torsdag 31 december 2009

Kognitiv dissonans

De flesta av oss känner att något är fel.
Att det inte kan vara rätt när alla politiker pratar om klimatförändringarna och hur allvarliga de riskerar att bli men att ändå inget görs. Att alla talar om att vi måste minska utsläppen av koldioxid men att vi ändå fortsätter att köra bil, flyga och äta kött i onödiga mängder och exotisk frukt från hela världen.
Vi förstår ju att det är fel när vår livsstil skulle kräva flera jordklots uthålliga produktion för att uppehålla, men vi har ju bara ett!
Vi känner väl alla att det är fel när vi köper elektronik som är så billig så att vi inte förstår hur det är möjligt att både producera och frakta grejerna från andra sidan jorden och ändå görs det vinst på det priset! Skänker vi det den allra minsta eftertanke så vet vi ju att det beror på rovdrift av både människor och miljö, men ändå fortsätter vi att konsumera!
Om vi tänker efter så förstår vi ju att det inte kan leva hur många människor som helst på denna jord, kan inte finnas bilar till alla, alla kan inte ha hushållsnära tjänster och vara civilingenjörer, men ändå hävdas det att ekonomisk tillväxt för evigt är inte bara möjligt utan också ett krav för att vi ska kunna värna miljön!?

Varför är det så här då? Att vi vet att det är fel, men att vi ändå fortsätter? Jag tror att svaret kan beskrivas med begreppet kognitiv dissonans. Wikipedia beskriver begreppet såhär:
"kognitiv dissonans uppstår då olika kognitioner (tankar), står i konflikt mot varandra, exempelvis då vi agerar på ett sätt som inte stämmer överens med våra värderingar, eller då vi tvingas välja mellan två lika goda eller dåliga alternativ"

Man kan hantera kognitiv dissonans på främst två sätt:
  1. antingen genom att ändra sina åsikter, uppfattningar och beteenden
  2. eller genom att rättfärdiga sina åsikter, uppfattningar och beteenden
Eftersom det för det mesta är jobbigare att ändra sina beteenden och ta konsekvenserna av det man vet, så väljer flertalet att skjuta problemen och de motstridiga signalerna ifrån sig för att kunna fortsätta att leva sina bekväma liv utan att behöva tänka på vad det leder till i förlängningen.

Hur gör du?

onsdag 30 december 2009

Ny chans för min Grålle

Min Grålle lider ju av diverse ålderskrämpor där bl.a. förgasare och föredelardosa har problem. Därför blev jag väldigt glad när jag i Grålle-klubbens tidning hittade en kurs i renovering av just dessa. Jag anmälde mig på stört! En liten nackdel är dock att det är i värmland i mitten av februari, det känns lite i längsta laget att åka dit och tillbaka över dagen, åtminstone om det är vinterväglag. Men som det känns nu så är det väl troligt. Någon som har ett bra tips på övernattning nära Munkfors?

Nu väntar jag bara på lite mindre kyla så att jag kan skruva bort nämda delar på min Grålle så jag kan ta dem med mig till kursen. Det lockar inte att hålla på med 10 grader kallt järn, jag vet hur det är, man börjar med handskarna på, men snart åker de av för att man blir för fumlig... Kallt järn är så väldigt.... kallt!

onsdag 23 december 2009

Vad tror försvarsmakten om Peak Oil?

Med anledning av Cornucopias och Wiseman's Wisdoms inlägg om Sveriges försvar och Peak Oil passar jag på med en stickreplik. Hittade för några år sedan ett inlägg i Unt, "Dags att agera mot stundande oljekris" signerad av Bo Pellnäs. Inlägget är datera redan augusti 2004 vilket visar stor framsynthet av skribenten.

Artikeln är full av underbara liknelser, den här illustrerar verkligen vad det är frågan om:

"Upplyst till fest, som en gång Titanic, stävar västvärlden med full fart mot oljekrisens förrädiska isberg, som väntar strax bortom horisonten. Ombord i salongerna ljuder fortfarande konsumtionssamhällets förföriska valser och vi svävar fortfarande bekymmerslöst runt till deras toner."

Bo Pellnäs har fattat vad det handlar om. Det är inte att kunna köra våra bilar för att storhandla som är det stora problemet, utan:

"Prismekanismen kommer hårdhänt att reglera förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Men effekten på västvärldens ekonomi kommer att bli kännbar, för att inte säga allvarlig, eftersom omställningen till andra energikällor då måste ske i en krissituation och i stor hast."

Han gör också en säkerhetspolitisk analys och konstaterar:

"Säkerhetspolitiskt har USA dragit erforderliga slutsatser. Ockupationen av Irak följde logiskt av behovet att militärt stärka den amerikanska närvaron i Mellanöstern. Den i dagarna aviserade urdragningen av amerikanska förband från Europa och Asien har länge varit förutsägbar och understryker den ökade vikt USA tillmäter Mellanöstern.

Man kan notera att det tycks vara politiskt lättare i USA att motivera militära aktioner för att säkra tillgången på olja än åtgärder för att minska oljeförbrukningen. Sparåtgärder är förstås inget som valstrateger förordar vare sig i USA eller i Europa. Inte heller i Sverige."

Den store fredsfursten Obama kan nog få det svårt att leva upp till den bild han har skapat åt sig när energin tryter på hemmaplan. Då kommer ropen att höjas för att helt enkelt "ta" en oljeproducent. Kommer han att kunna stå emot då? Det går säkert att måla upp det tilltänkta målet som ett terroristhot.

Vad det gäller den politiska situationen i Sverige för att kunna förebygga följderna av Peak Oil gör Bo Pellnäs följande iakttagelse:

"Man skall förstås inte utesluta att en allvarlig energikris faktiskt kan bli det som förmår bryta nuvarande blockbildning i svensk politik, men det är tyvärr sannolikt att våra folkvalda inte förmår att agera förrän krisen blir fullt utvecklad. Det borde dock rimligen finnas tillräcklig samsyn inom och mellan partierna om ekonomin och samhällsutvecklingen i stort för att medge ett tidigt beslut i samförstånd."

Jag tror inte att det bara är exportlands problematiken som kommer att begränsa oljetillgången på den öppna marknaden, utan inte minst säkerhetspolitiska överväganden hos exportländerna. Man kommer av lätt insedda skäl att hellre vilja exportera till ett land som har stor militärmakt och inflytelserika allierade än till ett litet alliansfritt och obetydligt land som Sverige.

Vi måste kunna klara oss på eget bevåg. Besparingspotentialen är enorm, fotosyntesens tillskott är ovanligt stort per kapita och älvarna ger oss el. Vi har alla förutsättningar att klara oss bra, bara vi släpper tillväxt- och konsumtionsförbannelsen och börjar se till våra reella behov.

Bo Pellnäs avslutar med ord som är värda att ta med sig:

"På bryggan har styrmannen redan information om de oroande vatten som väntar föröver. Det är hög tid att kaptenen lämnar danssalongerna, tar befälet och lägger om kursen.

Vi färdas visserligen i det vackraste välfärdsfartyg som någonsin korsat oceanerna. Men skrovet är tunt, förfärande tunt och alls inte byggt för att tåla hårdare törnar.

Den kris som står för dörren blir global. Att helt skydda sig blir omöjligt. Men mycket kan göras av egen kraft för att förbättra vårt läge. Låt oss göra det. Nu. I morgon är det för sent.

Bo Pellnäs

Överste av första graden"

måndag 21 december 2009

Ernst Kleins dåliga miljöråd

Ernst Klein varnar i Corren den 19 december för dåliga miljöråd. Hans första måltavla är kärnkraftsmotståndet vilket jag inte hade tänkt ta upp idag. Men sedan sågar han råden att äta mindre kött och importerade grönsaker. Själv tycker jag att Ernst Klein visar exempel på gammaldags enögdhet. Han vägrar helt enkelt att ta in hela bilden, varesig det är medvetet eller omedvetet så klingar det falskt!

"Nu kommer allt högljuddare krav på att vi ska sluta äta kött, dricka mjölk och äta ost. Korna är fruktansvärda utsläppare av växthusgaser och det går åt enorma mängder vatten för att producera den mat de ger oss. Men hur skulle det svenska landskapet se ut om vi inte hade kor som betade där eller åt av gräset eller andra foderväxter som bönderna odlar? Vill vi verkligen att det svenska landskapet helt och hållet ska förvandlas till granplantager?"

I dagens läge innebär köttindustrin i sverige att mat till dem odlas på prima åkermark samt proteintillskott importeras i första hand som soja från Brasilien. Detta är dubbelt negativt. Sojan odlas på skövlad regnskogsmark, med mycket bekämpningsmedel och under tveksamma arbetsvillkor, samt att den svenska odlingen uppenbarligen tar jordbruksproduktion från matproduktionen, vare sig man vill att den ska mätta de hungriga eller ge utrymme för mer ekologisk odling. De gamla betesmarkerna som användes förr är sedan länge igenvuxna eller förvandlade till de förhatliga granplanteringarna. Vill man värna svenskt öppet landskap så ska man köpa naturbeteskött i första hand.

"På många håll i världen innebär köttproduktionen svåra påfrestningar på landskap och naturresurser förutom att själva produktionsmetoderna innebär alltför stora bidrag till utsläppen av växthusgaser."

"Men det som är goda råd i stora delar av världen är inte nödvändigtvis lika goda råd i Sverige. Vi behöver våra kor som landskapsvårdare och kan därför med gott samvete fortsätta att äta kött och dricka mjölk. Kraven på närproducerad mat är inte heller alltid realistiska eller rimliga. För många fattiga länder har möjligheten att exportera frukt och grönsaker till Europa inneburit de första stegen mot ekonomisk utveckling."

Som argumenterats ovan så medför inte svenska kor särskilt mycket landskapsvård, därtill är fodret alltför magert. Moderna mjölkkor är fullfjädrade produktionsmaskiner som kräver högvärdigt bränsle och då duger inte magra betesmarker. Att tro något annat är landsbygdsromatik av omodernt snitt som inte motsvaras av verkligheten.

"Och i ett kallt och mörkt land som Sverige skulle vintermånadernas utbud av frukt och grönt bli närmast obefintligt. Jag är så gammal att jag minns hur det var förr i tiden innan importen växt till de väldiga mängder som gäller i dag. Jag minns hur min mamma i mitten på sommaren beställde årets första tomater från NK-livs. I de vanliga handelsträdgårdarna dröjde det fortfarande mer än en månad innan tomaterna mognat och sedan var säsongen slut nästan innan den börjat."

Och slutligen verkar Ernst Klein tycka att det är någon sorts mänsklig rättighet att vi här uppe i norr lägger så oproportionerligt mycket energi på mat, så att vi kan äta färska grönsaker från hela världen året om. Den tomatodling han minns från sin ungdom är passerad sedan länge och modern växthusodling kan producera grönsaker betydligt större del av året utan att för den sakens skull bli miljövärstingar. Det är inte rimligt att vi importerar stora mängder ömtåliga grönsaker där stora delar inte ens äts utan slängs dessförinnan...

Min ståndpunkt är att vi bör äta mindre kött för att minska vårt ekologiska fotavtryck på jorden. Dessutom bör vi välja kött från mindre intensiv uppfödning, som verkligen kan hålla landskapet öppet och samtidigt främja kvaliteten på djurens liv.

fredag 18 december 2009

Det svåra i att föra ut Peak Oil till allmänheten

Läste idag en insiktsfull insändare i tidningen ATL som är en branschtidning för lantbruket. Insändarskribenten måste ta sig igenom flera lager av okunnighet för att komma fram till sin huvudpunkt, nämligen:
"Vi står kanske inför vår största utmaning någonsin och jordbruket har huvudrollen!"

Och de förklaringsnivåer som man måste igenom är åtminstone:
"Vår civilisation förutsätter tillväxt. Tillväxt kräver billig energi. Oljan har del i nästan allt det vi dagligen rör oss med, till exempel transporter, emballage och kemprodukter. Och mat. Som bonde är jag stolt över att kunna odla mat. Men jag kan lika gärna säga att jag gör mat av olja! Utan tillgång på olja skulle jag endast producera en bråkdel av det jag gör idag."

Därefter kommenterar insändarskribenten IEA's rapport World Energy Outlook 2008 där man för första gången gjorde en studie av de 800 största oljefälten och kom fram till att läget var allvarligare än man tidigare insett. Poängen att man hittar mindre olja än vad som förbrukas varje år förs också fram. Fatih Birols utspel i the Independent tas upp, skribentens ord om detta är:
"Minskningstakten (av oljeproduktionen, min anm.) är högre och oljeindustrin förmår inte att parera - vi har inte olja så att det räcker till en hög-konjunktur, och världens regeringar verkar inte förstå hur allvarligt läget är."

Skribenten påpekar att många bedömmare anger tidpunkt för oljetoppen till juli 2008. Att vi för tillfället verkar befinna oss på en platå i oljeproduktionen men att den kan förväntas börja minska om några år.

Om alternativen till olja säger skribenten så här:
"Oljan är som en gudagåva till mänskligheten. 150 miljoner års koncentrerad solenergi. Att använda som vi vill. Oljan är oöverträffad vad gäller energiinnehåll och energinetto. Därför är det så svårt att hitta alternativ"

Och för att kontra motargumentet som man ofta får höra, nämligen "jag har hört sedan xx-talet att oljan ska ta slut inom yy år, men det produceras ju mer än någonsin" förklarar skribenten att:
"Oljetoppen handlar inte om att oljan tar slut. Peak Oil handlar om de konsekvenser som en otillräcklig oljeförsörjning innebär. Klarar våra finansiella system en negativ tillväxt? Vad händer med global handel? Klarar jordbruket att förse alla med mat?"

Vilket alltså leder till skribentens slutkläm:
"Vi står kanske inför vår största utmaning någonsin och jordbruket har huvudrollen!"

De förklaringssteg man oftas måste igenom för en person som aldrig tänkt i dessa sammanhang är alltså:
  • Vårt samhällssystems beroende av tillväxt.
  • Tillväxtens beroende av billiga och alltmer flödande resurser, energi, råvaror och människor
  • Att oljan är ändlig är oftast ett ganska enkelt steg, de flesta är ju medvetna om det... Någon gång kommer alltså toppen att infalla. När den infaller/har infallit går ju bara att konstatera i efterhand, men argumentet att vi hittar mycket mindre än vi förbrukar och har så gjort i många år brukar vara någorlunda framgångsrikt.
  • Hur svårt det är för alternativa energikällor, i tillräcklig mängd och acceptabelt pris är ofta det som är svårast att få någon att förstå. Att det finns tekniker som verkar lovande är det ingen som ifrågasätter, men de ska få tillräckligt flöde och lågt pris samt inte förstöra miljön på kuppen. Särskilt biobränslen är något som många sätter hopp till, men som kanske har de tydligaste begränsningarna. Många nöjer sig med att konstatera att "när oljan blir dyr så kommer alternativen att bli lönsamma" utan att inse att vår tillgängliga energi kommer att minska och energinettot på alternativet sämre än för oljan. Denna oförmåga att se begränsningarna och planera för dem anser jag är den springande punkten i hur vårt samhälle hanterar oljetoppens konsekvenser.
  • Slutligen kommer man då till vad man ska göra åt saken. Det som i alla fall jag skulle vilja ha ägnat hela samtalet om. Har kan förvisso åsikterna skilja sig åt, men jag anser att de främst ska hantera våra basala behov, mat och värme. Transport är den sista men inte oviktiga punkten att hantera. Eller som det brukar heta i debattsamanhang: Bilen, biffen och bostaden. De råkar vara de stora energikonsumenterna i vårt liv, och det är maten som är den största.
Har man kommit så här långt kan man ju anträda den kretiva diskussionen om vad vi ska göra. Det är något jag tidigare diskuterat här på bloggen, till exempel i inlägget "Åtgärder inför Peak Oil". Jag kommer i framtida upplägg att ta upp den mer personliga approachen.

torsdag 17 december 2009

Hur står det till med konjunkturen?

Många pratar om att konjunkturen är påväg att vända uppåt. I det aktuella nyhetsflödet kan man läsa att arbetslösheten minskar, handeln justerar upp sina prognoser och riksbanken höjer inte räntan trots att de bedömmer att konjunkturen förbättras och inflationen stiger. Jag undrar hur stabil den prognosen är egentligen. I SvD kan man läsa att företagens skulder hos Kronofogden ökar lavinartat. Man anar att det kommer att ge fler arbetslösa med en viss eftersläpning. Och när världskonjunkturen signalerar vändning så kommer oljepriset att öka igen i takt med att förbrukningen ökar.

Hur går det då med konjunkturen?

tisdag 15 december 2009

Om Transition-rörelsen i SvD

Idag har Svd en artikel om Transition-rörelsen, ska bli intressant att se hur den mottas i dessa klimatmötesfokuserade dagar.


"Transitionrörelsen medverkar i den alternativa konferensen Klimaforum09 som pågår samtidigt med klimatkonferensen i Köpenhamn. Den har sitt ursprung och centrum i sydvästra England och har på kort tid spridits till hundratals orter runt om i världen. Kanske beror intresset på att man är försiktig med undergångsscenarier och hellre trycker på att alla kan göra någonting när samhället nu måste genomgå en omställning – transition – för att minska resursslöseriet.

Omställningen handlar om ökad självförsörjning. Fler måste göra som Michelle Obama som lät anlägga en täppa i Vita husets trädgård och därmed anknöt till initiativet från en tidigare presidenthustru; under andra världskriget uppmuntrade Eleanor Roosevelt till så kallade victory gardens. De kom att stå för nära hälften av USA:s och Englands grönsaksproduktion. På det viset blev samhället bättre på att klara krisen."

"– Politiker är så fast i dogmen om ständig tillväxt att besluten alltid framstår som motsägelsefulla. Det kan gälla Labourregeringen i England som säger sig satsa på miljöomställning och samtidigt tar beslut om att bygga en ny startbana på Heathrow, ­eller i Sverige, där ni fortsätter att bygga motorvägar som om inget hade hänt, säger Ben Brangwyn."


"Är inte allt detta enbart idéer som välbärgad vit medelklass har tid att ägna sig åt?

Den indiska klimatforskaren och miljödebattören Vandana Shiva, som träffat Transitionrörelsen under alternativkonferensen i Köpenhamn, tillbakavisar bestämt den åsikten.

– Ni måste minska exploatering av de fattiga länderna. I dag används vårt vatten till att odla grönsaker som flygs till norr. Samtidigt räcker inte vattnet till för våra bönder. Om ni blir mer självförsörjande på sådant som är möjligt att odla i norr och därmed minskar ert ekologiska fotavtryck innebär det verklig solidaritet med oss, säger hon."


En mycket bra artikel, läs den!

lördag 12 december 2009

"Biobränslet kan räcka till jordens hela energibehov"

I en artikel i fredagens ATL med rubriken "Biobränsle till allas energibehov" hävdas det att:

"Om 40 år kan vi producera två gånger mer biobränsle än jordens hela energibehov idag, enligt forskare på SLU som gjort en sammanställning av forskningsläget"

"2007 förbrukade jorden omkring 470 Exajoule (Exajoule (EJ) är en energienhet, se faktaruta) energi per år. Men jorden skulle kunna producera över 1 500 EJ av biomassa till 2050, om vi planterar skog på avskogade områden. Det visar en studie från SLU som organisationen World Bioenergy Association (WBA) har beställt inför klimatmötet i Köpenhamn."

"Användningen av bioenergi har under 40 år ökat i små steg från cirka 25 EJ till ungefär 50 EJ i dag."

"För att vi ska kunna öka uttaget till 1 500 EJ behöver vi plantera skog på mycket stora områden som i dag är avskogade.
- Det är framför allt savanner och andra stora gräsområden i Sydamerika, Afrika och Asien som kan användas. I till exempel Kina finns mycket stora områden som tidigare varit skog."

För det första verkar siffrorna för världens energiproduktion betydligt större än jag hittar på andra ställen. Wikipedia hävdar till exempel att bioenergi endast bidrar med 0,2%
och eftersom jag kan min procenträkning så får jag det till 0,94 EJ istället för 50.

Efter att ha läst artikeln är jag bara full med frågor:
  • Har de räknat på rå energi eller har de räknat med EROEI för att omvandla biobränslet till för oss användbara energibärare?
  • Har de uppskattat ifall andra nödvändiga resurser finns i tillräcklig mängd, ex vatten, konstgödning, mm?
  • Har de funderat över den biologiska undanträngningseffekt som skulle bli följden av att intensivodla på idag icke utnyttjade marker?
  • Sist men inte minst saknar jag referenser till denna "golden bullet"
Dessutom används ju fossila kolväten till så mycket annat än energi. Fossilgas t.ex. är ju en avgörande komponent i konstgödsel av N-typ (kväve).

Jag undrar hur forskarna har kommit runt detta enkla påpekande av Flute:

"Grundproblemet vad gäller biobränslen är att man inte kan få ut mer energi än vad som produceras av växternas fotosyntes. Detta gör att det inte finns någon fysisk möjlighet att ersätta mer än några procent av vår oljeförbrukning med biobränslen."

Efter lite eget surfande hittar jag dock ursprungsrapporten, nu ska jag läsa den och se om den besvarar mina frågor.

onsdag 9 december 2009

Kritik mot Politometern

Jag anmälde min blogg till politometern efter att ha fått tipset hos Cornucopia? men det hade jag inte mycket för. Trots att det har gått nästan en vecka så har min blogg ännu inte indexerats. Men om jag försöker anmäla den igen så får man meddelandet att den redan är anmäld. Jag provade att söka efter diverse vanligt förekommande sökord på min blogg men kammar noll. Listar alla Mp-bloggar men där är jag inte med. Listar alla bloggar, sorterar alfabetiskt, men så fort jag bläddrar till nästa sida (y är ju rätt långt bak i alfabetet) så har sorteringen raskt ändrats till antal blogginlägg istället... Det verkar inte som om det har testats ordentligt! ;-)

Och dessutom hittar jag inga kontaktuppgifter! Att skriva på upphovskvinnans blogg lockar föga...

tisdag 8 december 2009

Ingen gård den här gången heller

Jaha, det vart ingen gård den här gången heller. Tvärt emot vad mäklaren försäkrade så blev det ingen ytterligare budgivning efter att startbuden hade lagts. Säljarna valde att godta den budgivare som hade lagt det högsta inledande budet. Vi hade lagt det näst högsta budet. Surt.

fredag 4 december 2009

Hemvister på nätet för Peak Oil-intresserade

Jag tänkte göra en liten genomgång av de i mitt tycke bästa sajterna på nätet för den Peak Oil-intresserade. Kom gärna med fler tips!

Diskussionsforum
OljeSnack: http://forum.oljepris.se/
Detta var det första forumet som jag hittade när jag själv blev medveten om Peak Oil, forumet var alldeles nystartat då under slutet av 2008. I början handlade diskussionerna mycket om det då snabbt stigande oljepriset. Det var mycket prat i media om oljepriset och dess orsaker vilket också återspeglade sig i forumdiskussionerna.
Numera är inte priset lika intressant att följa från dag till dag, utan diskussionerna handlar mer om allmän omvärldsbevakning med avseende på Peak Oil utifrån vår svenska horisont, med inslag av personliga betraktelser, vad man gör för att förbereda sig på ett personligt plan inför effekterna mm. Här finns också länkar till andra bra, men främst engelskspråkiga Peak Oil-sajter.
På huvudsidan till forumet, som heter OljePris http://oljepris.se återfinns dagsfärska nyheter som relaterar till olja, samt länkar till några rapporter och intervjuer som sajtens upphovsman Marcus Hjelm uppdaterar. Där finns också live-grafer av oljepriset.

Oljegruppen Stockholm: http://www.meetup.com/oljegruppen/
Denna grupp är äldre och startade redan i slutet av 2004. Diskussionerna är ofta inte lika livaktiga här men de som skriver har ofta djupa kunskaper i relevanta ämnen. Gruppens organisatör är Oscar Kjellberg som är bankekonom på JAK. Man har också träffar en gång i månaden där man träffas på någon restaurang och diskuterar något aktuellt ämne.

Transition Sverige, svenska byar och städer ställer om: http://transitionsweden.ning.com/
Detta är en sajt som har lämnat själva oljetoppen bakom sig och istället arbetar för framtiden. Som underavdelningar finns olika lokala initiativ att starta en omställning med Rob Hopkins Transitionrörelse från England som modell. Här hittar man praktiska initiativ som att Trasition Alingsås har köpt en koloniträdgård för att börja lära sig odla och träffas mm mm.

Effektbloggen: http://www.effektmagasin.se/
Detta är nät- och diskussionsdelen av Effekt Magasin som är en nystartad papperstidning. Den är tillväxtkritisk, klimat- och Peak Oil-medveten.

Ecoprofile: http://www.ecoprofile.se/
"Nättidning och mötesplats för grön omställning" enligt egen utsago.

Änggärdets ekoenhet: http://ekoenhet.ning.com/
Den här sidan skulle väl i princip kunna platsa under Transition Sverige ovan, men jag har för mig att den tillkom innan Transition Sverige vilket kanske är förklaringen. Änggärdet är en liten gård som 6 personer/familjer har köpt tillsammans för att starta en ekoby i form av en bostadsrättsförening.

Bloggar
Livet efter oljan: http://efteroljan.blogspot.com/
Detta är en mycket ambitiös och välskriven blogg som går på djupet med frågorna. Genererar väl inte alltid så mycket diskussion men det tror jag beror på att inläggen just är så kompletta och redan har diskuterat igenom de flesta utvidningar. Skribenten är en av delägarna i Änggärdets ekoenhet ovan.

Cornucopia?: http://cornubot.blogspot.com/
Detta är ingen renodlad Peak Oil-blogg men det en betydande del av inläggen rör det. Dessutom verkar skribenten ha inrättat sitt liv för att vara bra positionerad inför effekterna av oljenedgången med en egen gård som producerar mat. I övrigt behandlar bloggen investeringar och dagsaktuella nyheter i ungefär lika stora delar. En skarp "penna" som är väl läsvärd även om man inte delar intresset av ämnet.

Flute-tankar: http://flutetankar.blogspot.com/
Ganska lika ovanstående blogg, men med lite annan twist, lite mer eftertänksam och inte fullt lika elak. Investeringstipsen lyser också med sin frånvaro. Skribenten har en kolonilott istället för en gård.

Jonas hållbara blogg: http://www.stenling.se/
Denna blogg har jag inte följt under någon längre tid, men den verkar helt klart läsvärd. Focus verkar vara mer på miljö och antikonsumtion, med stora inslag av Peak Oil. Som av en händelse hittade jag ett sent inlägg med tips om andra miljöbloggar.

Sist men inte mist vore det väl närmast "tjänstefel", om nu kan säga det i sammanhanget att inte nämna själva ursprunget till den svenska Peak Oil-rörelsen:
Kjell Aleklett's: http://aleklett.wordpress.com/
Kjell var en av grundarna till ASPO, och bedriver forskning om Peak Oil på Uppsala Universitet Global Energy Systems. På sin blogg kommenterar han sitt arbete och diskussioner som han deltar i runt om i världen.

måndag 30 november 2009

Så rätt men ändå så fel

I Svenska Dagbladet recenserar man idag en pjäs som heter "Full speed ahead" som handlar om ett antal personer som på oklara grunder bjudits in till något slags prov där de ska kunna leva utan varor, vatten och mat, för så blir det när oljan börjar ta slut, om 50 till 70 år enligt pjäsförfattarna.

Jag undrar hur de tänker sig det hela egentligen. Att oljan ska spruta ur marken med oförändrat tryck ända fram till sista droppen? Ska alla fält ta slut samtidigt?

Regissören slänger också en slev åt tillväxttänket:
–Jag känner igen mina egna funderingar i Mariannes pjäs. Bara under min vuxentid har det sett ut som om vi är på väg åt helvete med helt öppna ögon. Klimatkris, finanskris – det är ju finanskris hela tiden. Ingen tar tag i det verkliga problemet – att ett system byggt på ständig ekonomisk tillväxt är omöjligt, säger Andreas Boonstra, som jämför med Romarrikets fall.

Jag bara känner hur otroligt världsfrånvända dessa personer måste vara. De har en idé om hur det kommer att bli när "oljan tar slut" men de har helt tagit fel på tidslinjen, problemen börjar nu, när oljeflödet minskar och vi har passerat oljetoppen. Från och med nu är "evig tillväxt" ännu mer omöjligt än det var innan, eftersom resurserna som var själva basen i tillväxten nu minskar.

Det är nog bäst för oss själva att vi lär oss göra det som pjäsens deltagare inte kan, spara inför morgondagen och odla vår egen mat! Man kan inte räkna med att potatis finns på ICA när det blir en ny oljekris.

lördag 28 november 2009

Böcker som påverkat, del 3

Detta inlägg är en fortsättning på de här två inläggen och behandlar böcker som har påverkat mig, särskilt i förhållande till Peak Oil.

"Universums öde" läste jag som fristående serie när jag var i tidiga tonåren. Författaren George Johansson" kanske känns igen till namnet bland småbarnsföräldrar, han är numera känd som författaren till "Mulle Meck".

Jag har alltid gillat science fiction och detta var något så ovanligt som en svensk serie riktad till ungdomar. De olika delarna är delvis löst sammanhållna och skissar på en framtid när mänskligheten totalt har förstört jordens miljö. Allt är radioaktivt och förgiftat. Går man utan andningsfilter så dör man ung. Seriens huvudperson Len Renberg får kontakt med en utomjordisk intelligens vilket får honom att vilja satsa på att lämna solsystemet vilket han senare också gör. Man får följa med Len och hans följeslagare till sin nya hemplanet i Andromedagalaxen. Man får också följa hur det går för jorden efter att han har lämnat.

Här är en diskussion som utspelar sig mellan Len och en gruvagent:

-Gör vad du vill. Emigrera till Andromedagalaxen eller vad som helst. Se bara till att du först levererar din last. Framtiden, eller det lilla som finns kvar av den, hittar man nämligen i uran, nämligen.
-Vad tänker du göra om allt tar slut nu - om något år?
-Ingenting. Vad fan skulle jag kunna göra?
Han satt och fingrade på sin talspeedare. Sedan fortsatte han:
-Det är aldrig den nu levande generationen som begår de fatala misstagen - det var generationerna före den. Hajar du? Det har jag lärt mig. Och jag har också lärt mig att man måste se till att man själv får en bit av kakan innan allt är för sent.
-Men någon måste ju försöka rätta till...
Han avbröt mig.
- Visst... visst måste någon försöka rätta till allt. Jag undrar vad som skulle hända om du kom ner till Jorden och lyckades få tid i alla videokanaler och hologramkanaler över hela planeten. Och börjar bluddra om att avskaffa energin i samhället. Att människan inte får konsumera...ha! Jag heter Len Renberg - människor, ni måste sänka energikonsumtionen annars går ni under!
-När du framställer sunt förnuft på det där sättet är det klart att det låter fånigt.
-Nej det gör det inte. För det finns ingen plats för vad du kallar sunt förnuft idag. Ingen vill lyssna på den som representerar sunt förnuft. Ingen vill avstå från sin bit, sin proteinkub, sin syntetbulle. Och hur i helvete tror du att alla människor skulle få plats om man rev städerna för att börja odla mat. Som förr? Va? Nej... människan sitter i sin energiskruv och den kommer hon inte ur. Förresten går det tusen nöjda människor på varje gaphals som du.
-Apatiska människor, menar du!
-Kalla dem vad du vill...
...
-Och jag vet också att det har gått för långt för att kunna stoppas. Det har alltid gått för långt för att kunna stoppas när det gäller människan och tekniken!

Jag hittade även en intervjuv med George Johansson om dessa böcker som kan vara läsvärd.för den intresserade.

onsdag 25 november 2009

Nattliga funderingar

Jag vaknade klockan tre av att min dotter skriker i sömnen. En stund senare har hon somnat om i våran säng men jag ligger klarvaken. Hjärnan börjar snurra med tankar. Mest tänker jag på den gård som vi är spekulanter på. Idag ska vi åka på visning och få se insidan av huset. Vi ska också gå igenom skogen med en inköpare från ett lokalt sågverk och se vad de vill ge för den avverkningsmogna skogen. Jag ska undersöka åkrarnas beskaffenhet med hjälp av medhavd spade. Min gissning nu är att de lägst belägna åkrarna som är ett resultat av en sjösänkning är mulljord medans resten är sandjord.

Jag funderar på vad vi ska ha för verksamhet för att generera intäkter till gården. Just nu är det tre ben jag tänker på.
  • Fåruppfödning
  • Biodling
  • Grönsaksodling för direktförsäljning till restauranger eller konsumenter
Fåruppfödning är det jag vet minst om. Men även om det inte kan bli någon stor inkomstkälla så kan de ju bidra till egen mat på bordet för att inte tala om vackrare omgivningar genom att motverka igenväxning. Dessutom är de mer eller mindre nödvändiga för att kunna bedriva kretsloppsanpassat jordbruk.


Biodling pratas det så mycket om, att det är större efterfrågan på svensk honung, att det behövs fler pollinerare samt att ekonomin är relativt fördelaktig. Jag tänker mig att börja i relativt liten skala men expandera så mycket det finns utrymme till. Försöka få kontakt med lantbrukare som odlar oljegrödor som skulle kunna få betydligt större skörd om man får bikupor i närheten. Drömscenariot skulle naturligtvis vara att de fick betala för att få dela av binas tjänster.

Grönsaksodlingen tänker jag mig som inriktad på grödor som ger extra högt netto. Min favorit för tillfället är definitivt jordärtskockan. Under bra förhållanden verkar den ju kunna ge i stort sett samma storlek på skörd som potatisen, men cirka 10 gånger bättre betalt! Även andra vanliga grönsaker som potatis, morötter, rödbetor, sockerärtor, sockermajs, pumpor mm samt jordgubbar och (amerikanska) blåbär som kan säljas vid torg-stånd eller via direktkontakter till restauranger. Jag brukar själv äta på en restaurang som har som specialitet att de har lokalproducerad mat som köps direkt från producenterna och brukar tänka att det är en vinstaffär för alla inblandade parter när flera delar av den vanliga distributionskedjan är bortkopplade.

Jag tänker mig en igångsättningsfas på åtminstone halvannat år innan jag kanske kan våga släppa taget om mitt vanliga jobb för att bli lantbrukare och allsysslare på heltid.

Jag ligger i min säng och ser framför mig de framtida odlingarna, hör bin surra, hushållshönsen kackla, grannens hästar gnägga och får bräka och hoppas i djupet av mitt hjärta att inte någon av de andra budgivarna vill ha denna gård lika mycket som jag!

söndag 22 november 2009

Jordärtskockorna lyfter jorden!

Idag tänkte jag att jag skulle klippa ner jordärtskockorna inför vintern. Jag hade inte tänkt att skörda något iom att jag tänker utvidga odlingen till nästa år och jag inte har någon bättre förvaringsplats för utsädet än i jorden. Men när jag kom nära så såg jag att skockorna hade vuxit till så pass att de bokstavligen hade lyft jorden!
Jag klippte ner stjälkarna och bestämde mig för att skörda en planta. Det var ju roligare än att skörda potatis! Vilka mängder och vilka former! På mitt trappsteg ligger sedan hela skörden från en enda planta som dessutom blommade så vackert i höstas
Nu gäller det bara att göra något gott av dessa sköna knölar. Jag har aldrig tillagat dem förut, så det ska bli spännande!

fredag 20 november 2009

Boktipset – trädgårdsböcker

Jag tänkte att jag skulle dela med mig lite boktips på bra böcker som syftar till självhushållning. I detta första inlägg koncentrera mig på mina favoritböcker som behandlar odling och till viss del djurhållning. Håll till godo.

Lena Israelsson
Handbok för köksträdgården – Odla grönsaker, kryddor och bär.

Detta var min första bok som var inriktad på odling i trädgården, snarare är blommor, gräs och annat. Boken består av följande fem delar:
Komponera en köksträdgård
Odlingsmetoder
Grönsaker
Kryddor
Bär

Detta är en alltäckande nybörjarbok fylld med vackra bilder och kunskap som man behöver. Här står det t.ex. om komposter, gröngödsling, skadedjur, olik grönsaker, förvaring mm. En bra bok fylld med inspiration som man gärna bläddrar fram och tillbaka i under vinterns mörka kvällar och drömmer om ljusare årstider. Brukar ofta återfinnas på bokrean. Mitt eget exemplar är nog från en dylikt tillfälle, kostade 149 kronor.

Som komplement till denna bok, har jag en betydligt tunnare som är mer av uppslagskaraktär. För att fylla det hålet passar denna perfekt.

Åke Truedsson
Grönsakslandet

Den innehåller ett litet avsnitt i början om lyckan att äga ett grönsaksland, hälsolära för ett friskare liv och ett lite längre avsnitt om jord och odlingsteknik. På slut några sidor om att ta hand om skörden. Resten av boken är en genomgång av olika grödor, varje gröda med följande avsnitt:
Först lite allmänt och historia
Anatomi
Nyttighet
Odling
Sorter
Skörd
Problem
Odla eget frö

Detta är en mycket bra bok om just odlingen. Israelssons tjocka bok kan kännas lite ohanterlig om man letar efter något speciellt, men den här boken innehåller allt man behöver veta och en hel del till, utan att det känns för mycket. Rekommenderas varmt.

Har man sedan siktet lite högre ställt och vill räkna i hektar i stället för kvadratmeter så rekommenderar jag följande två böcker:

Lennart Gröné
Trädgårdodlingens maskiner, redskap och teknik

Det exemplar som jag har av denna bok är en makulerad skolbok från lantbruksgymnasiet i Gamleby. De har säkert använts lite runt om i landet. Det är inriktat mot gymnasieskolan, men kan ju även passa en nybörjare som t.ex. jag. Den är skriven 1972 så de nyare redskapen finns ju naturligtvis inte med, men dem har jag inte råd att köpa heller så det går på ett ut. Boken består av följande avsnitt:
Materialhantering och transporter
Jordbearbetning
Maskiner för jordens bearbetning
Maskiner och redskap för sådd och plantering
Traktorhackor
Maskiner för skörd av köksväxter
Maskiner och redskap för frukt- och bärodling
Maskiner och redskap för plantskoleskötsel
Maskiner och teknisk utrustning för odling under glas
Pumpar och vattenledningar
Sprutor
Bevattningsanläggningar

Jag räknar med att den här och nästa bok kommer att bli mina biblar när vi går över på åkrar istället för trädgårdsland.

Till sist i denna bokrekommendation kommer en riktig expert-bok, tyvärr över mitt huvud till största delen, men jag räknar med att det finns ovärderlig kunskap däri.

Inger Källander
Ekologiskt lantbruk odling och djurhållning

Skulle väl tro att boken innehåller det mesta som en ekologisk lantbrukare behöver veta om bl.a.:
Växtföljd
Levande jord
Växtnäring
Ogräs
Växtskydd
Vall och gröngödsling
Olika slags grödor, spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och sockerbetor
Djurhållning
Mjölkproduktion
Nötkött
Lamm
Grisar
Äggproduktion

Som kuriosa kan jag berätta att jag var klasskompis med författarens son när jag läste på universitetet.

tisdag 17 november 2009

Idéer om en gård

Ännu har jag ingen gård att pröva mina idéer på, men just idéer har jag många. Därför tänkte jag här sätta några av dem på pränt för att kanske få lite respons på hur realistiska de kan vara, eller tips på hur man kan lösa vissa problem.

Syftet med att köpa en gård är att kunna bli något så när självförsörjande, särskilt då med tanke på framtida samhällsproblem pga stapplande ekonomi vilket jag tror kommer att bli ett av resultaten av Peak Oil. Det är också tänkt att gården ska vara en framtida försäkring för våra två barn då jag befarar att vi är på väg tillbaka mot ett hårdare klassamhälle där den som inte har något är fri att utnyttjas. Så som markägare kommer de då att ha rätt goda förutsättningar, de bästa som jag kan ge dem.

I närtid (efter att en gård har köpts) är det främst två uppgifter som jag ska åstadkomma med gården:

Göra den självförsörjande med avseende på energi och mat. Delas upp i följande:

  • el
  • värme
  • utsäde
  • gödning
  • installera LED belysning för att minska förbrukningen

Generera inkomster så att vi har möjlighet att betala av den

  • Biodling i större skala
  • Odla grönsaker för direktförsäljning till restauranger och konsumenter (via torg eller beställning)
  • Försäljning av gärdesgårdsvirke
  • Kaniner?
  • Höns?
  • Får?

Tekniska projekt:

  • Ett större växthus, kanske 60 kvm. Odla färskpotatis, tomater mm
  • Avlopp som gör det möjligt att ta tillvara näringsämnena, t.ex. urinseparering, lokal biogasanläggning som genererar gas till matlagning och ev elgenerering.
  • Solpaneler, vindkraft för elgenerering
  • Välisolerat hus
  • Tunga eldstäder
Som synes är inkomssidan synnerligen begränsad, jag tar med glädje emot förslag på den punkten!

måndag 16 november 2009

100 suvivalister!

Titta! 100 survivalister!

Eller kanske inte riktigt. Det är medlemmar i FAK och Bilkåren på konferens i Södertälje om elsäkerhet i händelse av större störning. Det du ser är bandvagnsförare, terrängbilsförare och sådana som ska kunna ställa ut reservkraftaggregat om det t.ex. blir en ny Gudrun eller någon annan störning av elsystemet. Även om fokus här låg på mer organisatorisk nivå så är det ändå en samling människor som har mer reserver och är mer redo än någon scout skulle jag tro, för att inte tala om vanligt folk. Som gästföreläsare var Anders Nylund, meteorologen i TV4 som brukar kasta med fjärrkontrollen. Han pratade naturligtvis om klimatförändringarna och vad det möjligen kunde få för konsekvenser. Han lyckades till och med på slutet nämna IEA's rapport WEO och att Kjell Aleklett hade invändningar.

Om nu någon skulle bli sugen på att gå med så kan jag berätta att skillnaden mellan de två organisationerna ovan i stort sett består i att Bilkåren förutom civila uppdrag även rekryterar till militära positioner, främst inom Hemvärnet. Tidigare var ju Bilkåren en kvinnlig organisation medan FAK var en för män, och de kunde ju gå in i det militära i alla fall...

Kurserna är roliga, träffa roligt folk och ut och leka i skogen med roliga fordon. Konferenserna är också roliga, men då av mer sociala orsaker ;-)

fredag 13 november 2009

Potatisodling för den late

Jag har ju under denna odlingssäsong odlat potatis under halmtäcke, beskrivet här,häroch här. I år satte jag både tidig och sen potatis. Den tidiga är sedan länge upptagen, och jag tog för givet att den sena var förlorad till bladmögel och brunröta, men i helgen som gick var jag nere och lyfte på halmen för ogräsrensning och hittade fullt med potatis. Det var värre med sorkbetten och till viss del mask- och snigelgnag, men jag bedömmer ändå att det gav 4 gånger utsädet. Och det utan att göra annat än att fylla på med lite mer halm vid något tillfälle. Detta är sannerligen en metod för den late! Ogräsrötterna var för övrigt ändå ganska få och grunda och gick hyggligt lätt att dra bort medans man plockade potatisen. Efter förrättat värv lade jag på halmen igen tillsammans med lite mer löv som fanns att tillgå, allt för att förbättra mullhalten och försaka ogräset från ljus.

Inte lätt att ens se halmen för all kvickrot som tog sig igenom!

Här är årets lärdomar:
Vi började med att plöja marken, mest för att inte ha så mycket grönska som gjorde det svårt för halmtäcket att sluta tätt. Plöja var nog bra, men vi borde ha harvat också, eller slätat till på något annat sätt. Som det nu var så blev det för höga nivåskillnader mellan åsar och fåror vilket med tyngdlagens hjälp fick halmen att glida ner i fårorna. Detta i sin tur gjorde att ogräset (framför allt kvickrot och tistel) nådde upp till dagsljuet och växte ganska friskt här och där. Dessutom bör man nog lägga på ännu tjockare halmlager än jag gjorde. Det finns de som lägger på halm i småbal och ändå får potatisen att växa igenom. Nu har jag inte tillgång till annat än rundbal, så det får bli det jag har. Jag rullade ut rundbalen över landet och fyllde upp med löst där det blev glipor.

onsdag 4 november 2009

Åtgärder inför Peak Oil

Jag hade ett tidigare inlägg om vad samhället borde göra för att möta Peak Oil som skapade en del diskussion. Jag lovade att komma tillbaka med ett mer utmejslat förslag vilket alltså kommer här.

Via den diskussion som följde, både här i kommentarerna och på OljeSnack så förstod jag att jag måste argumentera vilka problem jag tror kommer att uppkomma när Peak Oil ger sig till känna. För det är ju dessa problem som politiker och samhället ska möta med åtgärder.

Alltså, såhär tror jag:
När oljeflödet börjar att minska så kommer den första synliga effekten att bli framför allt att oljan blir dyr, mycket dyr. Detta kommer i sin tur att påverka priset på mat och övrig energi som då blir dyr. Detta beroende på att maten har ett stort inslag av fossila råvaror, framför allt i kvävegödslet som görs av fossilgas och kväve som tas från luften, bekämpningsmedel och drivmedel.
Annan energi kommer att bli dyr för att den i sin tur kommer att bli en bristvara då fler försöker klara sig med annat än olja.

När flödet på olja minskar ytterligare så kommer även matproduktionen att minska för att lantbrukarna helt enkelt inte får tag i tillräckligt med bränsle, konstgödning och bekämpningsmedel.

Industrier i sin tur kommer att drabbas dubbelt när konjunkturen blir dålig och energin dyrare. De som har jobb kommer att få det svårare att ta sig till dem när de inte längre har råd att använda bilen som tidigare.

Som läget är idag pågår fortfarande storskaliga felinvesteringar i samhället. I Ljungbergs blogg återges skrämmande siffror:

Satt i möte idag med Lars Nilsson, prof i miljö och energisystem. Efter mycket diskussioner om peak oil, klimat osv gjorde Lars en betraktelse över vad som satsas på olika saker:
1 miljard $ om året satsas på forskning om förnyelsebara energisystem
10 miljarder $ om året i subventioner till förnyelsebara bränslen
100-tals miljarder $
om året satsas på subventioner till fossila bränslen

1000 miljarder $ satsas på att rädda banker etc i finanskrisen.

Jag tror inte att vårt ekonomiska system kommer att klara sig, det kommer att krascha på ett eller annat sätt när tillväxten uteblir under tillräckligt många år i stora delar av världen. För att undvika de värsta effekterna med svält mm så bör man förbereda sig i tid så gott man kan. Det inbegriper att:
  • Sluta uppmuntra individuella felinvesteringar som boende långt från arbetsplatsen och dyra bilköp och energislösande lyx
  • Sluta bygga infrastruktur som inte är framtidssäker
  • Börja med energibesparande åtgärder redan innan energibristen är ett faktum
  • Omskola människor i sådant som kommer att bli nödvändigt att kunna när vår tillgängliga energi minskar

Det är dessa tankar som står bakom mina förslag som jag diskuterade i det tidigare inlägget:
  • Minska radikalt (kanske helt ta bort) skatter och avgifter på arbete. Det är inte rationellt att investera i personalbesparande men energislösande lösningar för att arbetskraften är för dyr.
  • Höj skatterna lika radikalt på allt typ av energi. Vi behöver minska vår energiförbrukning för att inte stå med rumpan bar när energikranarna börjar dras åt.
  • Satsa stort på kollektivtrafiken. Med en bra och inte alltför dyr kollektivtrafik har många möjlighet att åka kollektivt.
  • Minska möjligheten att göra avdrag för resor med egen bil till jobbet. Gör det samtidigt riktigt fördelaktigt att samåka.
  • Gynna cykling framför biltrafik. Prioritera cyklisten i trafiken. Gör det möjligt att ta med cykeln på kollektivtrafiken. Lätta upp regelverket för elcyklar.
  • Ta bort alla typer av skattemässiga nackdelar att ha ett lager. Nuvarande system med Just In Time är livsfarligt (här är jag ute på tunn is då jag inte kan så mycket om detta).
  • Se över alla regelverk som motverkar att vi klarar oss lokalt med mat och värme. Om det är en viss regel som gör att inte lokal småskalig matproduktion lönar sig, undersök den egentliga nyttan med den regeln. Många gånger slänger man ut barnet med badvattnet här.
  • Inför någon typ av avgift eller skatt på varor som inte är återvinningsbara. Vi behöver ha produkter som går att laga och som inte bara blir brännbara sopor!
  • (En radikal joker kommer här också) Ge alla socialbidragstagare och ev arbetslösa en jordlott att bruka, samt obligatorisk handledning i hur man gör. Gör det möjligt att sälja produkterna utan skatt och avdrag på bidraget för att uppmuntra produktiviteten. Detta kommer att höja matsäkerheten och för de allra flesta deltagarna ge ett positivt innehåll i sina liv.
De rödmarkerade punkterna ovan är nya.

Några extra förklaringar kan vara på sin plats här. Den totala skatteväxlingen mellan skatt på arbete och skatt på energi och resursförbrukning handlar om att slå två flugor på smällen, dels att ställa om vårt samhälle till att bli mindre resursförbrukande, men också för att dra igång omskolningen av människor. Varför inte använda människor för att rensa ogräs på åkrarna, ta hand om djuren, tillverka maten och reparera sådant som är trasigt? Sådant har vi slutat med bara för att oljan var så billig och skatten på arbete var så hög.

Vi måste också sluta att bygga vägar och bilar då detta är en återvändsgränd, ett skott i foten, ja dumt på alla sätt och vis! Vi mår alla bättre om vi får röra på oss, slipper tillbringa lång tid i bilen varje dag, vara tvungen att ta bilen vad vi än ska göra. Det blir en jobbig omställning, från köpcenter och villaområden var för sig, till ett samhälle med gångavstånd till butiken.

Slutligen, jag tror inte att vi ska satsa på kärnkraft. Det finns många argument men jag nöjer mig med detta: Om inte Sverige som har så väl förspänt med älvar, skog och lite befolkning klarar sig utan kärnkraft, vem ska då göra det?

söndag 1 november 2009

Böcker som påverkat, del 2

Detta inlägg är en fortsättning på det här inlägget och behandlar böcker som har påverkat mig, särskilt i förhållande till Peak Oil.

Knut Faldbakkens Oår Aftonlandet och Oår Sweetwater skrevs på slutet av 70-talet (1977 och 1978) och har tydliga tecken från den tiden, så som förmodligen alla böcker har men som vi just nu tror beror på att nutida böcker är så mycket mer vidsynta och generella. Jag undrar vad vi kommer att få för dom av eftervärlden när det gäller våra egna problembeskrivningar och lösningsförslag...

Jag stötte på Oår Aftonlandet i skolbiblioteket i min skola i Bollebygd innan de var tio år gamla och tidsandan var densamma. Böckerna beskriver en civilisation som bryter samman och uppstår på nytt genom att beskriva en stad, Sweetwater, och en familj och vad som händer med dem under kollapsen. Av omvärlden syns ingenting. Men så är det väl, vem bryr sig om jordbävningsoffer om man inte själv har mat för dagen?

Boken börjar med att familjen Ung med pappa Allan och mamma Lisa och sonen Boy flyttar ut till en husvagn på "Utfyllningen", den delen av staden Sweetwater som var planerad att bli en framtida utbyggnad av hamnen och dess verksamheter, men som istället hade blivit en soptipp när utvecklingen avtog.

"Medan de vilade stod Allan och tänkte på detta här med dåliga tider. Folk pratade om dåliga tider, det skrevs i populärpressen: "Dåliga tider - kommer vi att få känna på en verklig nedgång i levandesstandarden?" Men han begrep det inte. Folk saknade ju ingenting, i varje fall ingenting väsentligt så vitt han kunde se. De hade visserligen skett vissa inskränkningar i det överflödande varuutbudet men direkt brist hade inte uppstått, åtminstone inte än. Staten skulle desstuom, enligt egna kungörelser , se till att ingen skulle lida nöd. Men ändå klagade folk och talade om dåliga tider.
För Allan var detta goda tider, lovande tider. Han hade plötsligt sett möjligheten att göra något, känt en frihet att företa sig något med sin egen tillvaro. Det kanske just berodde på de dåliga tiderna att han hade sett en möjlighet som inte tycktes ha funnits där tidigare:
För det första var det som om folk hade fått nog med sig och sitt; de sysslade inte så mycket med vad andra gjorde, den allsmäktiga Statens regler, reglementen, "lag och ordning" som ett slagord en gång lydde. "Kampen för tillvaron" som de olagliga politiska pamfletterna så manande benämnde det hade kanske ändå blivit hårdare, folk kanske hade aktiverats mera i arbetet för att trygga sin egen välfärd, i alla fall tycktes de acceptera att alla strävade efter att lösa sina skilda problem på olika sätt. En rad tabun och konventioner höll på att bli innehållslösa, stelnader former luckrades upp, det hände att folk hjälpte varandra...

För det andra gjorde inskränkningarna i de offentliga utgifterna att smyghål i rättsstatens regler blev klart synliga. En rad lagar, påbud och förordningar hade blivit så intrikata, så involverade i människornas dagliga liv, att deras efterlevande helt enkelt inte kunde övervakas annat än med hjälp av en massiv utbyggnad av övervakningsapparaten, vilket i nuvarande situation var otänkbart. Rättsapparatens aktionsradie var inskränkt, prioritering av de olika formerna för insats var en nödvändighet. Självfallet måste man koncentrera sig på det viktigaste, organiserade brott, svindel i stor skala, ekonomisk manupilation och öppen spekulation, alltsammans saker som florerade i tider som dessa och hotade välfärdsstaten. Men därmed var också resurserna nästan uttömda, och myndigheterna var mer eller mindre tvungna att se mellan fingrarna med de många som löst sina större och mindre privata problem på sitt eget sätt, långt ute i laglighetens periferi."

Boken beskriver ett samhälle som kollapsar pga att tillväxten tar slut. Vad som orsakar detta framgår inte i boken. Det beskriver också ett samhälle med mycket stora miljöproblem, där sjukdomarna blir fler och svårare och där matförsörjningen till slut kollapsar. Under en vinter med total anarki och svält dukar en större del av befolkningen under, samtidigt som en ny "myndighet" tar form för att när våren kommer skapa ett nytt samhälle, mer kollektivistiskt, med tydliga socialistiska drag och mer miljövänligt.

Jag läste om böckerna inför detta inlägg, och kan egentligen inte säga att det är några bra böcker. Men de målar en bild av vad som kan hända med ett samhälle när det kollapsar som är stark och som har påverkat min egen bild av vad som kan hända med vårt eget samhälle.

fredag 30 oktober 2009

Se om trädgården före vintern

I år känns det märkligt vemodigt att ta hand om trädgården inför vintern. Jag känner mig nämligen övertygad om att jag inte kommer att vara den som odlar i den till sommaren. Ändå kan jag inte låta bli att fortsätta arbetet att öka mullhalten genom att mata odlingsbäddarna med löv, odlingsrester och lite sand som blev över från ett annat projekt. Vem som än fortsätter att odla kommer att ha ett bättre utgångsläge än jag hade när jag började odla här, med en gräsmatta anlagd på lera.
I kanten syns jordärtskockorna fortfarande till största delen gröna. Jag kommer inte att äta något av årets tillväxt utan kommer att använda som utsäde i nästa års utökade odling.

Orsaken till att jag troligen inte kommer att odla i denna trädgård mer är att jag hoppas att vi kan sälja huset till våren. Förhoppningsvis hittar vi en gård som vi kan göra till vår egen, om det dröjer med den drömmens uppfyllelse så har jag i alla fall en åker som jag disponerar tills vidare
och kan odla nästa säsong.

Mitt i vemodet så lyses dagen upp av en sen blomma som dyker upp när jag räfsar ihop löven!

onsdag 21 oktober 2009

Fyra kilo potatis

Jag läste för ett tag sedan en artikel av Stephan Rössner, även känd som "Bantardoktorn" som har gjort stort intryck på mig. Den handlar om en dansk läkare som kring förra sekelskiftet undersökte närings och energibehov och kom med banbrytande resultat.
Jag som funderat mycket på vad man behöver (och vad jag kan) odla finner resultatet trösterikt:
Har vi bara tillräckligt med potatis så klarar vi oss!

Från hemmet hade Hindhede lärt sig att man kunde må bra på grovt bröd, gröt och potatis. Men när han började studera medicin fick han i stället lära sig att det var nödvändigt att äta rikligt med kött, ägg och mjölk för att täcka proteinbehovet.
Vid 1909 bestämde sig Mikkel Hindhede för att genomföra ett långsiktigt kostförsök för att fastställa om det vore möjligt att livnära sig på enbart potatis. Från arbetslokalerna inkallades laboratorieassistenten Fredrik Madsen, en ung rask karl som fick i uppgift att under nästan ett år endast spisa potatis. Detta var uppenbarligen långt före medbestämmandelagarnas tidevarv och Madsen ifrågasatte aldrig chefens uppdrag utan skred till verket. Hindhede hade beräknat hur mycket potatis som skulle åtgå för att hålla energibalansen för Madsens ordinarie arbete. Men Madsen visade därutöver sig villig att öka energiförbrukningen och därmed behöva ännu mera potatis. Han arbetade extra som murarhantlangare och hjälpte till med skörden på gårdarna i Köpenhamns utkanter. Efter 309 dagar avbröts försöket. Då hade Madsen ätit omkring 4 kg potatis varje dag, vilket tog honom närmare 90 minuter att pressa ner. Antingen kokades potatisen och konsumerades som potatismos eller också stektes den upp med lite margarin. Madsen lär enligt uppgifter ha mått väl och undersökningar i efterförloppet visade att han var i full energibalans. Han hade alltså inte brutit ner några proteiner av sina egna förråd utan kunnat nyttogöra den mängd proteiner som potatisen ändå innehåller, samt fått all nödvändig energi härifrån.

Det har blivit ett stående skämt hos oss, "fyra kilo potatis", har man bara det så klarar man sig!

Läs artikeln, den är bra!

fredag 16 oktober 2009

Åtgärder för att möta Peak Oil

Just nu verkar det inte pågå några förändringar i samhället över huvud taget för att rusta oss inför minskande oljetillgång. Möjligen kan det åkas snålskjuts på åtgärder för att minska våra koldioxidutsläpp i Klimatförändringarnas namn, men det är ändå småpotatis som inte adresserar det verkliga problemet.

Så vad borde göras? Vad kan göras i ett litet land som Sverige? Här är mina förslag.

  • Minska radikalt (kanske helt ta bort) skatter och avgifter på arbete. Det är inte rationellt att investera i personalbesparande men energislösande lösningar för att arbetskraften är för dyr.
  • Höj skatterna lika radikalt på allt typ av energi. Vi behöver minska vår energiförbrukning för att inte stå med rumpan bar när energikranarna börjar dras åt.
  • Satsa stort på kollektivtrafiken. Med en bra och inte alltför dyr kollektivtrafik har många möjlighet att åka kollektivt.
  • Minska möjligheten att göra avdrag för resor med egen bil till jobbet. Gör det samtidigt riktigt fördelaktigt att samåka.
  • Ta bort alla typer av skattemässiga nackdelar att ha ett lager. Nuvarande system med Just In Time är livsfarligt (här är jag ute på tunn is då jag inte kan så mycket om detta).
  • Se över alla regelverk som motverkar att vi klarar oss lokalt med mat och värme. Om det är en viss regel som gör att inte lokal småskalig matproduktion lönar sig, undersök den egentliga nyttan med den regeln. Många gånger slänger man ut barnet med badvattnet här.

Det är de förslag jag kan komma på nu. Kom gärna med egna förslag som jag kan lägga till på listan. Eller kommentarer om hur bra eller dåliga förslagen är.

tisdag 13 oktober 2009

Böcker som påverkat, del 1

Att få en stor aha-upplevelse är ofta en raket med många steg, inte sällan är det något som sker under en lång tid. Jag tänkte berätta om några böcker som varit förutsättningar för att jag senare skulle ta till mig Peak Oil och dess troliga följder.

Den första jag kommer att berätta om är den som är senast skriven, det är också den som jag läst senast och därför minns bäst. Boken heter "Pastwatch, the redemption of Christopher Columbus" av författaren Orson Scott Card. Författaren är så vitt jag förstår känd för omfattande författarskap inom både Science Fiction (med bl.a. "Enders Game") och Fantasy (som jag tyvärr inte har några egna erfarenheter av) men jag vågar ändå påstå att "Pastwatch" sticker ut från de övriga.

Som vanligt i riktigt bra böcker pågår det flera parallella historier. Det som lämnade djupast intryck på mig är beskrivningen av den framtida miljön där organisationen "Pastwatch" verkar och huvudpersonerna ursprungligen kommer ifrån. Det är en inte alltför avlägsen framtid där mänskligheten jobbar med att återuppbygga jordens förödda miljöer. Bokens huvudpersoner jobbar på organisationen "Pastwatch" som studerar historien genom att faktiskt titta tillbaka på faktiska händelser, ungefär som om det vore tv.

En av huvudpersonerna i boken kommer fram till att just Columbus "upptäckt" av Amerika var en verkligt avgörande vändning som bland annat leder till mycket lidande genom bl.a. slaveri och inkvisitionen men också den milöförstöring som leder fram till den förödda värld som hon själv lever i.

En dag kommer en höjdare till projektet, han börjar med att ta dem på en rundtur över planeten så som läget är idag.
Här följer min egen översättning av det som utspelar sig, det är ett långt avsnitt, men häng i, för det är bra:

Manjam knappade in de nya koordinaterna. Skärmen ändrades. Den visade en flygbild på långt avstånd över en vidsträckt stenig slätt med bara några enstaka ökenplantor per kvadratmeter med undantag för en tjock vegetation och gräs på flodbanken till en bred flod.
" Vad är detta, Saharaprojektet?" frågade Hassan.
"Detta är Amazonas," sa Manjam.
"Nej," mumlade Tagiri. "Det är så illa som det var innan restaureringen började?"
"Du förstår inte," sa Manjam. "Det är så som Amazonas ser ut precis nu. Eller, i själva verket för 15 minuter sedan." Landskapet far fort förbi på skärmen, mil efter mil nedför floden, och inget förändrade sig förrän på slutet, efter vad som måste ha varit tusentals kilometer, då det dök upp scener som de kände igen från utsändningarna: den tjocka vegetationen i projektet "Rädda regnskogen". Men inom bara ett par ögonblick hade de passerat förbi hela regnskogen och var tillbaka över den steniga marken där nästan inget växte. Och så fortsatte det ända tills floden rann ut i havet.
"Var det allt? Var det Amazonas regnskog?" frågade Hunahpu.
"Men projektet har ju pågått i 40 år," sa Hassan
"Det var inte sådär illa ens när projektet startade."" sa Diko.
"Har de ljugit för oss?" frågade Tagiri.
"Kom igen," sa Manjam. "Ni har alla hört om den förödande erosionen och förlusten av matjordslagret. Ni vet alla att med skogen borta så fanns det inget som hindrade erosionen."
"Men man planterade ju gräs."
"Det dog," sa Manjam. "De jobbar på nya arter som kan leva i denna karga miljö. Men se inte så nedslagna ut, naturen är på vår sida. Inom tio tusen år är Amazonas troligen tillbaka till det normala."
"Det är längre än -- längre än hela civilisationen!"
"Det är endast en hickning i jordens ekologiska historia"
...
"Hur har det gått med restaureringen av Sahara då?" frågade Tagiri.
"Det går mycket bra. Bra framsteg. Där är det nog bara frågan om 500 år."
"Fem hundra!" utropade Tagiri.
"Det förutsätter stora ökningar av regnmängderna, förstås."
"Men det sades ju att det bara skulle ta 100 år att restaurera Sahara!"
"Ja, det skulle ha stämt om vi bara kunnat jobba på med samma fart och med lika många personer. Men det är inte ens möjligt i 10 år till."
"Varför inte?"
Återigen förändrades skärmen. Det visade ett hav i storm, där vågorna slog mot vallar. Det bröt igenom. Ett vägg av havsvatten störtade in över---sädesfält?
"Vad är det där?" frågade Diko
"Visst har du väl hört om stormfloden som bröt igenom vallarna i Carolina. I Amerika."
"Det var ju fem år sedan," sa Hunaphu.
"Just det. Väldigt olyckligt. De skyddande öarna förlorades ju för 50 år sedan, på grund av den stigande havsnivån. Den här delen av den Nordamerikanska kusten har ställts om från tobaksodling till spannmål för att kunna ersätta den odlingsmark som gått förlorad genom torkan på prärien. Men nu står stora delar under vatten."
"Men vi gör ju framsteg med att minska växthusgaserna," sa Hassan.
"Jo det är sant. Vi räknar med att vi fått ner den människoskapade växthuseffekten ordentligt inom kanske 30 år. Men ser du, så dags vill vi inte att växthuseffekten ska minska mer."
"Varför inte det?" frågade Diko. "Haven stiger ju när polarisarna smälter. Vi måste stoppa uppvärmningen!"
"Våra klimatmodeller visar att det är ett självkorrigerande problem. Ju varmare det blir, desto mer vattenånga kommer att finnas i atmosfären och stora temperaturskillnader över jorden. Molntäcket kommer att bli tjockare och mer heltäckande vilket gör att mer värme reflekteras ut i rymden direkt. Jorden kommer snart att reflektera mer solljus än den gjort sedan senaste istiden."
"Men vädersatelliterna då,," sa Kemal.
"De jämnar ut extremerna så att de inte blir outhärdliga någon stans. Men hur länge tror du att de håller?"
"De kan väl ersättas när de blir utslitna," sa Kemal.
"Kan de?" frågade Manjam. "Redan nu så förflyttar vi arbetskraft från fabrikerna ut till jordbruksarbete. Ändå räcker det inte, för vi odlar redan 100% av den kvarvarande odlingsmarken och eftersom vi är så nära gränsen för vad som är möjligt har vi redan börjat märka att skörden påverkas av ökad molnighet, den sjunker."
"Vad är det du säger då?" sa Diko. "Att vi är för sent ute för att återställa jorden?"
Manjam svarade inte. Istället sökte han fram bilder på skärmen som visade spannmålssilos. Han zoomade in och de tittade inuti silo efter silo.
"Tomma," mumlade Tagiri.
"Vi äter upp våra reserver," sa Manjam.
"Men varför har vi inte ransonerat?"
"Därför att politiker inte kan göra något förrän folket i gemen ser att det är ett nödläge. Ännu så länge så syns inte det."
"Men varna dem då!" sa Hunahpu.
"Det varnas redan. Och om ett tag kommer nog folk att börja uppmärksamma det. Men de kommer inte att göra något, av den enkla orsaken att det inte finns något att göra. Skördarna kommer att fortsätta att minska."
"Men haven då?" sa Hunahpu.
"Haven har sina egna problem. Man kan inte samla ihop så mycket plankton att haven dör! Vi fiskar redan så mycket som vi överhuvudtaget törs! Vi kör för fullt över allt nu. Om vi ökar produktionen det allra minsta kommer det att slå tillbaka så att vi bara kan producera en bråkdels så mycket mat inom tio år. Förstår du inte? Den skada våra förfäder gjorde var alltför omfattande. Det är inte möjligt för oss att stoppa de krafter som redan getts fritt spelrum i århundraden. Om vi började ransonera nu, så skulle det bara betyda att den förödande svälten sköts fram till tjugo år från nu istället för om sex. Men givetvis kommer det inte att ske någon ransonering förrän den första svälten uppträder. Men inte ens då kommer de som producerar maten att stillatigande acceptera att de får gå hungriga för att maten ska hålla liv i människor i andra delar av världen. Nu känner vi det som att alla människor är en enda familj och att inga ska behöva gå hungriga. Men hur länge tror du att det varar när matproducenterna hör sina barn tigga om bröd medan spannmålet skeppas iväg. Hur väl tror ni att politikerna ska kunna kontrollera de krafter som då hotar att slita sönder världen?
"Så vad är ditt förslag för att rädda världen?" frågade Hassan.
"Jag har inget," sa Manjam. "Som jag sa så har processerna gått för långt. Våra mest troliga modelleringar visar en kollaps av systemet inom trettio år. Och det är under förutsättning att det inte bryter ut några krig. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med mat för nuvarande folkmängd, eller ens en större del av den. Du kan inte upprätthålla en industriell civilisation om det inte de som producerar mat kan åstadkomma ett så stort överskott att det räcker för betydligt fler än dem själva. Så den industriella civilisationen kommer att bryta samman. Än minskar antalet traktorer. Än minskar produktionen av konstgödning. Och ändå når inte alla produkter sina konsumenter pga att transportväsendet får problem. Matproduktionen kommer att sjunka ytterligare. Vädersatelliter som slits ut kan inte ersättas. Torka. Översvämningar. Mindre jord som brukas. Fler döda. Därför mindre industriell produktion. Därför mindre matproduktion. Vi har kört miljoner med scenarion, men de slutar alla på samma sätt. En total folkmängd på jorden på ca fem miljoner människor innan läget stabiliseras. Och det kommer att ske precis innan det är dags för nästa istid. Då kommer befolkningen att sjunka ytterligare men i lugnare tempo till ca två miljoner människor. Detta under förutsättning att det inte bryter ut några krig förstås, och det vet vi ju hur troligt det är. Det behövs bara ett regelrätt krig i något av de matproducerande länderna för att fallet ska bli mycket brantare och med en folkmängd som stabiliseras på en mycket lägre nivå."
Ingen kunde motsäga detta. De förstod vad det innebar.
"Men det är inte bara tråkiga nyheter," sa Manjam. "Mänskligheten kommer att överleva. När istiden tar slut kommer våra avlägsna barn att åter bygga nya civilisationer. Vid det laget kommer regnskogarna att ha repat sig. Flockdjur kommer åter att beta på de rika savannerna i Shara och i Gobi-öknen. Tråkigt nog kommer allt lättåtkomligt järn att vara borta. På samma sätt med koppar och tenn. Faktum är att man kan inte annat än undra vad de ska använda för metaller för att komma ur stenåldern. Man kan heller inte annat än undra vad som kommer att vara deras energikälla när alla fossila bränslen är borta. Det finns fortfarande lite torv på Irland. Naturligtvis kommer det ju också att finnas skogar igen så att man kommer att kunna framställa kol, tills man gjort slut på skogarna och allt börjar om från början igen."
"Säger du att civilisationen inte kan uppstå igen?"
"Jag säger bara att vi har gjort slut på alla lättåtkomliga resurser," sa Manjam. "Men människan är uppfinningsrik. Kanske kommer man på andra vägar till en bättre framtid. Kanske kan de komma på hur man kan göra solfångare av det rostande skrotet som är kvar av våra skyskrapor."
"Jag frågar igen," sa Hassan. "Vad gör ni för att förhindra detta?"
"Och jag säger igen, ingenting," sa Manjam. Det kan inte förhindras. Varningar är meningslösa om det inte finns något folk kan göra för att ändra sitt eget beteende på ett sådant sätt att problemet försvinner. Den civilisation som vi har just nu är inte möjlig att upprätthålla ens en generation till.

Boken är mycket bra och läsvärd, mycket tankeväckande, även om det sätt man kommer på för att rädda mänskligheten inte är något står oss till buds här och nu. Men det var ändå en bok som öppnade ögonen på mig och fick mig att se på omvärlden med andra ögon. Det skulle verkligen bli mycket svårt för mänskligheten att resa sig över stenåldern igen.

söndag 11 oktober 2009

Tankar om framtiden

När jag blev medveten om Peak Oil kostade oljan 88$ fatet på väg upp. Det var i oktober 2007. Jag hade stött på enstaka artiklar innan, men det hade liksom inte nått in. Men den här gången nådde det in. Priset på oljan steg dag för dag, passerade 100 vid nyår. Jag gick igenom det stadium som många som nyss blivit medvetna går igenom. Jag var övertygad om att vårt samhälle skulle krascha inom ett år. Jag köpte ris i 10-kilos påsar, solpaneler, diodlampor och utsäde i mängder. När jag åkte till mitt jobb i en science park såg jag framför mig hur det skulle växa potatis på alla gräsytor där ett år senare.

Oljan toppade på 147 dollar och sjönk sedan till nivåer som jag inte hade kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. Jag läste ett citat som jag vill minnas tillskrevs Bill Gates som lät ungefär såhär: "Man överskattar ofta vad som kommer att hända inom ett par år och underskattar det som kommer att ske inom tio." Så sant så.

När jag idag funderar över vad jag tror att oljetoppen kommer att innebära för framtiden så ser det lite annorlunda ut. Idag tänker jag mig att krisen kommer att ta några år på sig innan den blir synlig för det stora flertalet. För mig är det tydligt att den redan har börjat, att det var oljepriset på 147 dollar per fat som var den tändande gnistan för finanskrisen, och att vi bara tillfälligt räddats från allvarlig bränslebrist av lågkonjukturen. Minns en artikel av Gunnar Lindstedt, "Konsumtion till döds" där han återger följande samtal:
På nyårsafton blev jag tillfrågad vad jag önskade mig inför det nya året? ”Jag hoppas att det snart blir lågkonjunktur”, sade jag och insåg att jag nu förstört nyårsstämningen.

Han fick vad han önskade, men ett år senare.

Jag tror alltså att lågkonjunkturen kommer att hålla oljekonsumtionen tillräckligt låg för att ingen allvarlig oljebrist ska märkas än på ett par år. Men varje gång som det verkar vara några allvarliga tecken på återhämtning så kommer oljepriset att stiga tillräckligt högt för att kyla ner ekonomin igen. Och så kommer det att pågå tills vi kommer framåt 2012 eller så. Det finns tecken som tyder på att det kommer att bli en större minskning i oljeproduktionen det året. Se till exempel här där det förutspås att det kommer att tillkomma betydligt mindre olja än tidigare år, kring 2012. Då kommer det att bli svårt att hålla produktionen uppe i och med att befintliga fält som faller i produktion, vilket är mer än hälften, måste ersättas med ny produktion.

När det väl blir oljebrist på riktigt kommer det få till följd att några blir utan. Först kommer de som är fattigast att drabbas. Sedan de som inte är lika fattiga. Det kan bli krig om oljetillgångar vilket ytterligare stör flödet. Det kommer troligen att bli matbrist eftersom matproduktionen till väldigt stor del är beroende av fossila bränslen för gödning, bekämpningsmedel och drivmedel. Med vårt nuvarande system som är uppbyggt kring "Just In Time" kan det bli kännbara brister både på mat och drivmedel när det sker störningar i flödet. Hur mycket mat har du hemma i skafferiet?

Jag har hört gamla nyhetsinslag från de tidigare oljekriserna, vilka krisåtgärder som togs till, bland annat ransonering på drivmedel, brännolja och fjärrvärme.

Men jag tror att de största problemen ändå kommer att härstamma från vårt ekonomiska system som är så uppbyggt kring tillväxt för att fungera. För att ekonomin ska kunna växa krävs det ökande utnyttjande av naturresurser och ökande befolkning. Att inte det kan fortgå för evigt begriper väl var och en. Men vad som händer när skiftet sker är inte lika tydligt. Jag tror att det kommer att leda till en lågkonjuktur utan annat än tillfälliga glimtar i molntäcket, en lågkonjunktur som bara blir värre och värre, med ständigt stigande arbetslöshet, minskande offentlig kassa och därmed sämre ersättningar i välfärdssystemen. Jag tror att det kommer att finnas hungriga människor i Sverige igen.


torsdag 8 oktober 2009

Drömmar

I helgen var vi och tittade på en gård som snart kommer att bli till salu. I många avseenden var det en drömgård för oss. Gården låg i vackra Kindabygden i en sydsluttning ner mot den lilla vägen. I brynet mellan skog och åker var gårdens bostäder placerade. Skogen sträckte sig upp mot det lilla bergets topp bakom. Gårdens ägare hade verkligen bemödat sig att skapa en vacker och funktionell miljö. Fruktträden var många och skickligt beskurna, trädgårdslanden hade ännu växande grönsaker och gröngödsling.

I växthuset frodades ännu tomater och vindruvor. Jag har aldrig smakat dessa små vindruvor som förekommer i växthus förut. De var verkligen underbart söta och goda. Från växthuset och österut mellan åker och skog hade man vårdat fram en slåtteräng kantad av blommande träd som ledde bort till den gamla så kallade hästhagen. Dammen som man grävt blänkte i höstsolen, vinden lyfte upp kanterna på några näckrosblad.

Det som numera användes som bostadshus var den före detta ladugården som hade inretts funktionellt med många fönster mot syd, solfångare på taket, en rejäl murstock med såväl bakugn, öppen spis, vedspis och vedpanna. Planlösningen var ganska öppen utan många dörrar på nedervåningen, men ändå avgränsad så att det skapades flera logiska rum.

Ovanför gården uppe i skogen fanns ett litet sågverk och en liten åker där det var mer sandblandad jord där man odlade sina rotfrukter. Morötterna var tre decimeter långa och ca 5 centimeter i diameter, således var jorden både djup och lucker.

Förra sommaren hade tyvärr skogen råkat ut för skogsbrand. Nu var väl grannarna värre drabbade, men branden hade ändå gjort så att det i stort sett inte fanns mer än ved till pannan att ta.

Visst, om man hade obegränsat med pengar kunde man säkert önska sig både mer mark med mer skog på och större bostäder. Men den här gården är ypperlig för våra önskemål och förhoppningsvis även för vår plånbok. Drömmar...

Detta vore verkligen en drömgård för oss, om bara priset kan bli rätt!

tisdag 29 september 2009

Den sena andra sådden

Jag gjorde ju en sen andra sådd i augusti som jag inte har nämnt utfallet för. Faktum är att det inte kom upp ett enda grönt strå! Enstaka ogräs har grönskat på ytan, men inte ett enda frö har visat sitt klorofyll ovanför jordytan. Jag kan inte se att jag skulle ha gjort något kapitalt fel som får detta resultat, jag var noga med sådjup, jorden var lagom fuktig och det var varmt under den period som jag sådde. Nej, jag tror att skulden måste sökas på annat håll, nämligen hos de små marodörerna från spanien, mördarsniglarna. Jag hade nämligen också täckt ytan med växtväv för att förhindra att katterna grävde runt i landet och gjorde sina behov (vilket är ett annat bra sätt att förstöra sin sådd) och en dag när jag lyfte på det för att titta efter frösåddens progress så såg jag tämligen många encentimeters sniglar på jorden där under. Suck! Och eftersom det inte fanns så mycket annan mat här så tror jag att de åt upp alla fröna så snart de stack upp något grönt ovan markytan. Just nu har jag i alla fall ingen annan förklaring. Nedslående kändes det i alla fall.

Är det någon som har något annat tips om vad som kan ha gått fel, så tveka inte utan lämna en kommentar! Då är det något som jag kan justera till nästa år (lättare än att utrota sniglarna).
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...