torsdag 30 september 2010

Gult!

Gult måste vara septembers färg, gult som mina squash!

Närmast kameran i bild syns tre stycken Yellow Straightneck, som har varit sommarfrukten i landet. Den stora till höger ska vara en Blue Hubbard, men jag tillåter mig att tvivla på det där "Blue", möjligen har jag plockat den för tidigt för att den skulle få den rätta skörden. Den lilla uppe till vänster är någon sorts prydnadspumpa som jag fick med på köpet när jag fick kompost av en kompis. Som frö i komposten alltså. En sådan livskraft vill jag inte förgöra, så den fick vara kvar. Dock inser jag nu att den därmed troligen har förorenat mina fröer, om det är en Pepo eller Maxima vet jag inte, så jag vet inte om mina Hubbard eller Y.S. är sortrena längre.

Gult är också färgen på den underbara syn som möter mig utanför sovrumsfönstret, gult från jordärtskockorna! Jag älskar dem! Skörden i år lär räknas i hundratals kilo!

tisdag 28 september 2010

Den stora tröttheten

Den stora bloggtröttheten har slagit mig i huvudet. Inget jag gör eller tänker nu för tiden känns intressant nog att skriva om, eller snarare tillräckligt intressant att skriva om för att jag ska göra mig omaket att offra en timmes nattsömn.

Kort uppdatering dock:

Sitter här med uppfixat knä, ena menisken hade ju fått en skada. Operationen gick bra men det kommer att ta åtminstone några veckor innan jag kan ägna mig åt mitt trädgårdsland eller plocka lingon och svamp.

Förberedelser för husförsäljning pågår för fullt, huset är tömt på hälften av sina inventarier, merparten av alla oavslutade projekt har blivit avslutade, det har putsats och fejats och tvättats till den milda grad... Visning nästa helg, sedan får vi se om det är osäljbart eller inte. Det grämer mig att det har tagit oss så lång tid att komma hit.

Over and out!

onsdag 15 september 2010

Om man vill rösta på mig

Om man vill rösta på mig så måste man bo i Östergötland, gärna i västra delen av landskapet. Där finns jag med på landstingslistorna, låt vara en bit ner. Och vad är det för person ni ska kryssa för? Jag heter Ylva Engström. Mina hjärtefrågor vad det gäller vården är att vi inte får tappa bassjukvården för att det läggs pengar på den högspecialicerade vården, nya oerhört dyra mediciner och dyra apparater som ger "lite pang för pengarna". Ett annat sätt att se det är att jag vill göra vården mindre komplex och därmed mer störningskänslig inför kommande energibrist. 

Det kan också passa här att redovisa att jag har en privat sjukvårdsförsäkring via min arbetsgivare. Nu i samband med mitt kassa knä utnyttjar jag denna. Jag har inte gjort någon jämförande studie, men jag fick träffa specialist efter en dag och kommer att opereras nästa vecka. Som kuriosa så frågade jag vad dylik operation kostade och blev förvånad att det var så lite som 15 000 kr. Jag behöver inte ha varit sjukskriven länge förrän det här är en vinst för alla utom försäkringsbolaget. Nu släpar jag mig dock till jobbet i alla fall, det känns konstigt att vara sjukskriven när huvudet och händerna som är det jag använder mest fungerar utan problem. Det är bara lite jobbigt att ta sig dit och hem...

måndag 13 september 2010

Kalkylen räknar inte med krämpor

En och annan som brukar läsa den här bloggen har kanske noterat att aktiviteten avtagit betydligt. Jag kan inte neka till detta. Senaste halvåret har tid varit en större bristvara än på länge. Nytt jobb, stort trädgårdsland och planerad försäljning av huset har tagit var sin bit. I helgen var det meningen att städandet skulle gått in i slutspelsfasen inför en planerad fotografering idag. Detta får nu skjutas på framtiden då både sambon och jag har drabbats av krämpor, han av en ögonåkomma och jag av ett trasigt knä. Det är inte lätt att få någon städning eller röjning gjord om man inte kan ha ögonen öppna eller inte kan gå.

Våra nya krämpor får mig att reflektera över hur lite vi räknar med att bli sjuka. Troligen är sambons åkomma av övergående natur även om den var dåligt tajmad, mitt knä däremot kan det vara värre med. Livet blev med ens mycket besvärligare. Turligt nog har vi ju kommit ganska långt med husförsäljningsprojektet (jisses vad mycket två "samlare" hinner skaffa på sig på fem år!), men tänk om det inte hade varit så? Jag föreställer mig att ett par med en mer ansträngd ekonomi med t.ex. en egen företagare och en huvudförsörjare skulle kunna få tvingande ekonomiska problem efter bara ett par veckors sjukskrivning! En egen företagare med 30 dagars karens och en huvudförsörjare som bara får ut en bråkdel av lönen i sjuklön är inte mycket att hänga i granen när det gäller att hålla banken stången om man inte har några ekonomiska buffertar.  Efter ytterligare en tids sjukdom kan de vara tvingade att sälja huset, så fort som möjligt. Och vem ska då göra jobbet?

Nästa fråga, hur man ska ta hand om odlingar och ev framtida djur törs jag inte tänka på... Man räknar verkligen inte med att bli sjuk eller få krämpor. Och inte förstår man vad andra säger förrän man varit i situationen själv heller. Så mycket för inlevelseförmåga!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...