onsdag 29 december 2010

Resiliens - robusthet

Jag har en sedan länge närd  aversion mot import av engelska ord och begrepp som utan större eftertanke inlemmas i det svenska språket. Orsaken till att jag inte gillar det är för att det är ett tecken på vår dåliga språkkunskap mer än något annat. De allra flesta ord som tas in med argumentet att det inte finns något svenskt begrepp som motsvarar den engelska har i själva verket en mycket bra svensk motsvarighet. Anledningen till att det inte är tydligt för var och en är för att man helt enkelt inte förstår vad det engelska ordet egentligen betyder. Man tror att det har en annan, smalare betydelse, lite luddigt formulerat av den miljö där man lärt känna det. Mitt favoritexempel är proxy. Är det någon som tycker att det är lite luddigt och svårt att förstå vad en sådan är, så är det helt enkelt en ställföreträdare. Till exempel en proxyserver är en ställföreträdande server. Även server skulle man ju kunna anstränga sig för att finna en bra översättning av, men här sviker mina språkkunskaper.

Något som seglat upp de senaste åren på denna himmel är användningen av ordet resiliens. Var och en som inte är insatt i detta fackuttryck måste få det förklarat för sig för att förstå vad det handlar om. Om man istället hade bemödat sig att söka i minnets skrymslen efter den utmärkta översättningen robusthet så hade betydligt fler kunnat vara med i debatten utan att först få en lång förklaring.

Som illustration för hur bra termen robusthet fungerar tänker jag ta två publikationer producerade av svenska myndigheter, den ena "Robusthet i den fysiska miljön" är en metodstudie gjord av Länsstyrelsen i Västra Götaland tillsammans med Alingsås och Stenungsunds kommuner där syftet har varit att inventera, analysera och värdera kommunernas hela risk- och sårbarhet. Den andra "Resiliens och hållbar utveckling" är i själva verket en sammanfattning av en rapport med namnet "Resilience and Sustainable Development" som båda gjorts för Miljövårdsberedningens skull. Miljövårdsberedningen var (är?) regeringens råd i miljöfrågor. Rapportens engelskspråkiga ursprung illustrerar bara ytterligare den dåliga översättningen.

"Robusthet i den fysiska miljön" handlar om de störningar man kan vänta sig och hantera inom det som  kommun och länsstyrelse kan påverka. Därför får den en delvis annan täckning (höll på att skriva "scope") än den som producerats till miljövårdsberedningen, men ändå är definitionerna förvillande lika. Se bara, överst den för kommun och länsstyrelse, underst den för miljövårdsberedningen.
För att samhället ska bli robust, d.v.s. mindre sårbart och mer uthålligt mot inre och yttre störningar, bör samhällsplaneringen utgå från ett helhetsperspektiv och riskhänsyn tas tidigt i planeringsprocessen. Detta projekt utgår från tre robusthetsringar; ekologisk robusthet, social robusthet och teknisk robusthet.

Ekologisk robusthet innebär varsam användning av naturresurser och förutsätter att ekologiska kretslopp inte rubbas. Grunden för en bra samhällsplanering är ett fungerande samspel mellan den byggda miljön, staden, grannskapet och den omgivande naturen.

Social robusthet innefattar relationer mellan individer, kollektiva regelsystem och ansvarsfördelning inom olika områden. Förutsättningen för att hela samhället ska kunna fungera är gemensamma regelsystem, välfungerande organisation, bra service och bra boende. Demokratisk delaktighet i beslut är också en viktig förutsättnig för ett robust samhälle.

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta
förändringar och störningar – t.ex. stormar, bränder och
föroreningar – utan att övergå till ett annat tillstånd. Ekologisk
resiliens möjliggör återuppbyggnad och förnyelse efter en
störning.
Begreppet resiliens kan också användas för sociala system.
Social resiliens beskriver samhällets förmåga att hantera
förändring och vidareutvecklas utan att minska välfärden
eller valfriheten och flexibiliteten inför framtiden. Sociala och
ekologiska system är dynamiska, de påverkar varandra och är
ömsesidigt beroende.

 Alltså, vi har inget behov av det direktimporterade ordet "resiliens", vi har ett eget ord som beskriver samma sak. Att snöa in på smala begrepp som måste förklaras för utomstående verkar bara utestängande och hämmar spridningen av en viktig diskussion. För vi vill ju alla öka robustheten i vårt samhälle, i vår värld!

måndag 27 december 2010

Forskning om oljefritt jordbruk

Ofta tänker man att något borde undersökas närmare, bara för att upptäcka att någon redan har gjort det. Eller åtminstone redan håller på. Så och med seriös forskning om ett jordbruk som klarar sig med minimalt med insatsvaror och med minimala utsläpp av växthusgaservilket på samma gång gör det klimatanpassat och oljetopps-robust. Jag väljer det svenska ordet robust som en bra svensk översättning av det annars populära direktöversatt "resiliens", som har samma innebörd.

I Roslagen, strax norr om Norrtälje ligger Ekeby forskningsgård där man forskar på hur man kan bedriva ett jordbruk som klarar IPCC's utsläppsmål. Om utsläppen ska fördelas lika globalt sett så innebär det utsläpp kring ca 1 ton koldioxidekvivalenter per person. För oss svenskar innebär det en minskning med ca 90 %.

Forskningen tar avstamp i de klimatförändringar som väntas med ojämnare nederbörd som framför allt kommer till större del om vintern, längre växtsäsong och fler ogräs och insekter. Man väljer också att göra det ekologiskt, både för miljöns skull, men för att det är ändliga resurser och fossilbränsleberoende. För att driva lantbruket har man därför valt häst som dragare.

Forkningen på gården är av handfast art, att prova vilka grödor som får önskat resultat vad det gäller samodlingsvinster, minskad urlakning, minskat behov av jordbearbetning och förbättring av jordens näringsstatus och mullhalt.

Konstgödsel ersätter vi med:
  • Växtföljder med växter som ökar vittringen, fixerar kväve och ökar kolhalten/mullhalten.
  • Minimering av växtnäringsläckaget genom växtföljder som minimerar plöjningsbehovet och som håller marken ständigt bevuxen.
  • Täta kretslopp, där så mycket som möjligt av näringen återförs till marken, till exempel genom komposterade skörderester, stallgödsel och hushållskompost. Försök har inletts för att utvärdera olika komposteringsmetoder av stallgödsel vad gäller näringsläckage och växthusgasemissioner. Genom installation av urinseparerande toalett kan även humanurinen återföras till åkern. Vad gäller återföring av slaktavfall, har samtal inletts med berörda myndigheter för att försöka finna metoder som är säkra ur smittskyddssynpunkt.
  • Tillförsel av lokala jordförbättringsmedel såsom stenmjöl, tång och aska.

Bekämpningmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar ersätter vi med:
  • Samodling av olika växter som hämmar ogräset och som skyddar varandra mot skadegörare och sjukdomar. Genom att samodla livsmedels- och fodergrödor på samma åker kan vi dessutom öka livsmedelsproduktionen per ytenhet.
  • Växtföljder som minskar ogrästryck och risken för, så kallade, växtföljdssjukdomar.
  • Jordbearbetningsmetoder som gynnar förekomst av mykorrhiza, det vill säga, ett samarbete mellan en naturligt förekommande svamp i marken och den odlade växten. Genom detta samarbete får växten lättillgänglig näring och skydd mot svampsjukdomar.
  • Användning av odlingsväv för att täcka känsliga grödor som skydd mot flygande skadeinsekter.
  • Gynnande av olika vilda skadedjursbekämpare genom att anlägga dammar, sätta upp fågelholkar, plantera och lämna växter i åkerkanterna som ger dem skydd och näring osv.
  • Använda husdjurens ekosystemtjänster, till exempel höns som snigel- och parasitsanerare.
  • Motverka torkstress hos växterna genom marktäckning och insamling av regnvatten i cisterner och dammar.

 Den intresserade läsaren rekommenderas att ta del av årsrapporten från det första verksamhetsåret 2009 för att ta del av detaljerna. Det är intressant läsning!

tisdag 21 december 2010

Hård vinter för de vilda djuren

Efter min skogstur för att leta julgran har jag reflekterat över de vilda djurens svårigheter att hitta foder. Jag såg väldigt lite djurspår vilket väl i och för sig kan bero på att det hade snöat drygt en decimeter under natten, men kanske också på att viltbeståndet var hårt åtgånget efter förra vintern. Denna vinter lär inte göra det bättre, då den ju började en hel månad tidigare.
I villakvarteren går rådjur och hjortar omkring och äter vad de kan finna, allt från fågelmat till knoppar i trädgårdarna. På Statens Veterinärmedicinska Anstalt kan man läsa att upp till 40% av rådjursstammen kan gå under under en kall och snörik vinter. Med två svåra år så nära inpå varandra kan det inte bli mycket kvar. Det är illustrerande hur beroende vi levande varelser ändå är av mat, och det som skiljer oss från djuren i det här fallet är förmågan att lagra och transportera för att till viss mån utjämna toppar och dalar. Men får vi missväxt i större områden så lär det drabba även oss, för ännu kan vi inte äta pengar!

måndag 20 december 2010

En månad med snö - julgranshämtning

För oss här i nordöstra götaland har det nu gått en månad sedan första snön kom, och den har inte släppt sitt grepp en en dag sedan dess. Eftersom vi inte har någon tjäle så sjunker den dock ihop underifrån ganska mycket och vi har nu bara ca 50 cm. Så här års förra året var det dock endast någon decimeter, vilket ter sig närmas overkligt just nu. Jag undrar om det inte var bra med förra vintern som en uppvärmning så att vi klarar denna.

I helgen hämtades granen (granarna) på traditionsenligt vis från skogen där vi hyr fritidshuset. Och ja, vi har markägarens tillstånd. Till skillnad från en vanlig grön vinter när vi tar bilen in på skogsvägen, går omkring och letar en bra stund innan vi hugger en gran, så gick den här granhämtningen till på ett annat sätt.

Skotern på skogsbilvägen på granjakt.

Det går till med snöskoter. Jag undrar om det är enda gången eller bara första gången? Och till skillnad från en vanlig vinter när man går omkring och letar efter den perfekta granen så blev det ett helt annat angreppsätt här. Jag stannade vid ett par ställen, gick max 25 meter från skotern, ruskade av snön från ev julgranspretendenter, skottade fri grenarna som var under snön och sedan eventuellt hugga den med yxa där själva yxhuggen skedde i en djup snögrop där den inrasande snön hela tiden dolde det man höll på med... Nåja, gran blev det, flera stycken faktiskt, för det var svårt att avgöra om de höll måttet i och med att grenarna varit nertyngda av snön så länge att de kvarstod i sitt nedböjda tillstånd även efter att jag skakat av snön. Jag tänker att de kanske reser på sig när de får tina i garaget. Granarna klarar sig ju ändå relativt bra, det var värre med många tallar i skogen som helt enkel hade knäckts av snötyngden. De har tydligen också vant sig vid lättare vintrar, eller snarare även de klena har överlevt.

fredag 17 december 2010

Återkoppling förbättrar

Jag ska göra en Spaning, inspirerad av radioprogrammet Spanarna i P1. Min spaning ska handla om återkoppling, eller feedback som man säger på alla englifierade arbetsplatser i Sverige. Jag ska börja med min egen arbetsplats.

Spaning 1
Jag jobbar som testare av programvara. På mitt jobb fanns ingen testavdelning tidigare. När man utvecklade någon ny grunkogrej så testad utvecklaren själv att den funkade. Men när en utvecklare själv testar sin egen kod brukar denne inte hitta så mycket fel, dels för att han oftast bara testar att det *funkar*, alltså inte letar efter om något annat har gått sönder. Dels därför att han vet för mycket om de underliggande funktionerna och mer eller mindre omedvetet går runt problemområdena isf att testa dem. Någon slags mer övergripande test gjordes innan mjukvaran skulle levereras och i bästa fall får då utvecklaren återkoppling på sitt arbete. Det kan vara flera månader senare och han har redan glömt vad han höll på med. I värsta fall kommer ingen återkoppling förrän kunden har driftssatt systemet och vanliga människor börjar använda det. I värsta fall har utvecklaren slutat vid det laget.
För att bli en bättre utvecklare behöver han få återkoppling på om han har tänkt fel, gjort för mycket begränsningar, missat någon väsentlig del mm.
Därför har vi nu en testavdelning, som snabbar upp återkopplingsloopen  till i bästa fall enstaka dagar, men sällan mer än någon vecka. På så sätt har utvecklaren fortfarande problemställningen och sina ändringar kvar färskt i minnet och kan snabbt rätta felen samt dra lärdom därav.

Spaning 2
Jag såg på TV här om kvällen, något som inte sker alldeles ofta, det var ett naturprogram med Martin Emtenäs (fint efternamn, Emte betyder svan). Han var ute och fotograferade natur med någon känd naturfotograf. Denne yttrade en kommentar som var precis på pricken. Dessvärre minns jag den inte ordagrant men andemeningen var att nu för tiden när alla har digitalkameror så är det mycket lättare att bli en bättre fotograf, eftersom man direkt kan se hur bilden blev och ta en ny om man inte var nöjd. Se där, återkoppling! Snabb sådan, till skillnad från gamla tiders film som åtminstone tog timmar att framkalla efter fototillfället. Och vem minns då hur vi resonerade när man valde bländare och slutartid? Och varje försök kostade dessutom extra pengar.

Spaning 3
Denna spaning skiljer sig från de andra genom att den är ett exempel på dålig återkoppling och vad samhället ofta gör för att lösa dessa problem. Låt oss ta ett exempel från matproduktionen. Djurrättsalliansen visade på missförhållanden i den storskaliga djurhållningen, här är det grisarna jag tänker på. Storskaligheten och bristen på återkoppling gör att vi konsumenter inte kan påverka så värst mycket hur grisen vi äter har levt sitt liv. Men efter griskrisen blir det ännu värre för nu kontrar samhället med högre krav och certifiering för grishållarna vilket kommer att göra att småskalig uppfödning kommer att få ännu svårare att klara sig när det i själva verket är storskaligheten som är problemet. Med de nya certifieringarna kommer samhället att få en falsk återkoppling till grisnäringen, om man inte sköter sig enligt certifiering så drabbar det ens ekonomiska villkor, men det var ju den ekonomiska stordriften som skapade problemen från början! Dessutom kommer ju denna falska återkoppling att slå ut flera av de grisuppfödare som har en sådan uppfödning som vi konsumenter faktiskt vill ha, där inte ekonomin står i centrum.

Se där, där är min spaning, att snabba återkopplingscykler förbättrar, och långsamma eller helt saknade signaler gör att incitament och innehåll till förbättring saknas.Ser man sig omkring så inser man att dylik återkoppling saknas lite var stans. Att vad vi häller ner i avloppet skapar algbloming, att vår konsumtion skapar miljöproblem på andra ställen på jorden, att köra våra bilar på etanol skapar svält osv.

I rapporten Klimatsmart lantbruk, stor- eller småskaligt finns ett intressant resonerande kring återkopplingsmekanismer:
Intensifiering, specialisering, långa avstånd, koncentration och likriktning är trender som minskar möjligheten att skapa korta och effektiva återkopplingar i livsmedelssystemet. De försvårar möjligheten att föra signaler om negativa ekologiska och sociala effekter av en viss typ av produktion till dem som fattar viktiga beslut.
I samband med introduktionen av handelsgödsel till jordbruket försvann en viktig snabb, rättriktad och kännbar återkoppling från lantbruket. Utan handelsgödsel skulle skördarna bli låga och jordarna på sikt bli utarmade – om inte kretsloppen slöts ordentligt och näringsämnena användes effektivt. Så länge det är möjligt att köpa handelsgödsel saknas denna återkoppling vilket leder till bristande incitament att minimera förluster av näringsämnen.
Bristen på rättriktade och snabba återkopplingar är också den globaliserade ekonomins kanske största akilleshäl. Det märks inte på köttet eller mjölken i affären att de har bidragit till regnskogsavverkning genom att fodret som djuret har ätit består av soja som odlats på före detta regnskogsmark. Orsakskedjorna är så långa och utbredda i tid och rum att informationen inte når den som skulle kunna fatta ett annat köpbeslut. Här saknas effektiva återkopplingar och det är en viktig förklaring till att överutnyttjande och miljöförstöring fortgår oförtrutet.
Det är inte så att återkopplingar helt saknas. Däremot är de felriktade i både tid och rum. De som drabbas både snabbt och kännbart är ursprungsbefolkningar, vilda växter och djur som har små möjligheter att agera. På längre sikt påverkas också klimatet av avskogningen men denna återkoppling är tidsfördröjd och också utspädd av andra källor till klimatförändring, vilket gör att signalerna även i detta fall inte når fram till dem som skulle kunna fatta ett annorlunda beslut. Det är skalan som är alldeles för stor för att negativa effekter ska upptäckas och åtgärdas i tid.
Bristen på snabba, kännbara och rättriktade återkopplingar är också förklaringen till att oacceptabla arbetsvillkor kan fortgå. Konsumenten märker inte av att lantarbetare förgiftats då de sprutat den frukt och de grönsaker som vi äter eller att de trots hårt arbete inte kan förtjäna ett drägligt uppehälle. Det är bland annat mot denna bakgrund som efterfrågan ökar på certifiering, inte minst av importerade produkter. Certifieringen är tänkt att fylla behovet av återkoppling tillbaka till konsumenten.
 Alltså, om vi ställer om vårt samhälle och framför allt livsmedelssystem till mindre cykler och närmare produktion så leder det till effektivare användning av resurser och bättre miljö som vi alla vinner på.

tisdag 14 december 2010

Syprojekt snölås

Jag har för ovanlighetens skull gått igång på att sy. Materialet som inspirerar är sk vindpoplin med gummerad baksida. Första projektet och det som drog igång det hela var projektet snölås. Snölås för den som inte känner till det är inte bara det som sitter längst ner i barnens overaller, utan kan också vara som en damask som man sätter på utanpå känga och byxa för att inte få in snö där emellan. De är väldigt bra att ha när man pulsar i snö och det var mina egna erfarenheter av det som väckte tanken.

Den modell som jag har gjort är synnerligen enkel, en fyrkant tyg som binds ihop med kardborre, sluts upptill kring benet med ett lagom hårt sittande gummiband och nertill sluter det tätt mot skon via ett justerbart band under skon. Enklaste modell, lätt att sy och därmed färdig (att inte färdigställa projekt är tyvärr alltför vanligt för mig). Idag ska den hårdtestas av sambon som jut nu snitslar gallringar och pulsar i två decimeter snö hela dagen. Ska bli spännande att se vad utfallet blir!

Ny projekt som står på väntelistan är:
  • Överdragsbyxor, något som jag använder flitigt, som min mamma har sytt åt mig, men jag antar att jag är en stor flicka nu...
  • Byxhosor, som lösa byxben man hänger i bältet, särskilt bra om det är för varmt för hela överdragsbyxor så det lämnar rumpan och grenen bar för ventilation
  • Poncho. Det ska bli regnponcho av detta fantastiska lätta material. Förhoppningsvis något som alltid kommer att följa med i ryggsäcken men som verkligen kan komma till nytta i en ev svår situation.

tisdag 7 december 2010

Gör-det-själv-sida

Nu i dessa tider av djup snö så bestämde jag mig för att sy mig ett par snölås för att slippa få upp snö mellan överdragsbyxorna och kängorna. Ett besök på tygaffären gav mig ca 2 kvadratmeter "vindpoplin" med gummerad baksida till det facila priset av 30 kronor, hade jag vetat att det var så billigt innan jag klippte till min bit så hade jag tagit mer, utan tvekan. Jag kan tänka mig många användningsområden för det.

En snabb sökning via google gav mig också en perfekt träff när det gällde mönster till snölås, men som bifångst fanns det också mängder av tips på att sy allt från kepsar och mössor till ultralätta enmans-tält. Där fanns också andra intressanta tips som t.ex. hur man gör ett lättviktskök. Kolla in Gör-Det-Själv-avdelningen på denna sida! Alldeles särskilt gäller det alla med böjelser åt friluftsliv och/eller survivalism!

Varmvägg - kompletterar vedspis

På gården vi tittade på nu senast så fanns det en intressant konstruktion för centralvärme utgående från eldstäder. Jag trodde först att det var en variant på rörspis med tillkopplad kamin som jag sett på en annan gård i trakten, men insåg när det malt runt i bakhuvudet ett tag att det inte var meningen att det skulle kopplas till någon eldstad i det rummet. I stället var det köksspisen i rummet bredvid som skulle stå för den varma röken.
Varmvägg som värms av vedspis i rummet bredvid.

Det här är en lösning som jag själv funderat över ifall man skulle få möjligheten att bygga hus själv, men det här var en elegantare lösning än den jag hade i åtanke. I det här fallet står vedspisen helt nära väggen i rummet bredvid och röken leds genom denna värmevägg istället för att vara kopplad till skorstenen direkt. Köket blir ändå alltid varmt av vedspisen, men värmen i rökgaserna värmer i normalfallet endast upp skorstenen och går till stora delar ut till kråkorna.

Eftersom huset är byggt 1940 och dessutom saknar elspis är det rimligt att anta att vedspisen användes till all matlagning, även när det var varmt på sommaren, vilket också är förklaringen till de två spjällen som är till för att korta ner rökens väg på sommaren och därmed värma mindre mängd tegel. För vem vill ha ett element på för fullt mitt i sommaren?

Med tanke på sotluckornas placering så tror jag att röken kommer in lågt och går upp en gång, sedan ner innan den går upp och ut till skorstenen. Som en trekanalers rörspis med andra ord.

måndag 6 december 2010

Gömt i snö

Att titta på gård mitt i vintern är egentligen rätt dumt. Särskilt om det är mycket snö och väldigt kallt. Dagen då vi var och tittade på gården var det mellan 15 och 20 minusgrader och ett par decimeter snö. Det är svårt att få sig en uppfattning om åkerns jordmån och vad det är för typ av mark i skogen. Marken slätas ut och varken gropar eller stenar syns. För att inte tala om växter och insekter.

Vi gillade dock det vi såg, huset och ekonomibyggnaderna, fyra till antalet. Samtliga tak verkade vara intakta, inga hus såg sneda och rangliga ut även om golven i ladugården hade sett sina bästa dagar. Nackdelen så här långt är att huset inte hade uppdaterats sedan 50-60-tal med gamla eldragningar bland annat. Huset var den här gången tillräckligt stort och låg soligt, möjligen lite väl öppet, kan bli blåsigt.

Men varken vi eller säljaren verkar ha bråttom, så vi får väl se tiden an till våren när snön smälter och få en bättre titt på gårdens marker. Och så hoppas vi att de sjunkande massavedspriserna och den pysande fastighetsbubblan har satt lite prispress även på lantbruksfastigheter.

Försent

Det finns vissa saker man har planerat att göra, vars timing ibland blir helt fel. Till exempel så skulle jag svepa nät om stammarna på mina unga äppelträd. Förra vintern syntes det med tydlighet vad som händer med allt ätbart annars. Jag brukar på senvintern besöka en trädgårdsaffär och botanisera bland äppelträden som då säljs ut för halva priset. Jag satsar på vinteräpplen och hade hittat två som jag tycker bra sorter, Ribston och Maglemer, som tyvärr inte pollinerar varandra, men om det inte skulle finnas några pollonisatörer i närheten så får man väl komplettera med det senare hade jag tänkt.

Senare, är det dock ingen idé att fundera över, för snön kom tidigare och i en sådan mängd att all annan föda blev oåtkomlig under den. Förra helgen hade jag ju dessutom andra prioriteringar och glömde helt enkelt bort. Nu är det för sent. Barken på stammarna var helt avgnagd och till och med stora delar av grenverket som pga snö blivit åtkomligt. Surt.

Det är bara att hoppas på att det finns nya fynd att göra i trädgårdsaffären.

torsdag 2 december 2010

Intressant om förträngningsmekanismer

SvD har en artikelserie om våra känslor inför klimathotet, ett inlägg i den serien var en mycket intressant artikel om varför människor blundar för det. Dessa mekanismer stämmer ju i stort sett för alla typer av hot av vår miljö och effekter av vårt handlande. De flesta människorna är mer eller mindre medvetna om att vårt sätt att behandla jordklotet inte är hållbart, vare sig det gäller koldioxid, utsläpp av giftiga kemikalier, utfiskning eller vår fantastiska energiförbrukning.
Så varför är det så svårt att på djupet ta till sig information om klimatförändringarna? Och varför reagerar vi inte som vid andra allvarliga hot mot vår existens – nämligen genom att försöka göra något åt det? När larmet om svininfluensan dök upp förra hösten nästan slogs människor om att få vaccin. Och efter 11 september infördes blixtsnabbt nya säkerhetsrutiner på flygplatser världen över.
Nu är vi istället förvånansvärt passiva, åker till jobbet varje dag, köper elektronik och leksaker från andra sidan jordklotet, åker på långväga semestrar och så vidare. Varför?
På naturvetarsidan tror många att mer information till allmänheten är lösningen, men det är inte så enkelt att mer information leder till handling. Vi måste också ta hänsyn till hur människans psyke fungerar. Det som är komplicerat med klimatförändringarna är att de främst orsakas av en genomskinlig och luktfri gas – koldioxid. Det är svårt för människor att förstå – och lätt att förtränga – den skadliga effekten av ett hot som de varken ser eller känner lukten av, säger Marta Cullberg Weston. 
Jag skrev ett tidigare inlägg om kognitiv dissonans, vilket även skymtar i bakgrunden i SvD's artikel, men här belyses även andra mekanismer.

  • Det händer inte här

Det är alltid lättare att skjuta ifrån sig händelser ju längre bort de förekommer och ju mindre likheter de har med  vårt liv. Översvämningar i Bangladesh eller ökenutbredning i Kina eller Afrika är svårt att sätta i relation till våra pendlarresor eller skjutsandet på barnen till sina aktiviteter. Våra hjärnor är fortfarande programmerade efter stenålderns faror, de ska reagera på faror vi kan se, höra eller känna lukten av.
Eftersom förändringarna fortfarande är svåra att upptäcka med blotta ögat, tvingas vi dessutom förlita oss på forskarnas analyser och statistiska modeller för vad som sker. Problemet med dessa staplar över temperaturhöjningar och diagram över stigande havsnivåer, är att de inte heller väcker några starka känslomässiga reaktioner eller triggar igång några varningssignaler i våra hjärnor.
 

  • Långsamma förändringar är svåra att se

Vi människor har svårt att upptäcka långsamma förändringar. Vädret idag är ungefär som igår, eller förra året.
Till skillnad från en jordbävning eller en plötslig höststorm, är klimatet ett långsamt statistiskt fenomen som på de flesta håll i världen fortfarande är svårt att upptäcka för enskilda individer. Samtidigt tror många människor att de skulle kunna se klimatförändringarna om de verkligen pågick. 

  • "Allmänhetens tragedi"

Ofta får man höra argumentet "Vad vi gör i lilla Sverige spelar ju ingen roll", eller "Vad hjälper det om jag cyklar istället för att ta bilen, det är en droppe i havet" eller liknande.
Många tänker att vad jag gör i mitt liv, kan ju inte ha någon avgörande betydelse för klimatet i stort. När gränserna för de gemensamma resurserna är diffusa och aktörerna många, behövs tydliga internationella regler för hur de får användas, säger psykologen Marta Cullberg Weston.

  • Begränsad mängd oro

Psykologisk forskning visar att vi bara klarar av en viss begränsad mängd oro och riskanalyser. Rimligen prioriterar våra hjärnor de som verkar mest akuta och närliggande före de mer avlägsna och diffusa.
Andra studier har visat att oron för terrorism efter 11 september och för den ekonomiska krisen 2008, ledde till minskad oro för klimatet. När nya hotbilder dyker upp, hamnar de högst upp på orostrappan, medan gamla hot ramlar ner några steg - trots att risken kvarstår i lika hög utsträckning som tidigare.

  • Framtida hot förminskas

När vi ställs iför val har vi en tendens att välja det som ger mest positiv återkoppling för stunden, vare sig det handlar om att titta på tv istället för att göra läxor, eller att tjäna en mindre summa i handen idag istället för een större summa i framtiden. Eller äta en bit choklad nu istället för att låta bli...
Problemet för klimatet är att kostnaden för ett miljövänligt beteende är konkret och upplevs som en uppNoffring i nuet – medan vinsten ligger i framtiden och upplevs som relativt diffus. Dessutom är njutningen med ett icke miljövänligt beteende, som att bo i ett varmt hem eller köra bil till jobbet kännbart i nuet – medan kostnaden i form av klimatförändringar ligger i framtiden och är diffus för de flesta, säger psykologiprofessor Janet Swim.


I princip alla dessa punkter är direkt utbytbara mot vilket som helst av mänsklighetens smygande hot och är en av förklaringarna till varför inget händer och  troligen inte kommer att hända för att ställa om från våran dödliga kurs. Mänskligheten är programmerad att köra över stupet, bara det går tillräckligt långsamt, i tillräckligt bekväm bil och i gott sällskap. Några få har hoppat av, men det är inte säkert att de klarar sig från att åka med i fallet på ren gravitation.

onsdag 1 december 2010

Minus 22 grader, inne i bussen!

Trots att jag var väl påpälsad och trotsade den svenska konventionen att sätta sig ensam på bussen utan istället trängde mig ner på sätet bredvid min granne så hann man bli tämligen iskall av 35 minuters bussfärd utan fungerande värme. Det var inte att tänka på att ta fram datorn och skriva något inlägg, vilket jag annars brukar använda bussresan till.

Det blev för övrigt ingen titt på gård igår pga sjukt barn, men vi hoppas att det ska gå vägen idag istället.

tisdag 30 november 2010

Ny gård att titta på

Idag ska vi åka och titta på en annan gård, inom synhåll från den andra gården vi var och tittade på. Det är dock ganska stora skillnader på de två.

Fördelar med den nya gården:
  • Den är större, ca 13 hektar vardera för skog och inägomark
  • Boningshuset är större
  • Boningshuset och hela gården ligger soligt i stort sett dygnets alla timmar
  • Skicket på uthusen är bättre
  • Priset per hektar är lägre

Dock är inte allting guld och gröna skogar, utan det finns nackdelar också:
  • Den kommer att kosta mer pengar, pengar som vi måste låna
  • Huset ligger lågt och öppet, frågan är hur det är med blåst och risk för översvämningar
  • Det är ganska stor stigning på marken, gården ligger på mellan 60 och 110 meters höjd över havet
  • Huset har bara varit bebott som sommarbostad de senaste åren och därmed är skicket och standarden stora frågetecken.
Säkert finns det fler fördelar och nackdelar som vi kommer att upptäcka idag, dem får jag återkomma med. Men spännande är det! Det blir ju lite speciellt också att titta på gård när det ligger flera decimeter snö.

måndag 29 november 2010

Snöoväder med besökare

Jag gillar att skotta snö och tur är väl det. Men ibland kan det bli för mycket av det goda även för mig. I söndags morse vaknade jag när det ännu var kolmörkt vid sex-tiden av att det blåste så att det dånade i huset. När jag tände ytterbelysningen och försökte titta ut genom ett fönster så fann jag att fönstret var igenmurat av snö och att flera snöflingor kom hela tiden. Det var bara att tända i rörspisen och gå och lägga mig igen. När jag vaknade igen hade det ljusnat och då stod det klart för mig att det skulle bli mycket snöskottande...

Till och med snöskotern som vi hade tagit fram kvällen innan hade blivit nersnöad. Om det inte var för att jag denna dag väntade besök av en skribent och en fotograf från tidningen Effekt så hade vi nog väntat till det blev plogat av grannbonden, oavsett när det hade skett, men nu blev det till att greppa skoveln och ge sig ut. Först var det ca 200 meter på gården att forcera, men inte nog med det, länsvägen där utanför var inte heller plogad, bara en uppsättning hjulspår med ordentligt packad snö i mitten och de fåtaliga bilarna kom åkande i karavan.

Nu i efterhand inser jag att tätbilen i karavanerna var de bilar som hade sämst framkomlighet. När de körde fast var de andra bilisterna tvungna att hjälpa den förste, annars kom inte heller de fram. Detta framkom med tydlighet när jag som utrustat bilen med snökedjor på, och bilen (en Citroën med gashydraulisk fjädring) upphöjd ett steg, hamnade i dylik karavan bakom en sänkt Volvo. I den enda lilla uppförsbacken på vägen tog det stopp, vi skottade och knuffade. Då insåg jag att familjen i Volvon hade gett sig ut i detta väder utan snöskyffel! Snacka om att inte förbereda sig! Jag hade tur att vinden hade förhindrat alla 40 cm nysnö att ligga kvar, där låg bara 20 bredvid bilspåren och med bilen upphöjd till max och de underbara kedjorna från Biltema var det inga problem att forcera vallarna och helt enkelt köra om karavanen!

Även bussen som besökarna kom med var försenad i detta väder, mötande buss söderifrån hade kört fast vid hållplatsen. Hemresan gick tryggt på småvägarna (de utan länsnumrering) som tydligen plogades av bönderna och var färdig långt innan länsvägen. Kedjorna fick sitta på hela vägen, men verkade inte ha slitits nämnvärt av det. De var guld värda denna dag!

Katten Lisa var nöjd med att titta ut.

Och resultatet av besöket? Med Modeblogg i äkta svettig snöskottarstil, kommer troligen i Februarinumret av tidningen Effekt.

fredag 26 november 2010

Klimatsmart lantbruk - Hållbara lösningar för framtiden

Via en artikel i dagens ATL, "Sörgården in i framtiden", som jag dessvärre inte hittar på nätet hittade jag till ett intressant forskningsprojekt drivet av Schwartzstiftelsen, Klimatsmart lantbruk - Hållbara lösningar för framtiden. Ingressen i artikeln i ATL sammanfattar innhållet:
Storleksrationaliseringen i jordbruket går snabbt. Men när de fossila bränslena tar slut krävs helt andra gårdar, enligt en ny forskningsrapport.
I måndags var det en konferens på Alnarp med ett femtiotal deltagare där slutrapporten presenterades. Johanna Björklund som är en av forskarna i projektet satte fingret på pudelns kärna genom uttalandet:
Oljan har gjort det möjligt att bryta kretsloppet. När de fossila bränslena sinar och mineralgödsel blir en alltmer begränsad resurs måste näring i form av gödsel återföras till åkern utan alltför långa transporter. Fodret till djuren får odlas lokalt och ersätta till exempel soja från andra sidan världen.
I rapporten konstaterar man att utvecklingen mot allt större och mer specialiserade gårdar beror på framför allt riklig tillgång på fossila bränslen och förhållandevis högt pris på arbetskraft. Arbete har ersatts med insatsmedel vilket tydligt kan ses när LRF skriker högt för att de inte har något kemiskt ogräsmedel från och med årsskiftet när de farliga preparaten Totril och Stomp förbjuds i Sverige. Produktivitetsökningar i lantbruket mäts i produktion per arbetstimme eller produktion per hektar. Men i en inte alltför avlägsen framtid kan vi bli tvungna att anpassa oss till att mark, energi och vatten kommer att bli de begränsande resurserna. Då kan det vara mer relevant att mäta produktivitet så som produktion per enhet icke förnybara resurser. Men det kräver en helt annan utveckling av lantbrukssektorn än vad som pågår idag.

Om vi ska klara oss med mindre insatsmedel, så måste vi arbeta med ekosystemtjänsterna, till exempel genom att mycorrhiza-svampen som hjälper växterna att få tillgång till fosfor från jorden. Vi måste gynna pollonisatörer och naturliga fiender till grödornas skadegörare genom att anpassa storleken på fälten.

Har du ved i din vedbod?

Efter en vecka med snö och inget töväder i sikte så här tidigt i vintern börjar man undra om allt är som det ska Såhär brukar det ju inte vara! Kan det rent av bli en lika lång, kall och snörik vinter som förra året? Eller rent av ännu längre och snörikare? Förra året kom snön nästan en månad senare.
För en gångs skull förenar sig julmarknad med julstämning.


Snöröjarna verkar som vanligt räkna med att snön är något temporärt, då de inte plöjer ut snön så långt som det går. Det får till följd att snön ligger en meter in på vägbanan redan nu, och inte lär det bli bättre om det ligger kvar.
Centralt placerad snöhög på Stora Torget i Linköping

På egen front är jag inte heller så förberedd som jag borde vara. Vi ska ju flytta, lämna huset senast den 15 februari. Man kan ju säga att det finns en del saker som är gömda i de tre fyra decimeter snö som vi redan har fått... Undrar om de kommer fram på naturlig väg innan det är dags att lämna över huset?
Såhär såg min egen översnöade cykel ut igår när jag var ute och skottade snö.

Ved har vi lyckligtvis gott om. Eftersom huset ska säljas kommer den ved vi redan huggit att räcka länge till rörspisarna på landet. Det troliga alternativet för oss att flytta till är en marklägenhet uppvärmd med direktel, och blir det en 1000-års-vinter som endel befarar så kan vi nog räkna med störningar i vårt elsystem. Då kan vårt störningståliga fritidshus på landet vara guld värt.

onsdag 24 november 2010

Gård nu eller senare?

Vi har ju sålt huset och ska ha lämnat över det till de nya ägarna i mitten på februari. Frågan är vad man gör nu? Det finns lite olika alternativ:

Alternativ ett: Köpa gård nu
Vi har varit och tittat på en liten gård, och då menar jag liiiten, totalt 5,7 hektar varav knappt 4 åker, resten skog.

Fördelar:
Ligger på cykel/gångavstånd från ett samhälle med den nödvändiga servicen, skola, dagis, affär, distriktssköterska mm
Priset är i min smak!
Den är tillgänglig nu!

Nackdelar:
Den är liiiiten! Framförallt är skogen liten tycker min sambo skogsarbetaren.
Huset är pytteliiiitet! Bara ett sovrum. Vi har två barn.
Vädersträcket på gården är tråkigt, skog och byggnader ligger på en sluttning åt ost-syd-ost vilket betyder att solen kommer att gå ner tidigt på vintern.

Alternativ två: Hyra bostad så länge
Fördelar:
Vi behöver inte skynda oss att köpa första bästa gård utan vänta på en som uppfyller fler av våra önskemål.
Fastighetsbubblan kan brista med full kraft och göra gårdar billigare
Vi kan bo kvar i samma samhälle som vi bor i nu ett tag till, vilket barnen önskar.


Nackdelar:
Det är inte säkert att gårdar blir billigare.
Om fastighetsbubblan spricker så kanske möjligheten att låna också försämras kraftigt.
Vi måste flytta (minst) två gånger.

Så, vad göra?

måndag 22 november 2010

Det är inte pengar som styr världen

Det brukar sägas att det är pengar som styr världen, Men jag håller inte alls med. De är vår personliga prestige och anseende bland våra likar som indirekt styr världen!

Politiker styrs inte av sina väljare utan den uppskattning och avund de får från de andra politikerna. Det är svaret på frågan varför de kan fiffla och ta ut höga arvoden, för att alla gör det (alla så som i alla politiker på den nivån).

Det är inte aktieägarnas intressen som styr VD'ar och styrelseordföranden, det är vad som anses rätt, eftersträvansvärt och riktigt bland andra styrelseproffs. Det är därför man kan se dessa hiskeliga avgångsvederlag och löner.

Och nu senast, det är inte landets ekonomi som styr en finansminister, det är anseendet bland andra finansministrar som gör att de lånar ut pengar till överskuldsatta andra finansministrar...

fredag 19 november 2010

Teknikoptimist eller teknikskeptiker?

Detta är en fristående fortsättning på det här och det här inlägget som tar sin avstamp i rapporten "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?"

I inlägget om framtidsbilder återger jag de två framtidsbilder som man skissar upp i rapporten. Man tänker sig 100 år in i framtiden och undersöker hur världen ser ut då, och tittar även tillbaka på omställningen och hur den gick till, allt baserat på vissa antaganden som följer två väsensskilda synsätt, nämligen Teknikoptimistens och Teknikskeptikerns. Författarna har i rapporten har gjort en helt underbar sammanställning över vad det är för antaganden som ligger till grund för dessa synsätt.

Teknikoptimisten
Antaganden om natur och teknik
• oljan kommer att räcka länge än
• det blir både lönsamt och miljömässigt acceptabelt att använda tjockoljor i stor skala
• koldioxiduppfångning kan göra fossilbränsleanvändningen klimatneutral
• kärnkraften kan vara en rimlig övergångslösning
• tekniken för att driva fordon med vätgas framställd ur solenergi kommer att bli bärkraftig
• gentekniken blir bärkraftig och riskfri
• utnyttjandet av biobränslen kan växa kraftigt utan att hota naturvärdena
• det kommer att bli bärkraftigt att i stor skala framställa flytande bränsle ur biomassa
• det finns stor potential för högteknologisk energieffektivisering
• det är möjligt att sluta kretsloppen även vid en väldigt hög omsättning av energi och materia

Antaganden om ekonomiska, politiska och institutionella förhållanden
• oljepriset endast kommer att stiga långsamt
• energipriserna på sikt kan bli lägre än idag
• vi får en klimatpolitik som blir tillräckligt effektiv för att klimatet ska räddas
• klyftorna mellan länder kan slutas genom att fattiga länder ”kommer ikapp”
• nyrika länder får en fungerande fördelningspolitik
• vi kan förhindra att vinsterna från effektivisering äts upp av ökad konsumtion
• Sverige kommer att fortsätta ha kontroll över de svenska skogarna "det gröna guldet"
• det är önskvärt eller nödvändigt med fortsatt stordrift och ägarkoncentration

Natur- och människosyn
• människan kan effektivisera naturen
• det är möjligt och lättare att vidga naturens bärförmåga genom ny teknik än att förändra det ekonomiska/politiska systemet



Teknikskeptikern
Antaganden om natur och teknik
• oljan snart toppar
• utnyttjandet av tjockoljor innebär orimliga kostnader för miljön och ger ett oförsvarligt lågt energinetto
• tekniken för koldioxiduppfångning är både osäker och energikrävande
• kärnkraften är både riskfylld och ger ett dåligt energinetto när den ännu osäkra slutförvaringen räknas in
• den högteknologiska sol/vätgastekniken för att driva fordon blir inte blir bärkraftig
• det är säkrare och mer resurseffektivt med traditionell förädling genom urval än med genteknik
• potentialen för att utnyttja biomassa utan att långsiktigt degradera ekosystemen är starkt begränsad
• energinettot från framställning av flytande bränsle ur jordbruksgrödor kan vara nära noll när hela det understödjande systemet tas med i beräkningen
• högteknologiska lösningar i allmänhet kräver energidyra understödjande system
• ett småskaligt lågenergisamhälle är det enda miljömässigt hållbara på sikt

Antaganden om ekonomiska, politiska och institutionella förhållanden
• energipriserna kommer att stiga rejält för att aldrig mer sjunka igen
• vi genom att påbörja omställningen nu kan skapa ett lågenergisamhälle som kan möta människors behov och undvika ekologiska och sociala kollapser
• vi får en frivillig omorientering till ickemateriella värderingar i kombination med insikten att vi inte kan fortsätta som hittills
• de internationella institutionerna demokratiseras
• vi får nya regelverk som gynnar rättvis internationell handel och ett ekonomiskt system som fungerar även utan ständig tillväxt
• att kontrollen över resurserna blir mer lokal
• att myndigheter uppmuntrar experiment och småskalighet

Natur- och människosyn
• naturlagarna utgör icke-förhandlingsbara ramar som människan för sin långsiktiga överlevnad behöver förstå och respektera
• ekonomiska/politiska system är skapade av människor och kan därför förändras


Efter att ha gått igenom den här uppställningen är det mer tydligt än någonsin, jag är en teknikskeptiker!

Just nu sitter jag på bussen fast i en bilkö på grund av att en bilolycka totalt har blockerat trafiken. Det har åkt förbi 3 ambulanser 3 brandbilar och lite andra räddningsfordon, jag skulle gärna kunna tänka mig ett lågenergisamhälle istället för detta. Allting måste gå så fort fort hela tiden att någon har känt sig tvungen att bryta den långsamma trafikrytmen och chansa på en omkörning och istället frontalkrockat med en mötande bil. Att ta risker i trafiken innebär att stjäla andras säkerhet!

Upp till solen, till varje pris!

När jag grävde upp min sista rad med potatis så såg jag några små gröna skott som jag blev konfunderad över. Det såg ut som bondbönor ungefär, och även om jag hade provat att sätta lite bönor av olika sorter mellan potatisen som samodlingsexperiment så var det inte i den delen av potatislandet.
Några oavsiktligen uppgrävda skott samt bönor från ca 35 cm djup.

Jag gräver ganska djupt när jag tar upp potatis för att försöka rensa bort så mycket ogräsrötter som möjligt (kirskål, kvickrot och pepparrot), jag gräver ända ner till grästorvan som jag plöjde ner i våras. Och när jag kom till den delen av potatisraden där de konstiga skotten växte så åkte hakan halvvägs ner till knäna på mig. För långt där nere i jorden (30-40 cm) så låg det verkligen bönor! Stora bönor, som delvis hade grott och försökt ta sig upp till solljuset! Eftersom de var gröna och fina nu så måste det nästan vara bondbönor med tanke på att de är lite mer frosttåliga. Det borde också vara i form av förvildade rester av tidigare odlare på denna mark. Eftersom jag vet var och hur man har odlat denna jord i åtminstone 20 år så vet jag att fröet är äldre än så. Fascinerande tanke! Jag försökte spara något skott som fick sig ett eget litet växthus och håller tummarna för att den överlever till sommaren. Det vore kul!

Närmar bild på ett par bönor och ett skott.

torsdag 18 november 2010

Framtidsbilder - Hur byggger vi beredskap när framtidsbilderna går isär

Detta inlägg är en fortsättning på ett tidigare inlägg som behandlar rapporten "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär.

Om vi som samhälle ska kunna jobba mot ett mål, så är det bra ju fler som drar åt samma håll. För att vi ska kunna göra det så krävs att vi har någorlunda likartade framtidsbilder. Men som titeln på inlägget och också rapporten som det bottnar i, är frågan hur vi ska kunna bygga beredskap när framtidsbilderna går isär.

Om man tar del av medieflödet så lyser oftast både oljans ändlighet, klimatets förändring och människans storskaliga negativa påverkan på vår livsmiljö med sin frånvaro. Istället är det andra saker som diskuteras.

Eftersom syftet med "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?" var en workshop som just skulle "synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja" så finns ett stort avsnitt om sceanarier/framtidsbilder.

Att bygga scenarier är ett vanligt sätt att få en bild av hur framtiden kommer att te sig och att vara till hjälp för att fatta beslut. Man brukar ställa upp scenarion som skiljer sig åt genom att man varierar en eller flera variabler. Exempel på scenarier är ekonomiska kalkyler där man t.ex. kan variera ränta, råvarupris och försäljning mm. I en framtid som inte skiljer sig åt så mycket jämfört med historien så är det relativt enkelt att ställa upp relevanta scenarier och bedöma rimligheten i om de kommer att inträffa. Men för en framtid som skiljer sig kraftigt åt jämfört med historiska data är det mycket svårare att få med de rätta variablerna, hur de påverkar varandra och inom vilket intervall som de kan variera.

När politiker och tjänstemän försöker tyda hur framtiden blir är det vanligt att de helt enkelt drar ut linjerna så att säga, som en fortsättning på dagens utveckling. Då blir det:
  • Mera globalisering
  • Mera trafik
  • Högre energiförbrukning
  • Ökande befolkning
  • Fortsatt ekonomisk tillväxt
  • Ökande förbrukning av naturresurser
Dessa antas vara fixerade, de är ett paradigm. Men vad ligger till grund för detta? Är det en naturlag? Eller är det så att det finns något giltigt intervall men att utanför intervallet är det andra paradigm som gäller? Finns det dolda antaganden Frågan är om det är rätt parametrar att grunda vårt samhällsbygge på.

När det gäller en framtid med väsentligt mindre oljeförbrukning tror jag att en del av paradigmet kan visa sig stå på lös grund.
En kommande oljeknapphet kan fungera just som en förändring av de grundläggande förutsättningarna. Mycket av det vi hittills har tagit för givet kan komma att ställas på ända, vilket gör det mycket svårt att ställa upp relevanta scenarier.
Därför har man i rapporten valt att inte kalla det scenarier utan visioner. Dels för att syftet inte är beslutsunderlag utan diskussionsunderlag och dels för att man vill att vi ska tänka oss olika typer av önskvärda framtider.En vision kan också vara en drivkraft till förändring.

En avgörande vattendelare mellan olika syner på framtiden handlar om tron på teknologiska framsteg. Vi har därför, inspirerade av Costanza, valt att beskriva två framtidsvisioner som skiljer sig just i detta avseende (Costanza 2000).23 Den första visionen (A) utgår från att teknologiska framsteg kommer att kunna lösa alla slags problem i takt med att de uppstår. Genom ny teknik kommer vi att kunna klara vår energiförsörjning och fortsätta att utvidga högenergisamhället även efter att oljan fasas ut. Samtidigt förväntas miljöproblemen få sin lösning och även en rättvis fördelning kunna åstadkommas. Den andra visionen (B) utgår från en hållning som är skeptisk till att de problem vi nu står inför kan lösas genom ytterligare tekniska genombrott. Det är enligt detta synsätt angeläget att förbereda för en ordnad omställning till det  lågenergisamhälle som vi förr eller senare ändå kommer att tvingas till. Att förbereda denna omställning i tid är enligt detta synsätt en förutsättning för att vi också ska kunna klara miljön, rättvisan och freden.

Framtidsvisionerna snabbspolar 100 år in i framtiden och låter oss titta tillbaka därifrån hur omställningen var efter detta millenieskifte.

Högenergisamhället:

Utgår från att oljan räcker längre, och toppar först vid 2038, dels pga att de okonventionella oljorna bidrar med mer och dels pga att aktivt omställningsarbete bort från oljan mattar förbrukningen. Det proaktiva omställningsarbetet fokuserar på klimatet och antar att man i början av 2000-talet (alltså nu) lyckades få till bindande koldioxidskatt internationellt.

Transporterna övergår så småningom till vätgasdrivna bilar, Vätgasen produceras av det kvarvarande kolet där man pumpar tillbaka kolatomerna ner i jorden för att inte skada klimatet (alltså fortsatt användning av en fossil och ändlig källa, min anmärkning). Man antar också att vi lyckats utveckla teknik för att kunna producera vätgas mha solenergi.

Man antar att det trots allt kommer att bli turbulens kring fordonsbränslen innan vätgastekniken slår igenom. Men samtidigt att detta inte påverkar världsekonomin utan att den i genomsnitt har växt med 4% per år hela detta sekel också.

Sverige antas ha klarat sig bra eftersom vi har mycket skog och lite befolkning. Dessutom menade man att traditionen av samförståndspolitik gjorde det lättare att genomföra proaktiva åtgärder.Att vi började tidigt med koldioxidskatt utvecklades i Sverige energiteknik som kom att bli grunden för vårt nya tekniska försprång.

Byggandet antogs bli hårdare reglerat vad det gäller energiförbrukning och passivhus standard från i år. Svenska biltillverkare var föregångare när det gällde att utveckla nya motorer för alternativa bränslen. Transporterna antogs ha effektiviserat bort 95% av dagens energiförbrukning. Återvinningen av råvaror från jordskorpan, alltså metaller o.dyl. antas vara i stort sett 100%.

Jordbruket fortsatte att storleksrationalisera och när visionen utspelar sig antas bara en promille vara sysselsatt i de gröna näringarna. Traktorerna är förarlösa och styrs via gps, produktionen har ökat många gånger om genom bl.a. gentekniks modifiering av verkningsgraden på växternas fotosyntes. Biologiska material står för råvaran för allt som hade petroleum som bas tidigare, t.ex. plaster, hartser, bindmedel och mediciner. Jordarna mår bättre och den biologiska mångfalden är större pga total datorstyrning av brukningsåtgärderna i jordbruket.

Skogsbruket har gått mot mindre och energisnålare maskiner men också färre inblandade människor. Användningen av skogsprodukterna har dock skiftat från papper till energiråvara till största delen.




Lågenergisamhället:

Utgår ifrån att det fanns en gemensam problembeskrivning, redan innan problemen blev akuta när oljeproduktionen började falla, ungefär nu.
Redan några år tidigare hade det gått upp för både forskare, politiker, näringsliv och allmänhet att någon lika kraftfull energikälla som oljan inte skulle gå att uppbringa. Vid mängder av möten och konferenser diskuterade man hur den kvarvarande, nu allt dyrare, oljan skulle användas.
Efter oljetoppen blev det några oroliga årtionden då det var risk för krig mellan de stora oljekonsumerande länderna och även mellan de oljeproducenterna. Klimatförändringarna var också en källa till oro.

Eftersom man insåg att de övriga fossila bränslen (andra än olja) skulle ge ännu större miljö och klimatpåverkan per nyttig energi så avstod man från storskaliga satsningar för att utvinna dessa för att istället satsa på ett hållbart samhälle. Inte heller kärnkraft satsades det på då det inte heller är hållbart samt innebär mycket problem med både brytning och slutförvar.

Alla insåg det som så länge hade förnekats: att en övergång till enbart förnyelsebara källor skulle komma att innebära en framtid med betydligt mindre tillgång till energi och att industriländerna måste minska sin energiförbrukning radikalt för att möjliggöra en rättvis fördelning av de begränsade resurserna. Högtflygande hightech-lösningar avfärdades då dessa antingen förutsatte infrastrukturer som krävde ett för högt energiunderstöd, eller byggde på tekniska lösningar som ännu inte skådat dagens ljus.
Man förutser att de alternativa nätverken inom både odling, räntefria banker, rättvis handel och modeller för direktdemokrati mm får stort genomslag och påverkan när de stora institutionerna får problem.
När de internationella organen demokratiseras fick det till följd att regelverken för den internationella handeln, finansmarknaden, etc., förändrades i grunden för att gynna rättvis  fördelning och resursbevarande, framför ekonomisk tillväxt.
Att vända ständigt expanderande ekonomier till att bli kontraherande, var oerhört svårt. Det tog ända fram till 2060-talet innan någon slags normalitet i den nya världsordningen infann sig. Då hade invånarna i de rika länderna börjat vänja sig vid den nya livsstilen. Man hade börjat uppskatta den livskvalitetsförbättring som till mångas överraskning blev följden av det som för hundra år sedan skulle ha kallats ”sänkt standard”.
 För Sveriges del gynnades man av att framsynta politiker hade insett att ju senare vi väntar med omställningen desto dyrare blir den och därför kom vi att tjäna som modell för andra länder att följa efter. Politikens enskilt viktigaste mål blev att vi skulle klara oss med mindre energi.

Oljeeran minns man med förskräckelse inför det oerhörda energislöseri som den innebar. Varor och människor som transporterades hit och dit. mm.
Merparten av den tekniska utveckling som skedde under oljeeran har vi idag ingen glädje av.
Under oljeeran var man i allmänhet blind för det energiunderstöd i kringsystemen som en viss teknik krävde. Det viktigaste tekniska bidraget från oljeeran till vår tid är Internet. Det har visat sig vara ett robust, effektivt och delvis självorganiserande system som hjälper till att
knyta ihop världen, nu när flygresor blivit otänkbara.

 Jord och skogsbruk återgår till mindre energiintensiva men mer personalintensiva lösningar. Tidigare uttalade ambitioner att koncentrera markägandet till stora brukningsenheter vänds till sin motsats. Ca 10 % av befolkningen är heltidssysselsatta inom de gröna näringarna och fritidsodlingen är betydande.


Då detta redan är ett långt inlägg väljer jag att klippa här, men fortsättning följer...

onsdag 17 november 2010

Uteliggardjuren, dom som inte har någon stans att gå...

En vanlig dag på landet innefattar många djur. I den gångna helgen var det nog rekord. Jag skrämde upp en hare när jag gick ut för att gräva upp min sista potatis, hörde sångsvanarna som betar av skörderesterna på åkrarna runt om kring, en ormvråk lät höra sitt karaktäristiska skrik när den svävade över förmodade bytesdjur ute över åkern. Ur trasiga fönster på husen omkring skrämdes duvorna upp om man gick för nära. I trädgården hittade vi nattfärsk älgbajs... Det känns rimligt att de är i trädgårdarna nu i älgjaktens sluttamp. Om det var samma eller en annan som vi skrämde upp på skogspromenaden får vara osagt.
Gran som var grundligt använd av vildsvin och förhoppningsvis något större djur, för de översta skavmärkena var två meter upp...

Senare på dagen såg sonen hemifrån gårdsplanen en grupp med vildsvin, några suggor med drygt en handfull kultingar springa över åkern där vi tidigare hade följt en djurstig... Tur att vi inte mötte dem då!

Vi besökte en lagom liten skogsbäck med lagom fall för lek som jag tänkte att barnen (nu 5 och 8) kunde gå till själv och leka, åtminstone till våren. Men jag måste säga att vildsvinen känns som en riskfaktor. Forsande vatten har ju egenskapen att dränka alla andra ljud, vare sig de av vildsvin eller av lekande barn. Förhoppningsvis hör och känner de vilda djuren barnen snarare än tvärt om. Frågan för dagen får väl vara vad man ska har för förhållningssätt i förhållande till vildsvin? Jag lär mina barn att de ska klättra upp i ett träd. Har någon annan något bättre tips?

Alla djur nöjer sig dock inte med att vara ute. Jag har ju tidigare berättat om mössen i potatiskällaren och hur jag mussäkrade den. Det verkar ha fungerat för nu var det inga gnagspår på potatisen. Men det betyder inte att de små gynnarna är sysslolösa, istället verkar de ha flytta in i bestickslådan inne i huset. Inte för att jag begriper vad de hittar att äta där, men lämnat fullt med små bajskorvar har de gjort i alla fall. Urk. Vi har inte haft med katten så mycket på det senaste pga diverse omständigheter, men nu måste det bli ändring framöver!

tisdag 16 november 2010

Glufsglufs storebror!

Jag har väntat på tillfället och idag infann det sig! Jag fick dock springa uppför Storgatan (med mitt opererade knä) för att komma i kapp den, men vad gör man inte för att kunna presentera Jätten Glufsglufs storbror, stadens största dammsugare!

En kollega som jobbat och bott i Schweiz påpekade att där hade man manuella gatsopare istället. Är inte livet fantastiskt! Här pratas det om klimatförändringar och kommande energikris, men svenska gator måste till varje pris vara rena med minsta möjliga mänskliga insats!

Eller Jacob Bursell på e24 skrev i sin mycket läsvärda krönika Endast en dum ställer de rätta frågorna när han försöker få HUI att med tanke på finanskris, befolkningens ökande belåningsgrad och miljön försöker få Handelns utredningsinstitut att avstå från att elda på julhandeln genom att inte utnämna en "årets julklapp":

Tyvärr måste man dock göra sig stendum för att ifrågasätta det självklara. Det är väl därför som folk med obekväma åsikter kallas aktivister och egologister, medan det oförändrade tillståndets mest högljudda försvarare tycks gå under namnet ekonomer.

Även om HUI:s vd Lena Larsson på ett rent akademiskt plan tycktes förstå mina frågor, så fick jag det förmodat professionella svaret att det inte är institutets sak att lägga värderingar i hur, eller hur mycket, svenskarna konsumerar.
På ett teoretiskt plan har hon väl rätt i det. Men när det gäller den här typen av frågor tycks inte heller någon vilja lägga några värderingar i någonting. Snart är det jul igen, och för 15:e året i rad räknar analytikerna på HUI med nya omsättningsrekord i julhandeln.

Potatis finns ju på ICA, eller?

En retsam kommentar jag fått när jag berättar om mina odlingsprojekt för folk som inte är insatta i Peak Oil-problematiken är att "Varför jobba så mycket när potatis finns på ICA?" Svaret är i första steget "robusthet" eller "resiliens" som det brukar kallas på svengelska. Alltså att bygga in luft i systemet så att inte man drabbas för hårt om systemet en dag brister, helt eller tillfälligt. Systemet som avses i det här fallet är matförsörjningen via affärer.
Här är ett exempel på vad som kan hota matförsörjningen i Sverige: Atl.nu: De lastar potatis till Saudiarbien
Skånes potatisodlarförening exporterar varje år några tusen ton potatis till bland annat Baltikum, Italien och Kanarieöarna. I år dök Saudiarabien upp som en otippad storkund. Affären har diskuterats sedan midsommar, priset till odlaren är 2 kronor per kilo.
- Vi har en order på 800 ton i månaden, om vi kan få ihop potatis, säger Anders Olsson, verksamhetsledare för Skåne potatisodlarförening.
Potatisbranschen bubblar nu av rykten om bristen på potatis i Ryssland och nyhetsbrevet Potato Markets Bulletin skriver i sitt senaste nummer att behovet i dagsläget bara rör sig om toppen av isberget. Många länder, bland annat Holland, lär redan vara i full färd med exporten, men inte förrän i vår visar det sig hur stor den ryska bristen blir. Skörden i Holland och Belgien blir däremot inte så låg som befarat. Av den europeiska arealen återstår bara några procent att skörda. 
Vem tror du kommer att kunna betala bäst för potatisen om det blir oljebrist?

Det finns ingen garanti för att potatisodlarna väljer att sälja till ICAs uppköpare om de får bättre betalt på andra håll. Som t.ex. de som i artikeln säljer svensk potatis till Saudiarabien för bättre betalt än det svenska priser får man förmoda. Vad jag vet finns det inga beredskapslager för mat i Sverige. Den förberedde har ett eget beredskapslager

Det är också läge att börja lära sig hur man gör när man inte måste leva på det man odlar, för faktum är att inte ens med en bra bok kan man göra allting perfekt från början. Man måste prova och lära sig. Om odling, ogräs, sjukdomar, skörd och lagring. Sådant som alla kunde förr, men försvinnande få kan nu.

måndag 15 november 2010

Vi kom undan med blotta förskräckelsen!

Vi har ännu så länge en villa i en förort till Linköping, men vill ut på landet. Villan köptes 2005 (innan jag blivit medveten om Peak Oil) och har fått de nödvändigaste renoveringarna, ny dränering, modern vedpanneanläggning och mögelsäkrad källare. Sedan jag blev medveten om Peak Oil har jag dock känt att marken har börjat bränna under fötterna allt mer. Vi köpte ju när priserna var höga och är högt belånade så jag ville inte riskera att sitta kvar i båten tills den sjönk, känslan av bostadsbubbla har varit stark och faktorerna som hotat att spräcka den har skymtats vid horisonten. Vi har alltid velat bo på landet även om samhället med gångavstånd till skola, affär, buss och kompisar är oerhört praktiskt när barnen är små. Allt som skulle göras färdigt inför försäljningen tog dock tid, ni vet de där sista listerna som aldrig kom upp, de avslutande plattorna mm, och inte minst att röja undan. Vi har ett litet hus och bor två samlare... Fritidshuset med sina odlingar har ju både tagit tid och varit en förutsättning för att vi ska kunna flytta ut grejer. Därför har det tagit tid innan vi kom så långt som att verkligen göra slag i saken. För ett par månader sedan skrev vi dock kontrakt med en mäklare om att sälja huset. Nu är det sålt, handpenningen kom in i förra veckan. Vi ska vara ute senast den 15 februari, så nu letar vi annan bostad för fullt.Antingen att hyra eller om vi hittar gården som känns rätt.

Vi kände dock tydligt av att marknaden inte var så het längre, det kom hela två familjer på visningarna, den ena familjen tyckte dock att tanken på vedpanna var för avlägsen, medan den andra familjen ville ha det. Tyvärr blev det ju ingen budgivning då, så vi sålde för utgångspriset. En tanke jag inte kommer undan är att vi skulle fått x antal hundra tusen mer om vi hade satt ut det redan i våras...

tisdag 9 november 2010

Fröupproret!

Jag var på familjeträff i helgen med bland annat min bror, som till skillnad från mig är tvättäkta norrman, när fröbomben slog igenom på blogghimlen. Detta gjorde att man kunde få en annan syn på eländet.

Återigen visar det sig hur omöjligt det är att anpassa regelverk, styrmedel och kulturer över ett så stort och spretigt område som EU. Det är som med EMU och gemensam centralbanksränta, hur tror någon att det kan vara lagom varmt om man har samma värmesystem men bara en termostat, och den sitter nere i Frankfurt? När vi skulle rösta om EG/EU så framhölls det att subsidiaritetsprincipen skulle göra att beslut fattades så nära medborgarna som möjligt, dvs inte onödigt centralt. Den officiella beskrivningen lyder kan t.ex. hittas på EU-upplysningen.se och lyder:
Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna. 

Jag frågar mig hur det stämmer med regelverks som reglerar hur många träd det får vara på ett bete? Eller varför man över huvud taget ska registrera amatörväxtodlarnas fröer?
Nu hade kanske inte min bror superkoll på läget i Norge vad det gäller fröer, men han påpekade att Norge vill vårda fröer och till och med aktivt bevarar dem genom att frysa ner dem i "framtidslagret" på Svalbard.
Därför dök denna tanke upp, Norge är utanför EG/EU/EMU och antar inte samma regler som vi. De ligger också på en fördelaktig breddgrad för oss vad det gäller fröutbyte. Kanske vore det möjligt för svenska fröfirmor att sätta upp en fröhandel i Norge för svenska kunder? Odla och packa fröer som vanligt, men sälja via en norsk webbsajt? Eventuellt måste de skickas via norge eller packas där, men i alla fall! För att bevara mångfalden så skulle det kanske kunna vara värt det?


Läs fler intressanta, brinnande och tankeväckande inlägg om fröupproret på följande bloggar bland annat

Flute - ännu fler-reaktioner på Jordbruksverkets förslag
Flute - Fler reaktioner på Jordbruksverkets förslag 
Flute - Remissvar till Jordbruksverket
Flute - Jordbruksverket vill utrota ovanliga växtsorter
Cornucopia? - Jordbruksverket vill utrota hundratals ovanliga köksväxter
Cornucopia? - Forum för fröbyte / civil olydnad

måndag 1 november 2010

Lösning på musproblemet?

I helgen fick jag svart på vitt hur illa det var med musproblemet i jordkällaren. Okänt antal möss har kalasat fritt i två veckor. Inte nog med att de har helt eller delvis ätit upp potatisen, de har också bajsat i maten! Syns i bland annat den stora potatisen nere till höger i korgen ("klockan halv sex").


Men jag gjorde en bifångst i gårdens skrymslen och hittade den gamla soptunnan. Eftersom soptunnan var mussäker på den tiden den användes så borde den kunna vara det nu med! Potatisen förvarar jag i plastbackar inuti.



Potatisen var som synes av sorten Asterix som visat sig väldigt bra i år. Jag tog upp en rad potatis som bestod till två tredjedelar av Minerva och en tredjedel Asterix. Av Minerva blev det inte mycket skörd, jag kunde se att det hade funnits max 10 potatisar under varje planta, men nu var det kanske två som inte var ruttna (potatisbladmögel), gröna eller frostskadade medans Asterix-plantorna gav mellan 15 och 25 lagom stora potatisar per planta där det bara var enstaka gröna/frostskadade potatisar som gick bort. Nästa år blir det mer Asterix!

lördag 30 oktober 2010

Bakgrund - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär

En publikation som har följt mig, och som jag ofta återkommer till är "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?" av Hillevi Helmfrid och Andrew Haden. Den skrevs inför en workshop som hölls 2006. I förordet står det:

Denna rapport är en del av ett projekt som syftar till att synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja. Rapporten ska ge en översikt av dagens kunskap om oljetillgången samt oljans betydelse i samhället och de gröna näringarna. Den ska också tydliggöra skillnader i perspektiv och antaganden som inverkar på vår förberedelse inför en kommande knapphet. Rapporten utgör ett underlag till den workshop som genomförs den 24 till 25 april 2006. Syftet med rapporten är att ge deltagarna i workshopen en gemensam grund att stå på. Men den ska förhoppningsvis också provocera och inspirera till diskussioner.
...
Projektet är ett samarbete mellan KSLA (Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien) och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Rapporten har samfinansierats av CUL (Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU) och KSLA.

Första gången jag läste den var det en verkligt omskakande upplevelse, men det var ändå inte nog för att jag skulle uppleva min "Peak Oil Moment". Det var i någon av de seriösare skogs-tidningarna som delar av den fanns publicerade, förmodligen var det före den planerade workshopen. Där fanns stod bland annat om beräkningarna om hur långt skogen och åkern kan räcka när det gäller att producera biobränsle:

Beräkningarna indikerar för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov skulle nära 40% av Sveriges åkermark (1 av 2,6 miljoner hektar) behöva upplåtas för produktion av drivmedel, mark som nu används till livsmedelsproduktion. Annorlunda uttryckt skulle vi behöva återta den ca 1,1 miljon hektar åkermark som lagts ner sedan toppåret 1927 (Sveriges Nationalatlas Jordbruket).18 Detta skulle dock minska arealen skog med motsvarande yta, och fortfarande bara räcka för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov.


Jag minns hur revolutionerande dessa uppgifter var för mig, blotta tanken på denna fantastiska omställning som skulle behövas. Då låg mitt fokus ännu på koldioxidproblematiken, att vi skulle ha flera skäl till oro hade jag då inte ännu tagit in. Själva publikationen innehåller en bra och ganska objektiv genomgång av olika aspekter och åsikter om oljetoppens troliga tidpunkt och effekt, men det tror jag inte fanns med i tidningsartikeln. Den lämnar också läsaren helt ensam med frågan att sovra bland källorna, vilket kan vara svårt om det är ett nytt ämne för läsaren.

När det gäller uppskattningarna om hur skogen skulle räcka för att täcka sitt eget drivmedelsbehov så ser det lite ljusare ut. Eller kanske inte.

Uppskattningen visar att det skulle räcka med ca 3,7% av den svenska skogsarealen för att göra skogssektorn självförsörjande med drivmedel (från skog till grind). Här ska man dock tillägga att drivmedelsbehovet för transporten av skogsprodukterna när de lämnar sågverk och pappersbruk inte är medräknat. Denna analys är alltså inte lika komplett som den för livsmedelssystemtet, vilken sträcker sig ända fram till konsumentledet. Likaså saknas i det här fallet energiåtgången för att bygga, underhålla och driva de anläggningar som omvandlar skogsråvaran till DME respektive etanol, och energiåtgången för transport och lagring etc. före och efter konverteringen. Ska hela processen drivas med eget bränsle blir arealbehovet större.

Eftersom skogen har en omloppstid på ca 100 år utslaget på hela landet så förstår ju var och en att det inte blir så bra om man tar ut mer än 1 procent om året...

Om man då skalar upp beräkningarna för att gälla hela landets drivmedelskonsumtion så blir siffrorna helt galna, det var då jag insåg Göran Perssons Oljekommissions totala orimlighet:

Uppskattningen visar att 6,3 miljoner hektar skulle behövas för att framställa ersättning till dagens svenska konsumtion av diesel och bensin med drivmedel från åkern. Även om arealbehovet i absoluta tal är mindre på åkern än i skogen (15,1 miljoner hektar) så betyder 6,3 miljoner hektar nästan dubbelt så mycket åker som odlades under toppåret 1927 (3,7 miljoner hektar), vilket visar att detta alternativ står utom all realism.
Låter vi istället skogen stå för hela drivmedelsproduktionen skulle nästan 80% av de årliga avverkningarna åtgå till drivmedelsproduktion, om vi vill ersätta hela dagens svenska drivmedelskonsumtion med DME och etanol från skogen, med känd teknik. I ett sådant scenario blir det inte mycket skog kvar för att täcka vårt behov av uppvärmning, papper och byggnadsmaterial vilket 99% av skogsråvaran idag används till.


Förklaringen till det stora arealbehovet för framställning av drivmedel från åkermark är att vi här försöker ersätta ett bränsle som producerats under geologisk tid och under mycket speciella omständigheter (högt tryck och temperatur) med bränslen som ska produceras på kort tid och direkt ur de glesa primära energikällorna.
Slutklämmen är besk medicin för de som tror att biobränslen lätt ska kunna ersätta de fossila.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att oavsett metodologiska osäkerheter innebär ett skifte från olja till biomassa en mycket stor utmaning. Även våra beräkningar ovan, som inte fullt ut tar hänsyn till indirekta resursflöden och kvalitetsaspekter hos energibärarna, pekar på att vi står inför allvarlig konkurrens om markresursen. Vi kom fram till att 80% av den årliga avverkningen skulle åtgå om vi skulle ersätta alla fossila drivmedel med drivmedel från skogen. Tar vi med emergianalysens hjälp med de indirekta flödena (energiåtgång för att
framställa insatsvaror i alla led bakåt i kedjan) blir arealbehovet minst tre gånger större (Doherty et al. 2002). Ur ett emergiperspektiv skulle det alltså åtgå mer än dubbelt så mycket skog som det avverkas idag i Sverige, för att täcka råvarubehovet till dagens drivmedelskonsumtion. För att kunna täcka den totala oljeimporten med skogsråvara skulle vi behöva trefaldiga vår skogsareal och då kvarstår fortfarande att täcka de behov som vi idag använder skogen till (ved, timmer och papper) (Doherty et al. 2002, SCB 2005).

Detta är ett annat sätt att formulera det som Cornucopia bland annat skriver om idag i inlägget "En uppskattning av bilismen år 2030":

IEA har gjort uttalanden om att 10% av dagens oljebehov kan ersättas av biobränslen. Som ett skogrikt och glest befolkat land kan antagligen Sverige prestera bättre än så.
Nästa intressanta kapitel i publikationen är två vitt skiljda framtidsvisioner som målats ut i detalj, för att tjäna som diskussionsunderlag till workshopen, de är mycket tankeväckande och har döpts till "Högenergisamhället" respektive "Lågenergisamhället". Dessa får jag komma tillbaka till i nästa inlägg till.

torsdag 28 oktober 2010

Energislöseri

Om man tar på sig sin kritiska blick så ser man exempel på vårt fantastiska energislöseri överallt omkring oss. Jag är speciellt fascinerad av de komplexa system som vi bygger upp och sedan ska underhålla. Utan att ha några beräkningar på det så är mitt intryck att underhållsjobbet är större än uppbyggnadsjobbet, och därtill betydligt mycket mer osexigt. Vem vill till exempel rätta buggar när man istället kan göra ny häftig funktionalitet?

Här ett litet exempel från Linköping.


I ena änden av min korta promenad mellan busshållplats och jobb har vi detta, nyanläggning av uppvärmingsslingor som ska hålla gatorna snö och isfria i vinter,

I andra änden har vi detta:



Reparation av likadana värmeslingor. Lägg märket till plattorna, de är rejäla tillskurna stenplattor istället för de vanliga i betong. Man kan väl anta att de antingen är svenska och därmed framställda med hjälp av specialiserade och energikrävande maskiner. Eller så är de importerade från Kina eller motsvarande land och är framställda under undermåliga arbetsvillkor och obefintlig miljöhänsyn.

Man ser dagligen exempel på människans framfart, att vilja göra om hela vår omgivning till ett vardagsrum, välstädat och tillrättalagt. Inga farliga eller äckliga djur får störa vår idyll eller inkräkta på vårt livutrymme. Det enda som räknas är vi och våra behov för stunden. Alla andra övervägande skjuts undan och lämnas åt någon annan att ta ansvar för. Jasså, familjen vill åka till Thailand? Vaddå klimatförändring?

måndag 25 oktober 2010

Musfri potatisförvaring måste ordnas

I år blir det för första gången så mycket potatis att det är lönt att förvara i en jordkällare.Därför har det funnits med bland årets mål att fixa till en jordkällare. På gården där vi hyr finns det två jordkällare, ingen av dem har använts på åtminstone 15 år, sannolikt mycket längre. Dock har även detta som allt annat känns det som, fått stryka på foten i år då knäskadan och andra projekt förbrukat mer tid än jag uppskattade dem till.

Förra helgen erbjöd sig mina svärföräldrar att åka ut och plocka upp den potatis som jag inte heller har hunnit plocka upp. Så då iordningställde jag den ena jordkällaren nödtorftigt så att det åtminstone gick att ställa in potatisen där och stänga dörren. Nu i helgen var min sambo där och hämtade hem potatis för att äta och då kunde vi konstatera att det fanns andra innevånare i källaren också. I översta lagret av potatis var det gott om musgnag. Vissa potatisar hade tydligen varit godare än andra. Så går det när det inga katter finns på gården!

Musgnag på Asterix-potatis

Så frågan är vad man gör nu? Hur mussäkrar man potatis i en jordkällare där det finns möss?

torsdag 21 oktober 2010

Vem har hindrat industrin att gå före?

I SvD kan man idag läsa en debattartikel med titeln Industrin nyckel till klimatomställning, Den börjar redan i ingressen med att peka ut riktningen:

Det räcker inte med förhandlingar om hur bördorna ska fördelas när det gäller klimatåtgärder. Istället måste industrin vara motorn, och ges möjligheter att våga satsa på ett teknikskifte som leder bort från beroendet av fossila bränslen.

Som om det är någon som har hindrat dem? Det finns väl alltid möjlighet för dem som vill gå före! Men sedan framkommer det i artikeln att det helt enkelt handlar om att man ska sätta ett pris på utsläpp, ett ökande pris där alla parter vet vilka regler som ska gälla framöver. Det är väl gott tänkt, däremot har artikelförfattarna tänkt att drivkraften ska vara:

Grundbulten i hela systemet är ett teknikneutralt koldioxidpris. Priset måste vara tillräckligt högt för att göra det ekonomiskt lönsamt att satsa på ny teknik.

Här är pudelns kärna, det är här resonemanget brister. Saken är ju den att för att kunna investera för att göra  förändringar så behövs framtida vinster. Men när energikonsumtionen minskar, vilket måste bli fallet för att även koldioxidutsläppen ska minska, så kommer världen att få vänja sig vid att leva utan ekonomisk tillväxt. Detta kommer i sin tur att leda till ökande arbetslöshet mm. Vilka är då de politiker som kommer att hålla fast vid den inslagna vägen?  Alla kommer som vanligt att säga att någon annan ska ta ansvaret för vi kan inte just nu för  då får vi massarbetslöshet och elände.

Ja, jag är pessimistisk. Men man får väl se det som ett försök att ta fram det goda och altruistiska i människan.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...