte jag även förra året, men inga av de uppkomna plantorna överlevde. Årets plantor kommer från två år gamla frön, som alla grodde.

Kroshka har bildat tre frukter
hittills, varav en befruktad på egen
hand och två handpollinerade.



Lebanaese White Bush är min enda sommarsquash

En (förvuxen?) Lebanese White Bush och en
(omogen?) Buttercup. Buttercup-frukten råkade
lossna när jag försökte lyfta fram rankan
ur det höga gräset.

Buttercup bytte jag till mig frön till från Nisse i Torpet.

Buttercup som slingrar sig bort
i det höga gräset.

fredag 5 augusti 2011

Krypa - gå, och sedan?

Jag började ju som total novis med att följa med en handledare hos min lokala biodlarförening för ett par veckor sedan. Första gången vi träffades så räknade vi fyllda honungsramar och letade efter drottning som vi inte hittade, (och blev bistuckna), andra gången var väl ungefär samma med skillnaden att vi inte blev stuckna och att vi hittade drottningen.


Tredje gången avancerade vi en smula. Vi började med drottningodling! Eller nåja, det är nog för sent på säsongen för att det ska bli så bra, men vi började så att säga öva på momenten. Först letade vi fram en ram som hade gott om små larver. Sedan skulle vi flytta över 10 larver från de celler där drottningen hade lagt dem, till konstgjorda och betydligt större celler. "Larva om" tror jag den etablerade termen var. Det är nämligen cellens storlek som avgör om det blir en drottning eller ett arbetsbi. Det var väldigt pilligt och svårt att få upp larverna utan att mosa varesig larv eller vaxkakan allt för mycket. Efter att alla konstgjorda drottningceller hade fått en ny innevånare så sattes både ramen vi plockat larverna från och ramen med de konstgjorda cellerna på tillbaka i kupan. På lördag ska resultatet kontrolleras, då bör cellerna vara täckta.

onsdag 3 augusti 2011

Framgångar och misslyckanden

Eftersom jag bjuder lika frikostigt på mina framgångar som misslyckanden, ska jag här berätta om de som uppfyller mina tankar just nu.

Framgångar är mindre betungande, bondbönorna växer så att det knakar. På den här stängeln var det 46 stora ätbara bönor, några till var stora men de verkade ha angripits av någon svamp så de såg inte aptitliga ut. Stängeln är inte vald för att den var särskilt rikgivande utan för att den lutade ut. 1-46 känns som en acceptabel förökning.

Dessa oönskade gäster har hittats i trädgårdslandet. Och det är mitt eget fel. Med huvudet under armen tog jag emot ett lass med kompost från ett näraliggande samhälle. Då går det naturligtvis så här. Barnen får hittelön. Jag ska prova nematoder. Någon som vet hur de slår mot inhemska sniglar? Mental notering, gör aldrig det igen, särskilt inte på den gård vi köper (någon gång?) såvida det inte redan finns mördarsniglar där.

Mina spritärtor, Felthams First, har blivit styvmoderligt behandlade. De fick inga klätterstöd, eller ja, jag planterade solrosor i raden, men de hade inget försprång framför ärtorna och har först nu blivit något att klättra på, och nu klättrar inte ärtorna längre, som synes. Jag har skördat endel och tänkte att resten skulle bli utsäde, men då är det ju bra om de inte hamnar på jorden redan i år. Undrar om kontakten med jorden fått skidorna att öppna sig i förtid? Alla skidor är inte förlorade som tur är.
 

Något konstigt händer med majsens hanblommor, det utvecklas majskolvar ur dem, utan täckblad. Hur kan det gå till?



Ännu är potatisen grön, vissa mer än andra. Maria blir det inte nästa år, och Fakse bara om jag hittar certifierat utsäde.

fredag 22 juli 2011

Desperata fastighetsmäklare?

På reklamtavlor utmed min väg genom staden syns reklam för "Gratis rådgivning" hos en av stadens mäklarbyråer. Vaddå rådgivning, undrar jag. Frågorna som tas som exempel på tavlorna klassar ju knappast in i den kategorin. Och vaddå gratis? Det brukar väl säljsamtal vara?

"Vad menas med öppen budgivning"

"Hur  vet man att det är attraktivt att bo"

Förgående mäklare var lite lik David Jonstad ;-)

torsdag 21 juli 2011

Energisnål shopping

På min väg från bussen till arbetsplatsen passerar jag Linköpings två största torg. På morgonen är folk i full färd med att packa upp sina marknadsstånd där. Jag brukar fascineras av det stora jobb som utförs varje dag, med att sätta ihop marknadsstånden och fylla dem med varor. Stånd som sedan måste packas ihop varje kväll.

Nu tänkte jag dock belysa en annan dimension av detta, nämligen dess energiförbrukning. Jag vågar påstå att just dessa marknadsstånd är en av de mest energisnåla typerna av shopping man kan tänka sig. En inte oväsentlig del av energiförbrukningen för vår mat ligger i transporten hem från stormarknaden. Alla åker dit i bil, handlar ett antal kassar, dock ytterst sällan så att man fyller upp bilens lastkapacitet, utan de flesta går tämligen halvtomma hem igen.
Marknadshandel å andra sidan, där kommer varorna till kunderna. Inga av de kunder som handlar på torgen i Linköping kommer dit med bil för att handla, folk går dit. Varorna kommer till kunderna som transporterar hem dem till fots, cykel eller buss. Dessutom kräver ju marknadshandel inte så stor energiförbrukning i sin infrastruktur. De har ingen luftkonditionering och ingen värme på vintern med stora luftslussar som generöst släpper ut värmen.


Över huvud taget är det mer energisnålt att ha affärerna där folk är istället för att tvinga folk att förflytta sig till affärerna, alltså köpladorna som sprider ut sig utanför städerna. Inte sällan är dessa köplador dessutom utspridda på ett sådant sätt att man inte går emellan dem, utan måste ta bilen från en till en annan. Alltså hellre Lucullus på Stora Torget i Linköping än Ica Maxi i Tornby.

Ytterligare en variant av energisnål shopping är hemkörning. Lanthandeln i samhället där jag bor har subventionerad hemkörning till hushåll som ligger mer än två kilometer från affären. Tänk vilken miljövinst! Istället för alla halvfulla transporter så går det fulla transportbilar på kortas möjligast väg mellan alla kunder. Körsträckan blir bara en bråkdel jämfört med om alla skulle åka till affären själva!

tisdag 19 juli 2011

Dramatisk början på vägen mot biodling

Förra året hade jag som mål att börja med biodling, minst två kupor stod det på min lista. Så blev det inte, men skam den som ger sig.
I år såg jag anslaget om "Honungens dag" hos Åtvids biodlarförening innan den avlöpte, så jag gjorde slag i saken och besökte dem. Så snart jag klev ur bilen blev jag väl omhändertagen av en medlem som undrade hur de kunde hjälpa mig. När jag sa att jag ville börja med biodling blev jag om möjligt ändå bättre omhändertagen! Jag fick guidad tur av föreningens domäner samt lite och läsa och uppmanades att komma på tisdagar mellan 17 och 19 för att introduceras i verksamheten av en fadder.
Fridfulla bin på väg in i kupan med last.
Detta var vid "Honungens Dag", inte dagens besök...
Sagt och gjort, i eftermiddags dök jag upp med mina barn i släptåg. Det fanns väl ett tiotal medlemmar där, samt en annan familj med nybörjare på sitt första besök. Man höll redan på och tittade i en kupa. På med skyddskläder för mig och sonen. Dottern (som är yngre) fick följa med fikapatrullen istället.

Kupan var tydligen i trängsta laget, det var fullt nästan över allt. Det var också åska och dito regn i luften vilket tydligen gör de små gynnarna lättirriterade. Det var onekligen lite läskigt att stå så nära och känna dem surra kring huvudet. Jag hittade till och med en rackare på insidan av min huva, men lyckades dock få ut den utan att den stack. Annars tror att det bara var sonen som inte blev stucken, samt de som hade heltäckande skyddsoveraller som de inte öppnade förrän de kommit inomhus, utan bin i sällskap. Själv fick jag bara ett stick, rakt igenom jeansen. En man som tog av sig skyddskläderna för tidigt fick sig ett tiotal stick runtom i huvudet, samt på magen där tröjan inte riktigt räckte till.

Men nu är jag fast besluten, bin ska det bli! Det känns rätt så enkelt att börja i en bigård hos den lokala biodlarföreningen. Då behöver jag varken skaffa alla saker som man annars behöver, samt att jag får hjälp och stöd. Mina första egna kupor antar jag att jag kommer att skaffa till våren, det blir bra det!

Årets mål, Q2-rapport

För den som är intresserad så följer här en kvartalsuppföljning nr två, (första kvartalsuppföljningen hittas här) av årets mål med lite reflektioner. Förra årets mål blev ju inte så värst uppfyllda, så jag har den här gången satt en mer uppnåbar nivå på målen.

Odling

  1. Prova på att odla kokbönor
  2. Kokbönor växer i mina land. Stella har grott dåligt, bara 2 av 10 plantor har kommit upp, troligen blev jorden (har styv lera) blivit för hårdpackad. Äkta Tranbär och Rödhakeägg slingrar sig uppåt med någon decimeter om dagen. De två kokbön-sorterna som jag samodlar med majsen har inte heller grott så bra, kanske för tidigt satta. Dessutom har de det nog för trångt eftersom flera busk-plantor övergått till att bli klättrande, se inlägg om det här.
  3. Anlägga en varmbänk
  4. Det blev ingen varmbänk i år, allför upptagen med att gräva om mitt ogräsland. Nu är det ju ingen större vits längre.
  5. Odla kål under duk
  6. Gardinerna från IKEA har legat på tills nu, då de inte längre räcker ner till jorden pga stora plantor. Måste göra mindre land för kålen nästa år, eller ta flera gardiner, se här om gardinerna.
  7. Förodla minst 5 olika grödor
  8. Jag klarat av det här målet med råge! I år har jag varit duktig på att förodla. Till och med potatis har vuxit i krukor.
Personliga mål
  1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
  2. Jag ser detta mål som att det ska vara genomfört i genomsnitt när året är slut. Början på året var det lite si och så iom att flytten haft endel kostnader, så har sparandet bara blivit hälften så stort som det borde, men jag har resten av året på mig att fixa till det. Ligger dock fortfarande under målet, men skatteåterbäringen kommer att fixa till det.
  3. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
  4. Inte påbörjad ännu
  5. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
  6. Inte heller påbörjad ännu ;-)
  7. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
  8. Inte påbörjad ännu den heller, såvida man inte räknar träffen med Peak Oil-debattörer i Skebokvarn...
  9. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
  10. Detta är min största bedrift så här långt, att kunna säga ja, så här långt. Läsare som känner mig IRL vet att jag titulerar mig som periodare på socker. Jag har därför alltid tänkt att det är allt eller inget-strategin som gäller, men misslyckats alla gånger tidigare. Tydligen verkar driften av att fortfarande känna sig lyckad överväga jämfört med den svängningen i blodsockret som en godisdag innebär
  11. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)
  12. Denna punkt har jag helt ärligt glömt bort. Kanske ska omformulera så att det gäller i genomsnitt, dvs om jag tränar två gånger i veckan resten av året så borde det gå. 

Fysiska- och tekniska mål
  1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
  2. Inte ännu.
  3. Köpa en gård
  4. Inte ännu, men vi letar.
  5. Köpa plog och potatisårder
  6. Inte ännu.
  7. Bygga en kompost
  8. Inte ännu.
  9. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)
  10. Inte ännu, melonplantorna saknar det.
Jag får nog lägga på ett kol om jag ska gå iland med det här, men så är ju mål till för att sporra till förbättring!

måndag 18 juli 2011

Sjunkande priser på fastigheter

Vår långtidsplan är att köpa en mindre gård, ca 15 hektar med 1/3 inägor och resten skog, till ett hyfsat pris. Länge har vi uteslutit gårdar som har legat på normalt pendlingsavstånd från Linköping, dvs mindre än en halvtimmes bilresa, på grund av att hästgårdsköparna budar upp dessa fastigheter till fantasinivåer. Inte ens de som ligger på upp till en timmes avstånd har hållit sig någorlunda rimliga i pris. Men för ett tag sedan gick jag igenom alla gårdar till salu i Östergötland och hittade till min förvåning en gård som jag minns att jag tänkte att "den var ju fin men den kommer att bli hutlöst dyr" när jag såg den första gången. Nu ligger den fortfarande kvar efter 95 dagar på Hemnet.

Vi var och tittade på den för ett par veckor sedan. Den ligger på bra avstånd från stan, har grannar inom lekavstånd för barnen och hade tillräckligt bra hus. Nackdelar var att andelen skog, var lite liten samt att fastigheten var uppdelad på tre skiften, varav ett av skiftena innehöll en rad avstyckade sommarstugor som stängde in skogen på ett mindre fördelaktigt sätt.

När fastigheten kom ut på Hemnet så hade det blivit budgivning och priset hade stigit ca 10% över utgångsbudet. Redan det priset tyckte jag var relativt billigt för att vara så pass stadsnära. Men innan köparen hade skrivit under så hade han fått kalla fötter och drog sig ur. Alla de andra som deltagit i budgivningen hade också lika kalla fötter och det blev inget avslut.

Efter vår titt lade vi ett bud som låg 20% under utgångsbudet. Säljarna jublade av naturliga skäl inte, men de avvisade inte budet. Men efter någon vecka till meddelade mäklaren att det kommit bud på fastigheten i delar, en hästgård och marken för sig,. till ett bud som låg ca 150 000 över vårt bud. Vi har valt att inte höja budet. Fastigheten ligger dock fortfarande kvar på Hemnet, så ännu är det inte avgjort. Jag skulle inte bli förvånad om mäklaren ringer igen. Men jag är inte säker på att inte vi också har fått kalla fötter då. Det är mycket som händer just nu i världsekonomin.

Man borde ligga lågt ett par år och låta priserna sjunka ett tag, men en trea är lite för karaktärsdanande med två barn i skolåldern. Jag är dessutom av en otålig natur. Det är en dragkamp mellan motstridiga viljor, vi får se vem som vinner.

söndag 17 juli 2011

Skördetid

Skörd är min sämsta gren. Det borde vara belöningen för all möda, men den har jag redan fått genom att se hur det växer. Ibland kan den ena välsignelsen vara den andres förbannelse. För visst var det en välsignelse att se sockerärtorna växa. Men nu har de växt mig över huvudet, både bokstavligen och bildligen.
Den närmar sig 2 meters höjd... (Engelsk Sabel)
Det är en veritabel djungel, tre rader sockerärtor. Att ens tänka tanken på att skörda alla mogna ärtskidor finns bara inte. Jag skördar det jag kan förmå mig, samt använder det till mellanmål när jag är i trädgårdslandet och tröstar mig med att det som mognar ut ändå kan fungera som torkade gula ärtor, och dessutom till utsäde.
Ärtjungeln
Nästa år har jag tänkt att jag ska odla en rad med sockerärtor på halvannan meter höga stöd flankerade av var sin rad med låga ärtor med stöden jag gav sockerärtorna i år, som bara var drygt en halvmeter höga. På så sätt blir det mindre sockerärtor som dessutom går att komma åt.

Något som har lyckats bra i år är kålrot och grönkål som är röd. Den lystrar till namnet "Baltisk Röd". Förra året vann fjärilslarverna, men i år verkar min täckning med gardinen Jill ha fungerat bra, även om den inte räcker ner till marken runt om och jag dagligen släppt ut vita fjärilar som fladdrat runt under den. För att inte förlora skörden på upploppet så valde jag att skörda endel redan nu som jag har förvällt och fryst in. En bärkasse med kål-blad blev ca 500 gram färdigt i fryspåsar, det enda som jag fick rensa bort var mittnerven som är för kraftig för att verka smaklig.
Baltisk Röd
När man är i trädgårdslandet har man alltid sällskap av ett antal djur, katten Lisa följer oftast med vart man än går. I luften härskar svalorna och gör vad de kan för att minska mängden insekter. I ena hörnet på  trädgårdslandet står det en stolpe med gammaldags oisolerade luftledningar för el, vars ledningar förgrenas åt fem håll. Förträfflig utsiktsplats tycker svalorna.
Svalor på el-ledningarna. Bönornas klätterstöd till höger.

Lisa mitt ibland blommande majs och bönor.
Utöver dessa trevliga djur har man ju också sällskap av diverse flugor, sniglar, fjärilar (som lägger ägg?), knäpparelarver mm som man vill se röken av. Dessutom såg jag en stor svart orm slingra sig in under kartongen som täcker marken under squash-plantorna. Jag hann inte se om det var en huggorm eller snok, hoppas att jag slipper få reda på det på ett smärtsamt sätt...

tisdag 12 juli 2011

Bönan som inte vet sin plats!

I år experimenterar jag med att samodla majs och bönor. Dessutom odlar jag tre sorters majs och tre sorters bönor tillsammans. Jag har en kvadrat där den yttersta raden innehåller två olika sorters sockermajs samt brytbönor, varannan planta majs och varannan bönor. Innanför denna yttersta rad odlas kokbönor och mjölmajs (Painted Mountain). Tanken med denna plantering är att jag lätt ska kunna nå de bönor och majskolvar som ska skördas kontinuerligt, medan de som ska mogna ut kan stå kvar i mitten ända till hösten. Kokbönorna är båda av busksort. Men det är här något har gått fel, för åtminstone en planta har glömt bort detta faktum och klättrar vilt! Möjligen har jag planterat för tätt.
Hanblomma på Painted Mountain omslingrad  av förment buskböna

måndag 11 juli 2011

Träffa likasinnade

Ibland känner man sig ensam i sin övertygelse att det samhälle vi ser omkring oss är en chimär. Visserligen hittar man lättare meningsfränder via nätet nu för tiden, se t.ex. min blogg-lista, men det är inte samma sak som att träffas i verkligheten. För två år sedan var jag på kurs i Skebokvarn i Änggärdets regi och träffade där bland annat Daniel Pargman. Vi började prata om att man borde dra ihop någon träff bland Peak Oil-folk. Nåja, det tog två år, men för en vecka sedan gick den i alla fall av stapeln. Även denna gång i Skebokvarn men denna gång på vandrarhemmet.

Deltagare var:
Martin Saar, ordförande för ASPO Sverige m.m.
Begreppsbloggen
Björn Forsberg ("Tillväxtens sista dagar")
Cornucopia?
David Jonstad
Daniel Pargman
Flute-tankar
Magnus Redin
Stellan Tengrot
Jag själv, ylven

Den första förutsättningen för den här träffen var att just få möjlighet att träffa och bekanta sig med andra med samma grundsyn att oljetoppen innebär problem. Därför kunde vi lämna just denna punkt bakom oss, istället som så ofta när man diskuterar med folk som ännu inte har förstått, hela tiden fastna i att bevisa att oljetoppen just innebär problem. Vilka problem och vilka följder som kommer därav var vi inte helt samstämmiga om och det var också här de flesta diskussionerna utspelade sig. Och som vi diskuterade! Från frukost till sena natten! Faktum är att just detta har gjort mig så överfull med intryck att jag inte orkat vidröra det förrän nu.
Rast, och fortfarande ivrigt diskuterande. David Jonstad, Björn Forsberg och Daniel Pargman.

Utöver allt diskuterande hann vi också med ett besök på Änggärdet där David Jonstad berättade om vad som pågår, naturligtvis diskuterade vi även där...

onsdag 6 juli 2011

Vad är det för fel på min potatis?

Av de olika potatissorter jag odlar i år, är det en som kommer i form av matpotatis inköpt på ICA, detta för att jag inte hittat utsäde till den på annat sätt. Sorten heter Fakse, och hos Stubbetorp kan man läsa detta om sorten:

Fakse

Ursprung: Danmark

Tidighet: sen

Planta: medelhög, ganska snabb utveckling
Blommor: normalt antal, vit
Knölform: rundoval, mycket grunda ögon, gul skalfärg, gul köttfärg
Avkastning: hög, stort antal likformade knölar
Knölkvalitet: fast
Bladmögelresistens: Ja
Virus: A - mycket god resistens, Yn - ganska god resistens, X - ganska god resistens, bladrullsjuka - mycket god resistens
Nematod: resistent A (Ro1)
Potatiskräfta: immun
Vanlig skorv: god motståndskraft
Torka: god motståndskraft
Jordtyp: bäst lämpad för sand/lättlera
Lagring: mycket god
Allmänt: En utmärkt sort för hushållet som kokt potatis samt för storkök.. Fakse ger en stor skörd i storleken 40- 60 mm .
Trots dessa goda vitsord är det här den enda potatis som inte ser frisk ut i mitt trädgårdsland. Ända sedan den var nyplanterad har enstaka plantor sett ut så här:
 Det som händer i nästa steg är detta:
Den ruttnar av i markytan och dör. Potatisarna under en sådan planta är väldigt fula, med djupa klyftor i, medan under en frisk planta av samma sort ser de ut som vanliga färskpotatis. Kan det vara bladmögel redan eller är det någon sorts virus?

Edit: Efter kommentar nedan är problemet troligen identifierat som stjälkbakterios.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...