För er som inte vet vem Kalle på Hälla är, så är det min sambos farfar, född 1903, död 2009. Det har varit fantastiskt att känna en sådan människa, både för den fantastiska människa han var, men också för det perspektiv som så långt liv kan ge.
Det fanns gott om gårdfarihandlare förr. En tant hette Augusta och jag brukade hjälpa henne att bära hennes saker ute på Askö. Ibland kunde jag få en helt 2 krona. Hon kom från Stenbrovad och var sina stora paket på ryggen. Augusta sålde allt möjligt, mest kläder och tyger. Det kom även ryska "sågfilare". De hade med sig en ställning som de använde för slipning och filning. Tattargängen gick mest och tiggde. Man tog emot dem med blandade känslor.
Jag såg en hel del fattiga människor som for illa. Det fanns gott om backstugusittare. Pappa brukade gå till fattigstugan och titta till dem. Det var inte så rart de hade det och de klagade jämt när man kom dit. Sven och Anna hette några som bodde där. När Karin och jag flyttade till Hällen tog vi hand om två tanter i Sjösäter. I 13 år var den ena systern sängliggandes. De fick 28 kronor i kvartalet i pension och hade mycket svårt att klara sig. Under många år försökte vi hjälpa dom att få telefon och tillslut drog telefonbolaget ut en ledning.
De flesta kalas var kring skördetiden. Det tyckte vi var roligt som barn. Annars umgicks ju grannarna endel. Då bjöds det alltid på fika. När pappa fyllde 50 år var det stort kalas. Då fick han en käpp med silverkrycka. Käppen fick han användning av eftersom han blev över 80 år. På julen hade vi inte så mycket bjudningar medans julgransrystningar var det mera av. Ende vart int bjudna och då blev man lite snopen.
Jag minns Israelsson. Han var hjäplärare på olika skolor. Han hade sammanväxta bern och fick krypa fram. Han bodde på Horsö och dock 1914.
Till skolan var det en halvtimme att gå. På vintern använde vi skridskor och spark. Sparken kom på 10-talet och hade medar av trä. De gick fort men man kunde ju inte svänga. Vi hade också cyklar hemma. Ibland var de hela men ofta var de trasiga. Vi var ett 50-tal barn i kolan på Askö. Jag gick varannan dag och när sexan var slut fick jag gå i två månader fortsättningsskola. Min fröken hette Anna Lövgren och vi fick ofta känna på rottingen. När vi skulle svara fick vi stå vid bänken. På somrarna badade vi på frukostrasten pch på vintern åkte vi skridskor. Examen var högtidligt. Prästen Brilioth kom alltid till förhören. Han kunde rista om pojkarna om de hackade för mycket. Ibland var mina föräldrar med på examen. Jag tyckte inte skolan var så värst rolig.
Vi var 47 som konfirmerades. När vi läste åkte vi varje vecka med båt till Lilla Kalvö och gick resten av vägen. Jag fick min första kostym till konfirmationen. Efter konfirmationen ansågs man som vuxen. Då var det dags att arbeta mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar