onsdag 29 december 2010

Resiliens - robusthet

Jag har en sedan länge närd  aversion mot import av engelska ord och begrepp som utan större eftertanke inlemmas i det svenska språket. Orsaken till att jag inte gillar det är för att det är ett tecken på vår dåliga språkkunskap mer än något annat. De allra flesta ord som tas in med argumentet att det inte finns något svenskt begrepp som motsvarar den engelska har i själva verket en mycket bra svensk motsvarighet. Anledningen till att det inte är tydligt för var och en är för att man helt enkelt inte förstår vad det engelska ordet egentligen betyder. Man tror att det har en annan, smalare betydelse, lite luddigt formulerat av den miljö där man lärt känna det. Mitt favoritexempel är proxy. Är det någon som tycker att det är lite luddigt och svårt att förstå vad en sådan är, så är det helt enkelt en ställföreträdare. Till exempel en proxyserver är en ställföreträdande server. Även server skulle man ju kunna anstränga sig för att finna en bra översättning av, men här sviker mina språkkunskaper.

Något som seglat upp de senaste åren på denna himmel är användningen av ordet resiliens. Var och en som inte är insatt i detta fackuttryck måste få det förklarat för sig för att förstå vad det handlar om. Om man istället hade bemödat sig att söka i minnets skrymslen efter den utmärkta översättningen robusthet så hade betydligt fler kunnat vara med i debatten utan att först få en lång förklaring.

Som illustration för hur bra termen robusthet fungerar tänker jag ta två publikationer producerade av svenska myndigheter, den ena "Robusthet i den fysiska miljön" är en metodstudie gjord av Länsstyrelsen i Västra Götaland tillsammans med Alingsås och Stenungsunds kommuner där syftet har varit att inventera, analysera och värdera kommunernas hela risk- och sårbarhet. Den andra "Resiliens och hållbar utveckling" är i själva verket en sammanfattning av en rapport med namnet "Resilience and Sustainable Development" som båda gjorts för Miljövårdsberedningens skull. Miljövårdsberedningen var (är?) regeringens råd i miljöfrågor. Rapportens engelskspråkiga ursprung illustrerar bara ytterligare den dåliga översättningen.

"Robusthet i den fysiska miljön" handlar om de störningar man kan vänta sig och hantera inom det som  kommun och länsstyrelse kan påverka. Därför får den en delvis annan täckning (höll på att skriva "scope") än den som producerats till miljövårdsberedningen, men ändå är definitionerna förvillande lika. Se bara, överst den för kommun och länsstyrelse, underst den för miljövårdsberedningen.
För att samhället ska bli robust, d.v.s. mindre sårbart och mer uthålligt mot inre och yttre störningar, bör samhällsplaneringen utgå från ett helhetsperspektiv och riskhänsyn tas tidigt i planeringsprocessen. Detta projekt utgår från tre robusthetsringar; ekologisk robusthet, social robusthet och teknisk robusthet.

Ekologisk robusthet innebär varsam användning av naturresurser och förutsätter att ekologiska kretslopp inte rubbas. Grunden för en bra samhällsplanering är ett fungerande samspel mellan den byggda miljön, staden, grannskapet och den omgivande naturen.

Social robusthet innefattar relationer mellan individer, kollektiva regelsystem och ansvarsfördelning inom olika områden. Förutsättningen för att hela samhället ska kunna fungera är gemensamma regelsystem, välfungerande organisation, bra service och bra boende. Demokratisk delaktighet i beslut är också en viktig förutsättnig för ett robust samhälle.

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta
förändringar och störningar – t.ex. stormar, bränder och
föroreningar – utan att övergå till ett annat tillstånd. Ekologisk
resiliens möjliggör återuppbyggnad och förnyelse efter en
störning.
Begreppet resiliens kan också användas för sociala system.
Social resiliens beskriver samhällets förmåga att hantera
förändring och vidareutvecklas utan att minska välfärden
eller valfriheten och flexibiliteten inför framtiden. Sociala och
ekologiska system är dynamiska, de påverkar varandra och är
ömsesidigt beroende.

 Alltså, vi har inget behov av det direktimporterade ordet "resiliens", vi har ett eget ord som beskriver samma sak. Att snöa in på smala begrepp som måste förklaras för utomstående verkar bara utestängande och hämmar spridningen av en viktig diskussion. För vi vill ju alla öka robustheten i vårt samhälle, i vår värld!

måndag 27 december 2010

Forskning om oljefritt jordbruk

Ofta tänker man att något borde undersökas närmare, bara för att upptäcka att någon redan har gjort det. Eller åtminstone redan håller på. Så och med seriös forskning om ett jordbruk som klarar sig med minimalt med insatsvaror och med minimala utsläpp av växthusgaservilket på samma gång gör det klimatanpassat och oljetopps-robust. Jag väljer det svenska ordet robust som en bra svensk översättning av det annars populära direktöversatt "resiliens", som har samma innebörd.

I Roslagen, strax norr om Norrtälje ligger Ekeby forskningsgård där man forskar på hur man kan bedriva ett jordbruk som klarar IPCC's utsläppsmål. Om utsläppen ska fördelas lika globalt sett så innebär det utsläpp kring ca 1 ton koldioxidekvivalenter per person. För oss svenskar innebär det en minskning med ca 90 %.

Forskningen tar avstamp i de klimatförändringar som väntas med ojämnare nederbörd som framför allt kommer till större del om vintern, längre växtsäsong och fler ogräs och insekter. Man väljer också att göra det ekologiskt, både för miljöns skull, men för att det är ändliga resurser och fossilbränsleberoende. För att driva lantbruket har man därför valt häst som dragare.

Forkningen på gården är av handfast art, att prova vilka grödor som får önskat resultat vad det gäller samodlingsvinster, minskad urlakning, minskat behov av jordbearbetning och förbättring av jordens näringsstatus och mullhalt.

Konstgödsel ersätter vi med:
  • Växtföljder med växter som ökar vittringen, fixerar kväve och ökar kolhalten/mullhalten.
  • Minimering av växtnäringsläckaget genom växtföljder som minimerar plöjningsbehovet och som håller marken ständigt bevuxen.
  • Täta kretslopp, där så mycket som möjligt av näringen återförs till marken, till exempel genom komposterade skörderester, stallgödsel och hushållskompost. Försök har inletts för att utvärdera olika komposteringsmetoder av stallgödsel vad gäller näringsläckage och växthusgasemissioner. Genom installation av urinseparerande toalett kan även humanurinen återföras till åkern. Vad gäller återföring av slaktavfall, har samtal inletts med berörda myndigheter för att försöka finna metoder som är säkra ur smittskyddssynpunkt.
  • Tillförsel av lokala jordförbättringsmedel såsom stenmjöl, tång och aska.

Bekämpningmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar ersätter vi med:
  • Samodling av olika växter som hämmar ogräset och som skyddar varandra mot skadegörare och sjukdomar. Genom att samodla livsmedels- och fodergrödor på samma åker kan vi dessutom öka livsmedelsproduktionen per ytenhet.
  • Växtföljder som minskar ogrästryck och risken för, så kallade, växtföljdssjukdomar.
  • Jordbearbetningsmetoder som gynnar förekomst av mykorrhiza, det vill säga, ett samarbete mellan en naturligt förekommande svamp i marken och den odlade växten. Genom detta samarbete får växten lättillgänglig näring och skydd mot svampsjukdomar.
  • Användning av odlingsväv för att täcka känsliga grödor som skydd mot flygande skadeinsekter.
  • Gynnande av olika vilda skadedjursbekämpare genom att anlägga dammar, sätta upp fågelholkar, plantera och lämna växter i åkerkanterna som ger dem skydd och näring osv.
  • Använda husdjurens ekosystemtjänster, till exempel höns som snigel- och parasitsanerare.
  • Motverka torkstress hos växterna genom marktäckning och insamling av regnvatten i cisterner och dammar.

 Den intresserade läsaren rekommenderas att ta del av årsrapporten från det första verksamhetsåret 2009 för att ta del av detaljerna. Det är intressant läsning!

tisdag 21 december 2010

Hård vinter för de vilda djuren

Efter min skogstur för att leta julgran har jag reflekterat över de vilda djurens svårigheter att hitta foder. Jag såg väldigt lite djurspår vilket väl i och för sig kan bero på att det hade snöat drygt en decimeter under natten, men kanske också på att viltbeståndet var hårt åtgånget efter förra vintern. Denna vinter lär inte göra det bättre, då den ju började en hel månad tidigare.
I villakvarteren går rådjur och hjortar omkring och äter vad de kan finna, allt från fågelmat till knoppar i trädgårdarna. På Statens Veterinärmedicinska Anstalt kan man läsa att upp till 40% av rådjursstammen kan gå under under en kall och snörik vinter. Med två svåra år så nära inpå varandra kan det inte bli mycket kvar. Det är illustrerande hur beroende vi levande varelser ändå är av mat, och det som skiljer oss från djuren i det här fallet är förmågan att lagra och transportera för att till viss mån utjämna toppar och dalar. Men får vi missväxt i större områden så lär det drabba även oss, för ännu kan vi inte äta pengar!

måndag 20 december 2010

En månad med snö - julgranshämtning

För oss här i nordöstra götaland har det nu gått en månad sedan första snön kom, och den har inte släppt sitt grepp en en dag sedan dess. Eftersom vi inte har någon tjäle så sjunker den dock ihop underifrån ganska mycket och vi har nu bara ca 50 cm. Så här års förra året var det dock endast någon decimeter, vilket ter sig närmas overkligt just nu. Jag undrar om det inte var bra med förra vintern som en uppvärmning så att vi klarar denna.

I helgen hämtades granen (granarna) på traditionsenligt vis från skogen där vi hyr fritidshuset. Och ja, vi har markägarens tillstånd. Till skillnad från en vanlig grön vinter när vi tar bilen in på skogsvägen, går omkring och letar en bra stund innan vi hugger en gran, så gick den här granhämtningen till på ett annat sätt.

Skotern på skogsbilvägen på granjakt.

Det går till med snöskoter. Jag undrar om det är enda gången eller bara första gången? Och till skillnad från en vanlig vinter när man går omkring och letar efter den perfekta granen så blev det ett helt annat angreppsätt här. Jag stannade vid ett par ställen, gick max 25 meter från skotern, ruskade av snön från ev julgranspretendenter, skottade fri grenarna som var under snön och sedan eventuellt hugga den med yxa där själva yxhuggen skedde i en djup snögrop där den inrasande snön hela tiden dolde det man höll på med... Nåja, gran blev det, flera stycken faktiskt, för det var svårt att avgöra om de höll måttet i och med att grenarna varit nertyngda av snön så länge att de kvarstod i sitt nedböjda tillstånd även efter att jag skakat av snön. Jag tänker att de kanske reser på sig när de får tina i garaget. Granarna klarar sig ju ändå relativt bra, det var värre med många tallar i skogen som helt enkel hade knäckts av snötyngden. De har tydligen också vant sig vid lättare vintrar, eller snarare även de klena har överlevt.

fredag 17 december 2010

Återkoppling förbättrar

Jag ska göra en Spaning, inspirerad av radioprogrammet Spanarna i P1. Min spaning ska handla om återkoppling, eller feedback som man säger på alla englifierade arbetsplatser i Sverige. Jag ska börja med min egen arbetsplats.

Spaning 1
Jag jobbar som testare av programvara. På mitt jobb fanns ingen testavdelning tidigare. När man utvecklade någon ny grunkogrej så testad utvecklaren själv att den funkade. Men när en utvecklare själv testar sin egen kod brukar denne inte hitta så mycket fel, dels för att han oftast bara testar att det *funkar*, alltså inte letar efter om något annat har gått sönder. Dels därför att han vet för mycket om de underliggande funktionerna och mer eller mindre omedvetet går runt problemområdena isf att testa dem. Någon slags mer övergripande test gjordes innan mjukvaran skulle levereras och i bästa fall får då utvecklaren återkoppling på sitt arbete. Det kan vara flera månader senare och han har redan glömt vad han höll på med. I värsta fall kommer ingen återkoppling förrän kunden har driftssatt systemet och vanliga människor börjar använda det. I värsta fall har utvecklaren slutat vid det laget.
För att bli en bättre utvecklare behöver han få återkoppling på om han har tänkt fel, gjort för mycket begränsningar, missat någon väsentlig del mm.
Därför har vi nu en testavdelning, som snabbar upp återkopplingsloopen  till i bästa fall enstaka dagar, men sällan mer än någon vecka. På så sätt har utvecklaren fortfarande problemställningen och sina ändringar kvar färskt i minnet och kan snabbt rätta felen samt dra lärdom därav.

Spaning 2
Jag såg på TV här om kvällen, något som inte sker alldeles ofta, det var ett naturprogram med Martin Emtenäs (fint efternamn, Emte betyder svan). Han var ute och fotograferade natur med någon känd naturfotograf. Denne yttrade en kommentar som var precis på pricken. Dessvärre minns jag den inte ordagrant men andemeningen var att nu för tiden när alla har digitalkameror så är det mycket lättare att bli en bättre fotograf, eftersom man direkt kan se hur bilden blev och ta en ny om man inte var nöjd. Se där, återkoppling! Snabb sådan, till skillnad från gamla tiders film som åtminstone tog timmar att framkalla efter fototillfället. Och vem minns då hur vi resonerade när man valde bländare och slutartid? Och varje försök kostade dessutom extra pengar.

Spaning 3
Denna spaning skiljer sig från de andra genom att den är ett exempel på dålig återkoppling och vad samhället ofta gör för att lösa dessa problem. Låt oss ta ett exempel från matproduktionen. Djurrättsalliansen visade på missförhållanden i den storskaliga djurhållningen, här är det grisarna jag tänker på. Storskaligheten och bristen på återkoppling gör att vi konsumenter inte kan påverka så värst mycket hur grisen vi äter har levt sitt liv. Men efter griskrisen blir det ännu värre för nu kontrar samhället med högre krav och certifiering för grishållarna vilket kommer att göra att småskalig uppfödning kommer att få ännu svårare att klara sig när det i själva verket är storskaligheten som är problemet. Med de nya certifieringarna kommer samhället att få en falsk återkoppling till grisnäringen, om man inte sköter sig enligt certifiering så drabbar det ens ekonomiska villkor, men det var ju den ekonomiska stordriften som skapade problemen från början! Dessutom kommer ju denna falska återkoppling att slå ut flera av de grisuppfödare som har en sådan uppfödning som vi konsumenter faktiskt vill ha, där inte ekonomin står i centrum.

Se där, där är min spaning, att snabba återkopplingscykler förbättrar, och långsamma eller helt saknade signaler gör att incitament och innehåll till förbättring saknas.Ser man sig omkring så inser man att dylik återkoppling saknas lite var stans. Att vad vi häller ner i avloppet skapar algbloming, att vår konsumtion skapar miljöproblem på andra ställen på jorden, att köra våra bilar på etanol skapar svält osv.

I rapporten Klimatsmart lantbruk, stor- eller småskaligt finns ett intressant resonerande kring återkopplingsmekanismer:
Intensifiering, specialisering, långa avstånd, koncentration och likriktning är trender som minskar möjligheten att skapa korta och effektiva återkopplingar i livsmedelssystemet. De försvårar möjligheten att föra signaler om negativa ekologiska och sociala effekter av en viss typ av produktion till dem som fattar viktiga beslut.
I samband med introduktionen av handelsgödsel till jordbruket försvann en viktig snabb, rättriktad och kännbar återkoppling från lantbruket. Utan handelsgödsel skulle skördarna bli låga och jordarna på sikt bli utarmade – om inte kretsloppen slöts ordentligt och näringsämnena användes effektivt. Så länge det är möjligt att köpa handelsgödsel saknas denna återkoppling vilket leder till bristande incitament att minimera förluster av näringsämnen.
Bristen på rättriktade och snabba återkopplingar är också den globaliserade ekonomins kanske största akilleshäl. Det märks inte på köttet eller mjölken i affären att de har bidragit till regnskogsavverkning genom att fodret som djuret har ätit består av soja som odlats på före detta regnskogsmark. Orsakskedjorna är så långa och utbredda i tid och rum att informationen inte når den som skulle kunna fatta ett annat köpbeslut. Här saknas effektiva återkopplingar och det är en viktig förklaring till att överutnyttjande och miljöförstöring fortgår oförtrutet.
Det är inte så att återkopplingar helt saknas. Däremot är de felriktade i både tid och rum. De som drabbas både snabbt och kännbart är ursprungsbefolkningar, vilda växter och djur som har små möjligheter att agera. På längre sikt påverkas också klimatet av avskogningen men denna återkoppling är tidsfördröjd och också utspädd av andra källor till klimatförändring, vilket gör att signalerna även i detta fall inte når fram till dem som skulle kunna fatta ett annorlunda beslut. Det är skalan som är alldeles för stor för att negativa effekter ska upptäckas och åtgärdas i tid.
Bristen på snabba, kännbara och rättriktade återkopplingar är också förklaringen till att oacceptabla arbetsvillkor kan fortgå. Konsumenten märker inte av att lantarbetare förgiftats då de sprutat den frukt och de grönsaker som vi äter eller att de trots hårt arbete inte kan förtjäna ett drägligt uppehälle. Det är bland annat mot denna bakgrund som efterfrågan ökar på certifiering, inte minst av importerade produkter. Certifieringen är tänkt att fylla behovet av återkoppling tillbaka till konsumenten.
 Alltså, om vi ställer om vårt samhälle och framför allt livsmedelssystem till mindre cykler och närmare produktion så leder det till effektivare användning av resurser och bättre miljö som vi alla vinner på.

tisdag 14 december 2010

Syprojekt snölås

Jag har för ovanlighetens skull gått igång på att sy. Materialet som inspirerar är sk vindpoplin med gummerad baksida. Första projektet och det som drog igång det hela var projektet snölås. Snölås för den som inte känner till det är inte bara det som sitter längst ner i barnens overaller, utan kan också vara som en damask som man sätter på utanpå känga och byxa för att inte få in snö där emellan. De är väldigt bra att ha när man pulsar i snö och det var mina egna erfarenheter av det som väckte tanken.

Den modell som jag har gjort är synnerligen enkel, en fyrkant tyg som binds ihop med kardborre, sluts upptill kring benet med ett lagom hårt sittande gummiband och nertill sluter det tätt mot skon via ett justerbart band under skon. Enklaste modell, lätt att sy och därmed färdig (att inte färdigställa projekt är tyvärr alltför vanligt för mig). Idag ska den hårdtestas av sambon som jut nu snitslar gallringar och pulsar i två decimeter snö hela dagen. Ska bli spännande att se vad utfallet blir!

Ny projekt som står på väntelistan är:
  • Överdragsbyxor, något som jag använder flitigt, som min mamma har sytt åt mig, men jag antar att jag är en stor flicka nu...
  • Byxhosor, som lösa byxben man hänger i bältet, särskilt bra om det är för varmt för hela överdragsbyxor så det lämnar rumpan och grenen bar för ventilation
  • Poncho. Det ska bli regnponcho av detta fantastiska lätta material. Förhoppningsvis något som alltid kommer att följa med i ryggsäcken men som verkligen kan komma till nytta i en ev svår situation.

tisdag 7 december 2010

Gör-det-själv-sida

Nu i dessa tider av djup snö så bestämde jag mig för att sy mig ett par snölås för att slippa få upp snö mellan överdragsbyxorna och kängorna. Ett besök på tygaffären gav mig ca 2 kvadratmeter "vindpoplin" med gummerad baksida till det facila priset av 30 kronor, hade jag vetat att det var så billigt innan jag klippte till min bit så hade jag tagit mer, utan tvekan. Jag kan tänka mig många användningsområden för det.

En snabb sökning via google gav mig också en perfekt träff när det gällde mönster till snölås, men som bifångst fanns det också mängder av tips på att sy allt från kepsar och mössor till ultralätta enmans-tält. Där fanns också andra intressanta tips som t.ex. hur man gör ett lättviktskök. Kolla in Gör-Det-Själv-avdelningen på denna sida! Alldeles särskilt gäller det alla med böjelser åt friluftsliv och/eller survivalism!

Varmvägg - kompletterar vedspis

På gården vi tittade på nu senast så fanns det en intressant konstruktion för centralvärme utgående från eldstäder. Jag trodde först att det var en variant på rörspis med tillkopplad kamin som jag sett på en annan gård i trakten, men insåg när det malt runt i bakhuvudet ett tag att det inte var meningen att det skulle kopplas till någon eldstad i det rummet. I stället var det köksspisen i rummet bredvid som skulle stå för den varma röken.
Varmvägg som värms av vedspis i rummet bredvid.

Det här är en lösning som jag själv funderat över ifall man skulle få möjligheten att bygga hus själv, men det här var en elegantare lösning än den jag hade i åtanke. I det här fallet står vedspisen helt nära väggen i rummet bredvid och röken leds genom denna värmevägg istället för att vara kopplad till skorstenen direkt. Köket blir ändå alltid varmt av vedspisen, men värmen i rökgaserna värmer i normalfallet endast upp skorstenen och går till stora delar ut till kråkorna.

Eftersom huset är byggt 1940 och dessutom saknar elspis är det rimligt att anta att vedspisen användes till all matlagning, även när det var varmt på sommaren, vilket också är förklaringen till de två spjällen som är till för att korta ner rökens väg på sommaren och därmed värma mindre mängd tegel. För vem vill ha ett element på för fullt mitt i sommaren?

Med tanke på sotluckornas placering så tror jag att röken kommer in lågt och går upp en gång, sedan ner innan den går upp och ut till skorstenen. Som en trekanalers rörspis med andra ord.

måndag 6 december 2010

Gömt i snö

Att titta på gård mitt i vintern är egentligen rätt dumt. Särskilt om det är mycket snö och väldigt kallt. Dagen då vi var och tittade på gården var det mellan 15 och 20 minusgrader och ett par decimeter snö. Det är svårt att få sig en uppfattning om åkerns jordmån och vad det är för typ av mark i skogen. Marken slätas ut och varken gropar eller stenar syns. För att inte tala om växter och insekter.

Vi gillade dock det vi såg, huset och ekonomibyggnaderna, fyra till antalet. Samtliga tak verkade vara intakta, inga hus såg sneda och rangliga ut även om golven i ladugården hade sett sina bästa dagar. Nackdelen så här långt är att huset inte hade uppdaterats sedan 50-60-tal med gamla eldragningar bland annat. Huset var den här gången tillräckligt stort och låg soligt, möjligen lite väl öppet, kan bli blåsigt.

Men varken vi eller säljaren verkar ha bråttom, så vi får väl se tiden an till våren när snön smälter och få en bättre titt på gårdens marker. Och så hoppas vi att de sjunkande massavedspriserna och den pysande fastighetsbubblan har satt lite prispress även på lantbruksfastigheter.

Försent

Det finns vissa saker man har planerat att göra, vars timing ibland blir helt fel. Till exempel så skulle jag svepa nät om stammarna på mina unga äppelträd. Förra vintern syntes det med tydlighet vad som händer med allt ätbart annars. Jag brukar på senvintern besöka en trädgårdsaffär och botanisera bland äppelträden som då säljs ut för halva priset. Jag satsar på vinteräpplen och hade hittat två som jag tycker bra sorter, Ribston och Maglemer, som tyvärr inte pollinerar varandra, men om det inte skulle finnas några pollonisatörer i närheten så får man väl komplettera med det senare hade jag tänkt.

Senare, är det dock ingen idé att fundera över, för snön kom tidigare och i en sådan mängd att all annan föda blev oåtkomlig under den. Förra helgen hade jag ju dessutom andra prioriteringar och glömde helt enkelt bort. Nu är det för sent. Barken på stammarna var helt avgnagd och till och med stora delar av grenverket som pga snö blivit åtkomligt. Surt.

Det är bara att hoppas på att det finns nya fynd att göra i trädgårdsaffären.

torsdag 2 december 2010

Intressant om förträngningsmekanismer

SvD har en artikelserie om våra känslor inför klimathotet, ett inlägg i den serien var en mycket intressant artikel om varför människor blundar för det. Dessa mekanismer stämmer ju i stort sett för alla typer av hot av vår miljö och effekter av vårt handlande. De flesta människorna är mer eller mindre medvetna om att vårt sätt att behandla jordklotet inte är hållbart, vare sig det gäller koldioxid, utsläpp av giftiga kemikalier, utfiskning eller vår fantastiska energiförbrukning.
Så varför är det så svårt att på djupet ta till sig information om klimatförändringarna? Och varför reagerar vi inte som vid andra allvarliga hot mot vår existens – nämligen genom att försöka göra något åt det? När larmet om svininfluensan dök upp förra hösten nästan slogs människor om att få vaccin. Och efter 11 september infördes blixtsnabbt nya säkerhetsrutiner på flygplatser världen över.
Nu är vi istället förvånansvärt passiva, åker till jobbet varje dag, köper elektronik och leksaker från andra sidan jordklotet, åker på långväga semestrar och så vidare. Varför?
På naturvetarsidan tror många att mer information till allmänheten är lösningen, men det är inte så enkelt att mer information leder till handling. Vi måste också ta hänsyn till hur människans psyke fungerar. Det som är komplicerat med klimatförändringarna är att de främst orsakas av en genomskinlig och luktfri gas – koldioxid. Det är svårt för människor att förstå – och lätt att förtränga – den skadliga effekten av ett hot som de varken ser eller känner lukten av, säger Marta Cullberg Weston. 
Jag skrev ett tidigare inlägg om kognitiv dissonans, vilket även skymtar i bakgrunden i SvD's artikel, men här belyses även andra mekanismer.

  • Det händer inte här

Det är alltid lättare att skjuta ifrån sig händelser ju längre bort de förekommer och ju mindre likheter de har med  vårt liv. Översvämningar i Bangladesh eller ökenutbredning i Kina eller Afrika är svårt att sätta i relation till våra pendlarresor eller skjutsandet på barnen till sina aktiviteter. Våra hjärnor är fortfarande programmerade efter stenålderns faror, de ska reagera på faror vi kan se, höra eller känna lukten av.
Eftersom förändringarna fortfarande är svåra att upptäcka med blotta ögat, tvingas vi dessutom förlita oss på forskarnas analyser och statistiska modeller för vad som sker. Problemet med dessa staplar över temperaturhöjningar och diagram över stigande havsnivåer, är att de inte heller väcker några starka känslomässiga reaktioner eller triggar igång några varningssignaler i våra hjärnor.
 

  • Långsamma förändringar är svåra att se

Vi människor har svårt att upptäcka långsamma förändringar. Vädret idag är ungefär som igår, eller förra året.
Till skillnad från en jordbävning eller en plötslig höststorm, är klimatet ett långsamt statistiskt fenomen som på de flesta håll i världen fortfarande är svårt att upptäcka för enskilda individer. Samtidigt tror många människor att de skulle kunna se klimatförändringarna om de verkligen pågick. 

  • "Allmänhetens tragedi"

Ofta får man höra argumentet "Vad vi gör i lilla Sverige spelar ju ingen roll", eller "Vad hjälper det om jag cyklar istället för att ta bilen, det är en droppe i havet" eller liknande.
Många tänker att vad jag gör i mitt liv, kan ju inte ha någon avgörande betydelse för klimatet i stort. När gränserna för de gemensamma resurserna är diffusa och aktörerna många, behövs tydliga internationella regler för hur de får användas, säger psykologen Marta Cullberg Weston.

  • Begränsad mängd oro

Psykologisk forskning visar att vi bara klarar av en viss begränsad mängd oro och riskanalyser. Rimligen prioriterar våra hjärnor de som verkar mest akuta och närliggande före de mer avlägsna och diffusa.
Andra studier har visat att oron för terrorism efter 11 september och för den ekonomiska krisen 2008, ledde till minskad oro för klimatet. När nya hotbilder dyker upp, hamnar de högst upp på orostrappan, medan gamla hot ramlar ner några steg - trots att risken kvarstår i lika hög utsträckning som tidigare.

  • Framtida hot förminskas

När vi ställs iför val har vi en tendens att välja det som ger mest positiv återkoppling för stunden, vare sig det handlar om att titta på tv istället för att göra läxor, eller att tjäna en mindre summa i handen idag istället för een större summa i framtiden. Eller äta en bit choklad nu istället för att låta bli...
Problemet för klimatet är att kostnaden för ett miljövänligt beteende är konkret och upplevs som en uppNoffring i nuet – medan vinsten ligger i framtiden och upplevs som relativt diffus. Dessutom är njutningen med ett icke miljövänligt beteende, som att bo i ett varmt hem eller köra bil till jobbet kännbart i nuet – medan kostnaden i form av klimatförändringar ligger i framtiden och är diffus för de flesta, säger psykologiprofessor Janet Swim.


I princip alla dessa punkter är direkt utbytbara mot vilket som helst av mänsklighetens smygande hot och är en av förklaringarna till varför inget händer och  troligen inte kommer att hända för att ställa om från våran dödliga kurs. Mänskligheten är programmerad att köra över stupet, bara det går tillräckligt långsamt, i tillräckligt bekväm bil och i gott sällskap. Några få har hoppat av, men det är inte säkert att de klarar sig från att åka med i fallet på ren gravitation.

onsdag 1 december 2010

Minus 22 grader, inne i bussen!

Trots att jag var väl påpälsad och trotsade den svenska konventionen att sätta sig ensam på bussen utan istället trängde mig ner på sätet bredvid min granne så hann man bli tämligen iskall av 35 minuters bussfärd utan fungerande värme. Det var inte att tänka på att ta fram datorn och skriva något inlägg, vilket jag annars brukar använda bussresan till.

Det blev för övrigt ingen titt på gård igår pga sjukt barn, men vi hoppas att det ska gå vägen idag istället.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...